LUFTVÄVNAD Fig. 2. 25 mm. luftvärnskulspruta. Bofors 1933. Luftvävnad, anat., aerenkym (se d.o.). Luftväxling, se Ventilation. Lugano [loga'nå], stad i kantonen Ticino, Schweiz, synnerligen vackert belägen vid n. delen av L.-sjön; 22,234 inv. (1931). L. ligger vid Gotthardsbanan och är ett betydande centrum för turisttrafiken. Staden har helt italiensk prägel. Linbanor föra upp till Monte San Salvatore (915 m.ö.h.) i s. och till Monte Bré (933 m.) i ö. L. har möbel-, choklad-, tobaks- och sidenfabriker. Bland kyrkorna märkas katedralen San Lorenzo (renässans) samt klosterkyrkan Santa Maria degli Angeli med fresker (ur Jesu lidandehistoria) av B. Luini. Vid torget ligger Palazzo Civico, nu rådhus. Staden gör f.ö., med sina vackra promenader och parker, stora hotell m.m. vid sjöstranden, ett övervägande modernt och elegant intryck. Bild sp. 773—774. M.P.;E.W. Luganosjön [loga'nå-], ital. Lago di Lugano (Lago Ceresio), inom Alpernas s. randzon, på gränsen mellan Schweiz (kantonen Ticino) och Italien; 271 m.ö.h.; 49 kvkm., därav 31 i Schweiz; största djup 288 m. Bredden är mestadels blott 1—2 km. L. avrinner genom Tresa till Lago Maggiore. På en 816 m. lång bank övergår Gotthardsbanan L. Klimatet är mycket milt, och särsk. vid Luganobukten är vegetationen sydländskt yppig. Livlig turisttrafik. M.P. Luga'nsk, stad i ö. Ukraina, nära Donets; 102,124 inv. (1931). Stora lokomotivverkstäder med o. 8,000 arbetare. L. är centrum i ett rikt stenkolsdistrikt. M.P. Lugdu'num el. Lugudunum (lat., eg. kelt., -dun- etymologiskt = sv. tun i Tuna o.s.v.), latinskt namn på flera städer, bl.a. nuv. Leiden och Lyon (se d.o.). Lugeon [lyzå'], M a u r i c e Albert, schweizisk geolog (f. 1870), 1898 prof, i geologi och paleontologi vid univ. i Lausanne, framstående alpgeolog. Sedan M. Bertrand 1884 först framställt överskjutningar som det viktigaste momentet i Alpernas byggnad, sammanfattade L. i ”Les grandes mappes de recouvrement des Alpes du Chablais et de la Suisse” (1902) Västalpernas geologiska byggnad som en serie av överskjut-ningstäcken, vilken tydning av Alpernas byggnad (se Alperna, sp. 757—760) numera vunnit allmän anslutning. K.A.G. Luggude härad, i nordvästligaste delen av Malmöhus län, vid Öresund och Skälderviken (se karta vid Skåne), omfattar socknarna Brunnby med Mölle och Arilds municipalsam-hällen, Höganäs med Höganäs municipalsam-hälle, Väsby, Viken med Vikens municipalsam-hälle, Jonstorp, Farhult, Välinge, Kattarp, Fle-ninge, Allerum, Kropp, Mörarp, Bjuv med Bjuvs municipalsamhälle, N. Vram, S. Vram, Rise-katslösa, Hässlunda, Frillestad, Välluv, Bårslöv, Ekeby, Kågeröd, Halmstad, Ottarp, Fjärestad och Kvistofta; 645,89 kvkm., därav 642,40 land; 47,329 inv. (1933; 74 inv. pr kvkm.). Med undantag av Kullen i n.v. och delar av Söderåsen i ö. består L. av bördig slättbygd med övervägande moränlera. Kusten mot Öresund har flerstädes höga abrasionsbranter. Berggrunden är till största del rät-lias, Skånes stenkolsförande formation (jfr Skåne, geologi), med kolgruvor i Höganäs, Bjuv, Billesholm, Gunnarstorp, Bosarp och Skromberga. 1927 uppgick åkerarealen till 489,41 kvkm. (76,2% av landarealen), skogsmarken till 65,45 kvkm. 1920 levde 35,o % av befolkningen av jordbruk med binäringar (0,8% av fiske), 37,3% av industri och hantverk (23,5 % vid kolgruvorna, tegelindustrien m.m.). Större egendomar: Krapperup, Rögle, Kulla-Gunnarstorp, Rosendal, Vrams Gunnarstorp, Gedsholm, Knutstorp och Duveke. L. genomdrages av flera järnvägar, bl.a. Västkustbanan. L. tillhör Hälsingborgs och Landskrona fögderier, L. hd:s domsaga samt i huvudsak L. n. och s. kontrakt, Lunds stift. M.P. Luggude härads domsaga, i Malmöhus län, omfattar Luggude hd och utgör ett tingslag med tingsställe i Hälsingborg; 47,329 inv. (1933). M.P. Luggude norra kontrakt, i Lunds stift, omfattar n. delen av Luggude hd och består av 8 pastorat: Allerum och Fleninge; Väsby och — 771 — — 772 —