LUNDSTRÖM borgs aftonblad”. 1912—14 var L. led. av A.k. Utmärkande för L. är hans starka nationella patos, som bl.a. tagit sig uttryck i bildandet av Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet (se d.o.) 1908. Under dennas svåra genombrottsår var L. dess drivande kraft och har dessutom med framgång verkat för skapandet av sv. lektorat vid utländska univ. Bland L:s skrifter märkas i övrigt ”Sv. språkets framtid” (1903), ”Sju dikter” (s.å.), ”Sv. spånor” (2 bd, 1910—13), ”Allsvenska linier” (1930). — Sedan 1901 g.m. Enni Wendell (f. 28/io 1866), som 1914—23 utgav tidn. ”Allsvensk samling”. Jämte V. L. har hon även utg. en antologi, ”Sv. läsebok för undervisningen i sv. språket vid utländska univ.” (1923). E.L-m. Lundström, Vilhelm Henry, dansk målare (f. 1893), blev under världskrigets år påverkad av modernistiska ytterlighetsriktningar och utförde helt bildfrämmande ”tavlor”, gjorda t.ex. av grova, blåmålade packlårbitar, fast-skruvade i olika vinklar. Senare ingick han i gruppen ”De Fire”, där han avslöjade en frodig och materialslösande färgbegåvning med fallenhet för barockt uppsvällda dimensioner (stora stilleben). Efter denna temperaments-betonade, måleriskt givande period följde, särsk. sedan L. lämnat kamratgruppen och bosatt sig i Sydfrankrike, en mot monumentalform en- Vilh. Lundström: Nature morte. sidigt inriktad alstring (vattenkannor och jättefigurer), kanske inspirerad av egyptisk skulptur men under tilltagande, stereometrisk förenkling, närmande sig en arkitekturbestämd schablon. — L., som är representerad i Köpenhamns Kunstmuseum, i Malmö museum och Gott-hardtska galleriet, Limhamn, fick 1933 i uppdrag att smycka en simhall i Köpenhamn med mosaik. H.G-e. Lunds universitet. Redan 1425 beslöts på ett franciskankapitel att till Lund, då ärkebiskopssäte, förlägga ett univ., ett stu'dium prceci'-puum, där även baccalaureatet utdelades. Om detta lärosätes öden är föga känt; det ägde bestånd i ung. 100 år och upplöstes vid francis-kanernas fördrivande från Lund (1537). Det dröjde sedan länge, innan planer på ett högre lärosätes inrättande här åter framkommo. Då efter Roskildefreden Karl X Gustav på sin eriksgata kom till Lund, mognade hos honom den tanken att i den gamla lärdomsstaden, fordom en medelpunkt för den andliga odlingen i Norden, upprätta ett högre lärosäte, som skulle bli ett centrum för den nya utveckling, hans verk givit uppslag till. I biskop Peder Winstrup fann han en man, som med iver omfattade hans planer och som fick i uppdrag att avgiva betänkande över grundandet av en dylik läroanstalt (1658). Den ekonomiska sidan syntes gynnsam, då Kronan efter freden förfogade över domkyrkans rika donationer och biskopen samtyckt till att dessa fingo användas till den planerade akad. Emellertid upptogs konungen av andra värv och torde ha lämnat tanken på en akad. i Lund. 1660 väcktes emellertid ånyo förslag om inrättande av ett univ. Bland dess varmaste förespråkare var Bernhard Oelreich (se denne), som för den om bildning nitälskande rikskanslern M. G. De la Gardie framlade ett förslag om inrättande av en akad. Detta vann snabbt gillande, och 19/i2 1666 utfärdade Karl XI :s förmyndarregering stiftelsebrev, privilegier och konstitutioner för L.u., vilket skulle förfoga över domkapitlets lediga inkomster o.a. kyrklig förmögenhet. Akad:s högtidliga invigning försiggick 28/i 1668, varvid bl.a. dess första 80 disciplar immatrikulerades. Det nygrundade lärosätets första år blevo emellertid oroliga. Lärareuppsättningens kosmopolitiska karaktär (bl.a. verkade här den berömde Samuel Pufen-dorf, se denne) gav anledning till ständiga tvister, vartill även bidrog, att prokanslers- och biskopsämbetena voro skilda åt. Även den för Skåne särsk. svåra krigstiden oroade univ:s lugna utveckling. Visserligen kom freden 1679, men ofreden hade härjat svårt, lärarna och lärjungarna voro till större delen skingrade, och staden själv hade 1678 lidit av en förödan — 851 — — 852 —