LUNDALM det från 1916 och i Nordiska missionsrådet 1923. L. har utg. ett stort antal missionsskrifter och redigerar tidskr. ”Missionsförbundet” (1930 ff.). G.W.L. Lundalm, trädart, se Almsläktet och K o r k a 1 m. Lundariket, se Lunda 2). Lundberg, Gustaf, porträttmålare (1695— 1786). L. kom 1712 i lära hos D. v. Krafft i Stockholm, reste 1717 till Paris och blev elev till Rigaud och Largillière. Han målade först i olja, i vilket material ett fåtal porträtt äro bevarade, men övergick efter studier hos Rosal-ba Carriera, som 1720 vistades i Paris, till pastelltekniken. L. slog snart igenom och fick 1725 måla frans ka konungaparet (se G. W. Lundberg i ”Ord och bild”, 1933) samt flera medl. av franska aristokratien, t.ex. prinsessorna Bourbon-Condé, Conti och Rohan-Soubise. 1742 invaldes han i franska konstakad. och avlämnade som recep-tionsstycken de båda pasteller av Boucher och Natoire (nu i Louvren), vilka jämte en försvun- G. Lundberg: Porträtt av Hedvig Elisabet Sack. Omkr. 1730. Sturefors. G. Lundberg: Porträtt av Karl Henrik Posse. Omkr. 1730. Idaröd. nen pastell av Mme Boucher utställdes på 1743 års salong. L:s arbeten från Parisåren äro hans konstnärligt bästa; bland dem märkas pastellerna av minister v. Gedda med hustru, f. v. Dü-ben (friherrinnan Falkenberg), grevinnan Sack (Sturefors), kammarherrarna K. H. Posse (Idaröd) och örnfelt (fru Dunér, Limhamn), greve P. F. De la Gardie (Maltesholm) och baron N. Palmstierna (Gripsholm). Av sin vän och beskyddare C. G. Tessin utförde L. flera porträtt (på Hörningsholm och hos friherre B. Leijon-hufvud) liksom av dennes hustru Ulla Sparre. Med den kännedom, man har om L:s stora produktion, kan man utgå ifrån, att han i Frankrike utfört en mängd arbeten, som ännu äro okända. Så vet man, att han målade Dauphin och dennes systrar. L. reste våren 1745 till Madrid, där han målade Don Filips gemål. Via Lissabon återvände han till Sverige, där han genast överhopades med beställningar och 1750 blev hovmålare. Han återvände 1749 på en kort visit till Frankrike. — I över tjugo år var L. i Sverige den tongivande konstnär, som med sina pastellfärger satte sin prägel på den sv. porträttkonsten under rokokon. Hans arbeten visa, sedan ungdomsintrycken från Largillière och Rosalba Carriera bortarbetats, en rent personlig stil, som utmärker sig för god karakteristik och fin kolorit. Bäst äro kanske hans porträtt av unga damer, där skissen av den skö — 815 — — 816 —