LUND utlöpare; 19,72 kvkm., därav 19,65 land; 25,404 inv. (1933). De fynd, som gjorts i L:s äldsta kulturlager, synas visa, att man knappast kan antaga tillvaron av en stad här före år 1000. Ha (som Egils saga uppgiver) vikingar plundrat L. på 900-talet, gällde detta måhända ett närmare Höjeå och Lomma beläget samhälle. — I den äldsta, av bäckar i ö. och v. begränsade staden, motsvarande de delar av L., som ligga s., v. och ö. om Stortorget, lågo, ss. grävningar visat, en oval hall av vikingatidens typ, en Maria-kyrka (vid V. Mårtensgatan, mellan St. Södergatan och den efter kyrkan benämnda Vårfrugatan) samt en Clemenskyrka s. om Klostergatans ö. del, sannolikt allt av enkel träkonstruktion (resterna från dessa tre byggnader bevarade i Kulturhistoriska museet). Den kyrka, om vars byggherre Toke en nu i Köpenhamn befintlig runsten talar, var trol. Heligkors el. S:t Godehard, båda belägna utmed el. nära St. Tvärgatan. Enl. Roskildekrönikan blev L. på 1130-talet omgivet med mur och vall. ö. om torget, å nuv. Kemiska inst:s tomt, byggdes under 1100-talet en större Mariakyrka; den ovan nämnda, som blev ersatt av en stenkyrka, kallades då Maria minor. Av S:t Mårten (s. om V. Mårtensgatan och nära Bankgatan) ha också romanska rester påträffats. N. därom låg S:t Botulf, i s.v., vid el. i närheten av S:t Månsgatan, S:t Måns och längre upp, vid Grö-negatan och Kattesund, S:t Drotten (Tri-nitatis), i n.ö., s. om Tomegapsgatan, S:t Thomas, sannolikt från 1200-talets början, vid n. tullen vid Bredgatan S:t Olofs kapell samt längre ned, vid S:t Petri kyrkogata, S:t Petrus och s. om denna S:t Nikolaus, sannolikt uppförd i senromansk stil. Vid s. tullen vid Södergatan låg Heligandshospitalet, vars lilla kyrka kvarstod ännu vid 1800-talets början. S:t Mikael, ö. om Krafts torg, var en senare byggnad i tegelgotik (rester i Kulturhistoriska museet). En äldre stil (senromansk) företedde det till cluniacensorden hörande Allhelgona-klostrets kyrka, som låg n. om staden på Hel-gonabacken (vid nuv. Univ.-bibl.); det var en stor anläggning med krypta under koret (uppgrävd av C. G. Brunius). Denna klosterstiftelse härstammade, liksom den till vilken domkyrkan hörde, från 1000-talets slut. Något yngre var det v. om staden upprättade nunneklostret, vars första åt apostlarna Petrus och Paulus invigda helgedom var en romansk absidkyrka (jfr ”Fornvännen”, 1927); under den senare medeltiden fick den vika för den nuv. tegelkyrkan, nu kallad S :t Peters klosterkyrka el. blott Klosterkyrkan. Denna har treslutet kor och ett något yngre torn i n.v., vartill sluta Uppslagsbok. XVII. __ goi ___ 26 sig rester av det forna klostret, nu utbyggda till sakristia och gravkapell. Under 1200-talet tillkommo ett franciskan- el. gråbrödrakloster mellan St. Gråbrödersgatan och Bytaregatan samt ett dominikan- el. svartbrödrakloster i närheten av Botulfskyrkan; en möjl. hithörande 1500-talsbyggnad kvarstår i hörnet av Syart-brödersgatan och Mårtenstorget. över alla dessa och några andra kyrkor och kapell reste sig sedan mitten av 1100-talet den väldiga domkyrkan (se vidare Lunds domkyrka). S. om domkyrkan utbredde sig det dit hörande augustinklostrets byggnader, där Katedralskolan, den äldsta inrättningen i sitt slag i Norden, var inrymd ända in på 1800-talet, samt det ännu kvarstående Liberi- (biblioteks-) huset, ofta kallat Laurentiikapellet (el. blott Kapellet), därför att akad. musikkapellet en tid hade sina övningar där; övre salen blev i nyare tid upplåten åt univ:s fäktövningar, och det var här som P. H. Ling först framträdde med sitt gymnastiska system. Allt detta visar, vilken hastig utveckling L. varit underkastad sedan början av 1000-talet. O. 1060 blev L. fast biskopssäte, o. 1100 ärkebiskopssäte jfr Lunds stift), och därmed började L:s storhetstid ss. Nordens kyrkliga och kulturella medelpunkt under medeltiden. Redan under Knut den stores regeringstid (1014—35) upprättades i L. ett myntverk, ett av Nordens äldsta och tidvis viktigaste. Kraftfulla och dugande biskopar (Asker, Eskil, Absalon, Andreas Sune-sen) stärkte L:s ställning och gåvo staden även politisk betydelse. Mynthuset i stadens v. del (nu försvunnet) var också då och då konungens residens. Ärkebiskoparnas borgliknande palats låg n. om domkyrkan, i nuv. Lundagård. L. hade även talrika kanikresidens, av vilka sparsamma rester finnas i några av stadens privatbyggnader. Ett kanikresidens vid Krafts torg inrättades under sv. tiden till biskopsbostad; det revs på 1830-talet, och en ny byggnad (av A. Nyström, 1840—46) uppfördes. I denna kom emellertid aldrig biskopen (Faxe) att inflytta, utan den uppläts åt univ:s museala ändamål och är nu Lunds universitets historiska museum (se d.o.). En vid Helgonabacken mitt för Sandgatan samtidigt (av Brunius, 1842—45) uppförd, för univ:s fysiska, kemiska och zoologiska inst. avsedd byggnad blev i stället bi-skopshus. Av stadens präst- och gillesbyggnader kvarstod länge vid det s.k. Lilla torg (nu västligaste delen av Lundagård) ett till ett Ka-lendegille (jfr d.o.) hörande tornlikt hus, nedrivet 1908 och flyttat till Kulturhistoriska museet. Ett och annat adelshus fanns också i staden. Det bäst bevarade, det s.k. Karl XII:s huset, i hörnet av St. Södergatan och Svanega- — 802 —