LULLI han är också dess största namn En dikt har ägnats L. av G. Nunez de Arce (övers, av G. Björkman), och L:s omvändelse har berättats med fri fantasi av Per Hallström (”Carneola” i ”Purpur”). — Uppl.: ”Opera” (10 bd, 1721— 42; innehåller ej ens hälften av L:s verk), ”Ob-res” (utg. av Rossello, 1886—1901). — Litt.: S. M. Zwemer, ”First missionary to the moslems” (1902); E. A. Peers, ”R. L.” (1929, med bibliogr.). J.V. Lulli [lyliz], J. B., se Lully. Lullus, Raymundus, se Ramon L u 11. Lully (Lulli) [lyli'], Jean Baptiste, italiensk-fransk tonsättare (1632—87), kom 1646 till Paris och fick 1652 ledningen av Ludvig XIV :s vio-lonorkester, utnämndes 1653 till hovkompositör och skrev för hovet en rad baletter, i vilka kungen och L. ofta själv dansade. Hans inflytande hos kungen var stort, och denne lät honom övertaga det privilegium på en Académie royale de musique, som 1669 givits till Perrin och Cambert (se denne). 1681 adlades L. och fick titeln kungl. sekreterare. Efter en tids samarbete med Molière fann L. i diktaren Quinault en textförf., som kunde bistå honom med den litterära grundvalen för en fransk nationell opera. Från 1672 börjar den långa rad av operor, som bildar utgångspunkten för den franska nationella operan, ”Les fetes de 1’amour et de Bacchus”, ”Cadmus et Hermione” (1673), ”Alceste” (1674), ”Thé-sée” (1675), ”Atys” (1676), ”Isis” (1677), ”Bel-lérophon” (1679), ”Persée” (1682), ”Phaèton” (1683), ”Roland” (1685), ”Armide” (1686), ”Acis et Galathée” (1686); dessutom skrev L. baletter och musik till tillfällighetsstycken. L:s operor äro nationella icke blott i den meningen, att de äro skrivna till franska texter (tidigare lät man sig nöja med införskrivna italienare, som uppförde italienska operor), utan även därigenom, att hans musik noga följer det franska språkets rytm och musik; genom minutiös inlevelse i texterna lyckades det denne invandrade italienare att skapa en musik, som mönstergillt återspeglar språkets yttre form och dess anda. I detta avseende står L. musikstilistiskt den äldre florentinska operans principer närmare än de yngre venetianerna, som med sin allt finare och säkrare arieteknik låtit det musikaliska få övertaget över det deklamatoriska, vilket var L:s styrka. I balettinläggen och korsatserna är L. friare. Av grundläggande betydelse ble-vo även hans uvertyrkompositioner, vilkas nationella form (”den franska uvertyren”) blev förebildlig för flera årh:s uvertyrkomposition i hela Europa (se Instrumentalmusik). L. har ofta, särsk. under 1800-talet, ansetts som en tonsättare av lägre rang än de samtida italienarna och efterföljaren Rameau; vår tid har givit honom upprättelse, och i modern musikhistoria anses han ss. den förste verkligt betydande tonsättaren i operans historia. Se Frankrike, musik. — Litt.: H. Prunières, ”L.” (1910); L. de la Laurencie, ”L.” (1911); uppl. av L:s operor i ”Chefs d’oeuvre classi-ques de 1’opéra fran^ais”. E.A. Lum(b), se L u m b e r. Lumba'go, med., ryggskott (se d.o.). Lumba'l (av lat. lumbus, länd), till ländregio-nen hörande. Lumba'lpunktion [-Jo'n], punktion av det ryggmärgen omgivande hinnrummet med rygg-märgsvätskan (cerebrospinalvätskan, se d.o.) i dess nedre del. Instick göres med lång nål (specialkonstruktioner finnas) mellan några av de nedersta lumbal- (länd-) kotorna. L. utföres vanl. i diagnostiskt syfte för att få besked om ryggmärgsvätskans tryck (se H j ä r n t r y c k) och sammansättning men användes även för behandlingsändamål: avtappning av vätska och minskande av tryck vid hjärnhinneinflammationer; för injektioner av sera (se Serum), t.ex. vid tetanus och epidemisk hjärnhinneinflammation (se d.o.). På senare tid begagnas 1. med insprutning av bedövningsmedel för åstadkommande av utbredd, fullst. lokalbedövning vid operationer å kroppens nedre partier. B.S-ll. Lumba'lvätska, cerebrospinalvätska (se d.o.). Lumber el. Lum(b), Västergötlands förste, i Västgötalagen omtalade lagman (se d.o.), f. och d. i Vånga. Lumberjacka (till eng. lumber, timmer), eg. jacka av grovt tyg, nyttjad av amerikanska skogsarbetare; senare: en grov, varm, till midjan nående sportjacka el. blus med midje- och halslinningar utförda i resårstickning och vanl. med blixtlås i halssprundet. I. Lumbri'cidæ, Lumbri'cus, fam. och släkte bland daggmaskarna (se d.o.). Lumbus (lat.), länd, och etymologiskt av samma indoeur. stam som detta ord. Lumbye [lo'mby], Hans Christian, dansk danskompositör (1810—74), började sin bana som militärmusiker, bildade 1839 en egen orkester och anställdes, då Tivoli öppnades 1843, som dirigent i konsertsalen, där han verkade i o. 30 år. L:s danser tillvunno sig stor popularitet. De utmärka sig genom friskhet och — 791 — — 792 —