LULL utgivas 2 dagl. tidn., ”Norrbottens-kuriren” och ”Norrskensflamman”. — L. bildar ett pastorat i Norrbottens s. kontrakt. — Litt.: B. Steck-zén och H. Wennerström, ”L. stads historia 1621—1921” (1921); A. Nordberg, ”En gammal Norrbottensbygd. Anteckningar till Luleå sockens historia” (2 bd, 1928). J.C. Luleå domsaga, i Norrbottens län, omfattar Nederluleå (tingsställe Nederluleå kyrkby, Gammelstad), överluleå (tingsställe Boden) och Jokkmokks lappmarks tingslag (tingsställe Jokkmokks kyrkostad); 38,176 inv. (1933). M.P. Luleå folkbank, a.-b., började sin verksamhet 1900. Nuv. bolagsordning av 1919. Bankens kontor är förlagt till Luleå. Inga avd.-kontor. Omslutning 31/i2 1932 6,284,408 kr., varav grundfonden utgör 1 mill. samt övriga fonder tillsammans 385,000 kr. J.L-n. Luleå—Gellivara—Riksgränsen järnväg, se Statens järnvägar. Luleå stift omfattar Västerbottens och Norrbottens län samt består av 7 kontrakt: Västerbottens s. och n., Norrbottens s. och n. samt Lappmarkens första, andra och tredje kontrakt; 56 pastorat, bestående av 65 församlingar; 164,454,63 kvkm., 410,601 inv. (1933). L. avskildes 1904 från Härnösands stift. M.P. Lule älv genomflyter Norrbottens län från trakten av Sulitelma till mynningen i Lulefjär-den av Bottenviken. I övre loppet går L. genom fjällsjöarna Virihaure och Vastenjaure och sedan under namnet Vuojatätno v. om Akkafjäl-len åt n.ö. till den genom uppdämning vid reg-leringsdammen i Lilla Sjöfallet vid Suorva av ett flertal smärre sjöar bildade sjön Suorva-el. Akkajaure (430 m.ö.h., 125 kvkm., 57 km. lång, 92 m. djup). Denna ligger överst i en av L. genomfluten, 160 km. lång sjökedja, som sträcker sig ned till Porjus. Ovan sjön Langas ligger det storslagna St. Sjöfallet och mellan Langas och St. Lulevatten Jaurekaskaforsen. I Langas mynnar tillPödet Vietasjokk från Si-tasjaure och Satisjaure m.fl. sjöar. Nedom St. Lulevattnet bildar L. en rad forsar, överst Por-jusfallen med Porjus kraftverk och Harsprång-et, vars utbyggnad påbörjats men ej fullföljts. Denna del av floden kallas ofta Stora L. till skillnad från Lilla L., som mynnar något ovan gränsen mellan Lappland och Norrbotten. Lilla L. upprinner under namnet Tarrejokk ö. om Sulitelma, genomflyter först sjön Saggat, i vilken den jämte biflödet Kamajokk bildar ett delta, och sedan Skalka och Randijaure m.fl. sjöar samt fortsätter förbi Jokkmokk utför flera forsar, bl.a. Kaitumfallet (20,000 hkr.) och vid mynningen Vuolerimforsen (40,000 hkr.). Lilla L:s största tillflöden äro Blackälven och Pärlälven. Nedom Lilla L:s inflöde bildar L. Porsiforsen (125,000 hkr.) och flyter sedan lugnt, dock med avbrott vid Edeforsen (100,000 hkr.) och vid Boden (Hedensforsen—Bodforsen). L:s flodområde är 25,250 kvkm. (ovan Lilla L. 11,740 kvkm.), längd 450 km., flottledernas längd 1930 1,304 km., tillsläppt flottgods 395,000 kbm. Lilla L:s vattenområde är 9,610 kvkm., längd 230 km. L. hör till Sveriges kraftrikaste floder. Disponibla medelvattenef-fekten inom området är 2,303,000 hkr., utgörande 14,5 % av hela landets och större än något av dess övriga flodsystems. Normala lågvatteneffekten är 276,000 hkr., utbyggda effekten 106,700 hkr. (Porjus 105,000 hkr.). Sjökedjan ovan Porjus är en känd turistled med båttrafik och turiststationer vid Suorva och Salto-luokta. Kungsådra finnes i L. från Vastenjaure, i Vietasjokk från Petsat och i Lilla L. från Tjåmotesjaure. — Litt.: ”Förteckning över Sveriges vattenfall. 9. L.” (1914—16, 1923). S.E-s. Lull [lo!] (katalanska L 1 u 11, spa. L u 1 i o, latiniserat Lullus), R a m 6 n (R a y m u n-dus), katalansk po-lygraf och missionär (1235—1315). Efter ett liv i nöjen och utsvävningar vände sig L. plötsligt vid 30 års ålder till ett gud-ligt liv, blev fran-ciskanmunk och ägnade sig åt lärare-och missionsverksamhet främst bland muhammedaner. Han genomreste v. Asien och n. Afrika och blev stenad till döds i Bougie (Algeriet). Ss. missionär var han en föregångsman däri att han krävde grundlig kunskap om de folks språk och kultur, bland vilka man av såg att missionera. L:s vetenskapliga alstring omfattar filosofi, teologi, naturvetenskap m.m.; alkemistiska skrifter, som gå under hans namn, äro understuckna. Kärnan av sin filosofi har L. nerlagt i ”Arte magna”, vari han med tillhjälp av schematiska figurer, cirklar, trianglar m.m., tror sig kunna bevisa sin metafysiks riktighet; dessa spekulationer ha spelat en stor roll i filosofiens historia. En filosofisk roman är ”Blanquerna” (1283); berättelser i stil med Kalila wa-Dimna (se d.o.) äro ”Libre de les besties” och ”Libre de les maravelles”, båda med inströdda verspartier. Lyriska dikter äro t.ex. sånger till den heliga Jungfrun; en vacker elegi är hans sista dikt ”Desconhort” (”Bekymmer”), vari han söker försvara sin filosofi. L. skrev huvudsaki. på katalanska (lemosi) och har kallats den katalanska litteraturens fader; — 789 — — 790 —