LUMMER Lummelunda kyrka. från Utö; bruket nedlades 1712. I början av 1800-talet fanns här under en kortare tid ett pappersbruk. — Pastorat: Stenkyrka, Ting-städe, Martebo och L., N. kontraktet, Visby stift. M.P. Lummer [loTnar], Otto, tysk fysiker (1860 —1925), prof, vid Physikalisch-technische Reichsanstalt i Charlottenburg 1894, prof, i fysik vid univ. i Breslau 1904. L. upptäckte och studerade ljusets interferens vid planparallella glasplattor och grundade härpå en interferens-spektrometer. Han konstruerade ett antal foto-metertyper, bl.a. en interferens-fotometer och jämte Brodhun en kontrastfotometer. Vidare har L. konstruerat en fullkomligt svart kropp och undersökt energifördelningen i strålningen från densamma. N.R-e. Lummersläktet, Lycopo'dium, artrikt växtsläkte av fam. Lycopodia'ceæ, med utbredning över nästan hela jorden och innefattande såväl markväxter som, särsk. i tropikerna, epifyter. Det delas i undersläktena Urosta'chya, med upprätta el. hängande, gaffelgrenade skott, och Rhopalosta'chya, med monopodialt förgrenad huvudaxel. I Sverige förekomma 6 arter, L. Sela'go, lopplummer, upprätt med spor-gömmen i vecket av vanliga blad, L. clava'tum, mattlummer, mattgräs, och L. anno'-tinum, revlummer, liksom de följ, nedlig-gande, den förra med långspetsade, mosslika blad och långskaftade ax, den senare med styva, utspärrade blad och oskaftade ax, L. compla-na'tum, jämna, och L. alpi'num, f j ä 11-1 u m-m e r, med platta, resp. 4-kantiga grenar och barrlika blad, samt L. inunda'tum, strand-lummer, som till skillnad från de förra, vilka förekomma i skogar, på hedar och berg. växer i kärr och liknar en mossa. Bland tropiska arter må nämnas de epifytiska L. Phleg-ma'ria och L. verticilla'tum samt den klättrande L. volu'bile. Sporerna av flera lummerarter, främst L. clavatum, begagnas på apoteken som s.k. nikt (se d.o.). L. complanatum och L. alpinum användas till färgning. O.Gz. Lummerväxter, Lycopodia'les, ordn. bland kärlkryptogamerna, innefattande fam. Lycopo-dia'ceæ och Selaginella'ceæ jämte de utdöda Lepidodendra'ceæ och Sigillaria'ceæ. — De re-centa 1. av fam. Lycopodiaceæ äro fleråriga örter med dikotomiskt förgrenade rötter, oledad, gaffelgrenad stam utan tjocklekstillväxt och tättsittande, förhållandevis små, spiralställda el. motsatta, barr- el. fjällika blad utan ligula. De sporangiebärande bladen, vilka vanl. äro något olika de vegetativa, bilda i regel axlika samlingar i skottens spetsar. Sporangierna äro iso-spora och öppna sig med en tvärspringa, ha njurlik form och sitta ensamma vid basen å bladets ovansida el. i bladaxlarna. Prothalliet är 2-könat och utvecklar sig mycket långsamt. Det bildar först en äggformig kropp, vilken träder i symbios med en svamp, och antager till slut en hos olika 1. något växlande form, t.ex. av en liten beta, med en nedre, i jorden insänkt, klorofyllfri del och en övre, stundom bladlikt flikad del, som är grön och assimilerande. Till Lycopodiaceæ höra släktena Lyco-po'dium (se Lummersläktet) och Phyl-loglo'ssum. — Hos fam. Selaginellaceæ, vilken i vegetativt hänseende liknar Lycopodiaceæ, äro bladen försedda med en fjällik ligula, sporangierna heterospora (mikro- och makrosporan-gier) samt prothalliet starkt reducerat och en-könat. Karakteristiska äro de s.k. rotbärarna Mattlummer, Lycopodium clavatum. Efter Francé. — 795 — — 796 —