LUNGLAV Epiceratodus. Efter Brehm. dem sedan en tid. Hos Lepidosiren bildas härunder på bukfenorna kärlrika utskott, som stå i andningens tjänst och antagl. möjliggöra för hannen att stanna kvar i boet en längre tid. N.R-n. Lunggangrä'n, med., även lungbrand, är en synnerligen elakartad, livshotande form av lungabscess (se d.o.), där nedsmältningen av lungvävnaden förorsakas av vissa former av förruttnelsebakterier, vilka ant, nedkomma i lungan med inandade främmande kroppar (bitar av trasiga tänder, matrester etc.) el. via blodbanorna komma till lungorna från en bran-dig process i något annat organ. Karakteristiska för sjukdomen äro de rikliga, vidrigt stinkande upphostningarna. N.Lbg. Lunghi [lo'rjgi] (L o n g h i), M a r t i n o, italiensk arkitekt (d. 1591), var en av Italiens förnämsta arkitekter under den begynnande senrenässansen. Han arbetade företrädesvis i Rom, där han bl.a. byggt tornet på senatorernas palats Lepidosiren paradoxus. Efter Brehm. å Capitolium (1579), kyrkorna San Girolamo degli Schiavoni och Santa Maria in Vallicella samt Palazzo Borghese, med den berömda gårdens två öppna kolonngångar, den nedre dorisk, den övre jonisk. Både hans son O n o-rio L. (d. 1619) och sonson Mar t in o L. d.y. (d. 1657) voro också skickliga arkitekter och framträdde särsk. som kyrkobyggare. E.W. Lunghiluskörtlar, se Bronkialkörtlar, Lunginflammation [-jo'n] (pneumoni). 1) Med. L. förekommer i 2 huvudformer, ss. k r u p ö s 1. (genuin, lobär) samt ss. bro n-kopneumoni (se d.o.). Den förra (som i det följande avses) insätter i motsats till bron-kopneumoni plötsligt, utan föregående sjukdom i luftrören, och angriper i regel en hel lung-lob, som sättes ur funktion genom att alveo-lerna fyllas med exsudat. Sjukdomen inledes ofta med en frosskakning och hög feber; sedan tillkomma andningssvårighet, håll (se d.o.), plågsam hosta, upphostning av segt, rostbrunt slem, stark allmänpåverkan, kanske omtöck-ning, slöhet el. oro; pulsen är hastig, cyanos framträder. I typiska fall varar detta svåra tillstånd c:a 1 vecka, därefter faller temp. hastigt under svettning till normala värden (kris) el. långsammare, gradvis (lysis), och efter en tids rekonvalescens är patienten fullt frisk. Men utgången är icke alltid så gynnsam. Dödlighetsprocenten för själva 1. angives till 20— 25 °/o, och i en del fall tillstöta komplikationer, ss. lungsäcksinflammation, empyem, lungabscess och lunggangrän (se d.o.), hjärnhinneinflammation, allmän blodförgiftning, vilka kunna ända den sjukes liv. — Den krupösa 1. orsakas i de flesta fall av en bakterie, pneumo-kokken. Då denna även finnes i friska människors svalg, måste man emellertid tänka sig, att andra orsaker (”förkylning”) så att säga bereda vägen, för att den skall kunna åstadkomma 1. — Behandling: stimulering av blodcirkulationsorganen, våtvarma omslag, smärtstillande medel. Med kemiska medel (kinin) och serum (se d.o.) söker man direkt angripa bakterierna. — Om tuberkulos 1. se Lungtuberkulos. B.S-ll. 2) Veter. Smittsam 1. hos hästar, se Lungröta, hos nötkreatur, se L u n g s j u-k a. Lungkata'rr, med., bronkit (se d.o.). Lungkollapsbehandling, se K ollaps t e r a-p i och Lungtuberkulos. Lungkretsloppet, anat., se Blodomlopp. Lunglav, stundom kallad lungmossa, Sticta (Loba'ria) pulmona'ria, av lavordn. Cyc-locarpi'næ (se Lavar), är den enda av Sveri — 861 — — 862 —