LUGO sten (jfr Eophyton) och alunskiffer. Den underliggande gnejsen har genom kaolinisering erhållit sin egenartade, för kvarnstensfabrika-tion lämpade utbildning. Brytningen har i regel skett genom ortdrivning in under sandstenen; den längsta orten uppges vara 500 m. På 1890-talet tillverkades årl. 500—600 kvarnstenar, och i början av 1900-talet sysselsattes härmed o. 60 man. 1921 nedlades rörelsen, då de höga framställningskostnaderna omöjliggjorde konkurrens med tillverkningen av konstgjorda kvarnstenar. Denna för orten viktiga hemindustri hade då blomstrat o. 150 år. — Pastorat: Björsäter, L. och Bredsäter, Kinna kontrakt, Skara stift. — Litt.: B. Bengtsson, ”L.” (i ”Sv. turistföreningens årsskrift,” 1898); G. Rudberg, ”Kvarnstenstillverkningen i L.” (i ”Fataburen”, 1906). M.P. Lugo, huvudstad i prov. L. (9,881 kvkm., 515,774 inv.), i n.v. Spanien, vid Minho; 31,137 inv. (1931). Biskopssäte. L. har varma svavelkällor, garverier, hattfabriker. Stadsmurar delvis från romartiden. M.P. Lugo'ls lösning, solu'tio Lugo'li, en jodjodka-liumlösning, bestående av 1 del jod och 2 delar jodkalium, lösta i 300 delar vatten. Användes som desinfektionsmedel vid behandling av sår samt vid vissa sjukdomar i kroppens slemhinnor. J.H. Lugu'ber (lat. lu'gubris), sorglig, dyster. Lugubre [logo'-] (ital.), mus., sorgligt, klagande. Lugudu'num, se L u g d u n u m. Lui-cbou-halvön, i Kina, se L e i-c h o u-halvön. Luigi [loi'ji], italiensk namnform för Ludvig. Luigi [loi'ji], A m e d e o, hertig av Abruzzi (Abruzzerna), italiensk sjömilitär och forskningsresande (f. 1873), 3:e son till hertig Ame-deo av Aosta, viceamiral, besteg (1897) som den förste Mount Saint Elias (5,488 m.) i Alaska. Han organiserade och ledde en exp. (1899— 1900), som från Frans Josefs land sökte nå nordpolen. Frostskadad nödgades han själv vända på 81°55' n.br., men hans närmaste man, Cagni, framträngde under stora svårigheter till 86°34' n.br. och slog därmed dåv. höjdrekord mot n. Under denna exp. omkommo löjtnanten greve Querini och två menige. 1906 besteg L. — ännu en gång den förste — Ru-wenzori (Margherita peak, 5,125 m.ö.h.) i Östafrika och uppgjorde 1909 den första kartan över centrala Karakorum samt slog rekord i höjd vid bestigning av topp K2 el. Godwin-Austen (8,610 m.). Under Tripoliskriget 1911 inledde L. som eskaderchef fientligheterna vid Joniska öarna och var under världskriget till 1917 högste befälhavare för italienska flottan och de allierades aktion i Adriatiska havet. Han har sedan utarbetat en vidlyftig organisationsplan för kolonisation av italienska Somalilan-det. L. har skrivit bl.a. ”La Stella polare nel mare artico” (1902) och ”11 Ruwenzori” (1908). A.Ahn. Luik [loik], flamländska namnet på Liége. Luimneach [lQimina'z], stad på Irland, se L i m e r i c k 2). Luimnigh (C a t a h a i r L.) [ka'hir [-lpi'mi-nig],-] {+lpi'mi- nig],+} grevskap på Irland, se Limerick 1). Luini [loi'-], Bernardino, italiensk målare (o. 1480—o. 1532), var en av Norditaliens Bernardino Luini: Madonna. Breragalleriet, Milano. förnämsta mästare och bibehöll sin självständighet — med enkel, klar komposition och mjuk figurbehandling — även sedan han kommit under inflytande av Lionardo. I Milano är han bäst representerad, dels med fresker, dels med tavelbilder; nämnas må ”Änglar bärande den heliga Katarinas lik till graven” och ”Madonna i rosengården” (Breragalleriet), ”Ängeln med Tobias” (Ambrosianasaml.) samt ”Den heliga Katarinas trolovning med Jesusbarnet” (Poldi-Pezzoli-museet). I Danmark finnas ”Madonnan med Jesusbarnet” (Nivaagaard) och ”Den heliga Katarina” (Kunstmuseet, Köpenhamn). Från hans sista tid stamma freskerna i Lugano (se d.o.). E.W. Luis [IqFs], spansk namnform för Ludvig. Luis de Granada [IqFs öä grana'Öa], Fray, spansk dominikanmunk (1504—88), utmärkt som predikant med ciceroniansk vältalighet. Efter anställningar i Granada kom han till Lissabon, där han blev drottningens biktfader. — 775 — — 776 —