LUNDIN panneförening 1894 och var dess sekreterare 1895—1900; prof, i ångmaskinlära vid Tekniska högsk. 1900—17. L. har ägnat stort intresse åt automobil- och flygväsendets tekniska utveckling, var 1907—14 styrelseled. i Kungl. automo-bilklubben och 1910—15 v. ordf, i Sv. aeronau-tiska sällskapet. v.S. 2) Oscar Helge L., den föregåendes son, psykolog (f. 15/s 1891), fil. d:r vid Stockholms högsk. 1919 (”Om objektiva faktorer i konsten”), chef för psykologiska laboratoriet vid Mc Lean hospital, Waverley, Mass., 1921—30, sedan sistn. år prof, vid Duke univ., Durham, N. C., har förutom ett flertal konstpsykologiska arbeten utg. bl.a. ”Arbetspsykologi” (i ’Tngenjörsvet.-akad:s Meddelanden”, 1924) och ”Manic-depressive psychosis” (1931). C. Lundi'n, Claes Johan, tidningsman, förf. (1825—1908), avlade kameralex. 1847 men blev 1858 tidningsman. 1859—66 korrespondent i Paris, var han till 1905 anställd i ”Stockholms dagblad”, där han var en populär litteratur-och teaterkritiker och en guterad kåsör. Vida berest har han utgett skildringar från sina strövtåg i Sverige (1869 och 1875), Tyskland (1877), Frankrike (”Paris i våra dagar”, 1869) och Italien (”Bortom Alperna”, 1883). Jämte rent litterära försök har han gjort en hel rad teckningar av Stockholmslivet, ss. ”Gamla kort” (1879), ”Från Stockholms synkrets” (1880), ”Stockholmstyper förr och nu” (1889), ”Nya Stockholm” (1887—90), ”Tidsbilder ur Stock-holmslifvet” (1895) samt ”En gammal Stockholmares minnen” (2 bd, 1904—05). Jämte A. Strindberg utgav han den kulturhistoriska skildringen ”Gamla Stockholm” (1882). B.Lz. Lundi'n, Hulda Sofia, pedagog (1847— 1921). L. utbildade sig till folkskollärarinna men kom att huvudsaki. ägna sig åt slöjdundervisning och gjorde en del utländska studieresor samt utarbetade en länge nyttjad metod för skolundervisning i måttagning och mönsterklippning vid linne- och klädsöm. Hon var 1885—1905 slöjdinspektris vid Stockholms folkskolor och förestod 1882—1905 ett slöjdseminarium (”Lundinska kursen”), som 1913 samman-slogs med Handarbetets vänners kurs för hand-arbetslärarinnor. L. har utg. bl.a. ”Klädsömnad” (1888, 5 uppl. 1910) samt ”Handledning i metodisk undei visning i kvinnlig slöjd” (1892). I. Lunding, Niels Christian, dansk militär (1795—1871), officer vid inf. 1810 och vid ingenjörkåren 1811, major 1844, generalmajor 1856, avsked 1867. L. nedlade stort arbete på det danska fältingenjörsväsendets organisation, deltog med utmärkelse i 1848—50 års fälttåg och var under 1864 års krig kommendant i Fre- dericia. 1856—63 och 1864—67 var han kommendant på Kronborg. E.Bz. Lu'ndius, Carolus (Carl), jurist (1638— 1715), jur. lic. i Uppsala 1662, blev 1666 efter en 3-årig utrikes resa adjunkt vid jur. fakulteten där, 1674 e.o. och 1677 ord. prof, i romersk samt från 1678 i sv. rätt; 1675—83 var han tillika v. lagman i Uppland. Som univ.-lärare under en lång följd av år åtnjöt L. av sin samtid ett högt anseende, och Univ.-bibi, i Uppsala förvarar ett flertal alltjämt värdefulla anteckningar efter hans föreläsningar i sv. rätt. Särsk. anlitades L. som handledare åt adliga studerande, vilka ofta bodde i hans hus och av vilka flera nådde höga statsämbeten. På tillskyndan av en förutvarande åhörare, G. Cronhielm, kallades L. 1712 att bistå Lagkommissionen (se d.o.) i dess lagstiftningsarbete. L. omarbetade (1712—14) till kommissionens stora belåtenhet den föreslagna lagtexten bl.a. så, att denna erhöll en enhetlig stil och rent sv. prägel med undvikande av främmande ord. Med L:s in-intresse för det nationella sv. språket sammanhängde emellertid nära hans ivriga anslutning till rudbeckianismens läror om Sveriges forna kulturella storhet. Av sin överspänt fosterländska inriktning förleddes L. att dels själv författa ett historiskt verk ”Zamolkis” (1687), en fri fantasiskapelse, delvis vilande på förfalskade källor, dels medverka vid spridande av andras förfalskningar av historiska urkunder (se F ö r f a 1 s k n i n g, sp. 890—91). Av L. utg. övers, av äldre lagar ha starkt klandrats för bristande noggrannhet. — Litt.: N. Ahnlund, ”N. Rabenius” (1927). E.K. Lundkovall förekommer i äldre botanisk litteratur ss. namn på Melampy'rum nemoro'sum, ”natt och dag”. Lundkvist, Nils Artur, förf.(f. 3/s 1906), har utg. diktsaml. ”Glöd” (1928), ”Naket liv” (1929), ”Svart stad” (1930), ”Vit man” (1932), prosaskisserna ”Jordisk prosa” (1930) samt essay-saml. ”Atlantvind” (1932), i vilken han företrädesvis presenterar den moderna amerikanska och engelska diktning, vars mönster han i sin egen poesi har följt, då han på fri vers skildrar lantliv och världsstäder el. besjunger den naturliga och ohämmade tillvarons lycka. O.H. Lund—Kävlinge järnväg, se Landskrona —L u n d—T r ä 11 e b o r g s järnväg. Lundlosta, gräsart, se Brachypodium. Lundmark. 1) A n d e r s L., tavelkonservator (1774—1834), elev av E. Hallblad och dennes efterträdare som hovmålare och konservator vid konungens tavelsamling 1811. G.V. 2) Johanna Vilhelmina L., den föregåendes dotter (1815—1911), utbildades av fadern i dennes yrke och utförde senare med — 835 — — 836 —