LUNGSJUKA med bultande, hastiga hjärtslag, mag- och tarminflammation med koliksymtom och diarré, njurinflammation med blodig urin, blod- och varförgiftning på gr. av lungbrand, inflammation i hjärnan och dess hinnor samt slutl. inflammatoriska processer i senor och senskidor. Dödsprocenten är synnerligen variabel under olika år och inom olika besättningar, beroende på smittämnets olika virulens, men givet är, att sjukdomen genom sina talrika komplikationer ända in till senare tider, då man mot densamma funnit ett så gott som osvikligt medel i neosalvarsanet, varit synnerligen fruktad av hästägare och åsamkat avsevärda förluster särsk. vid reg., stuterier och platser, där större hästbesättningar funnits. V.M-r. Lungsjuka, Elakartad, veter., är en smit-tosam lung- och lungsäcksinflammation hos nötkreatur, dess bättre ytterst sällsynt i Sverige. Efter en inkubationstid av 3—6 veckor förete angripna djur andningssvårigheter med korta, smärtsamma hostattacker; i ett senare stadium får patienten feber och matta perkussionsljud med tydligt vågrät begränsning. Dödsprocenten är 30—50. Behandling ifrågakommer ej. Sjukdomen är upptagen bland dem, mot vilka legala åtgärder skola vidtagas. V.M-r. Lungsnäckor, underordn. Pulmona'ta av snäckdjuren, andas med lungor, som bilda ett kärlnät på mantelhålans övre vägg. Skalet är än förkalkat, än hornartat, stundom rudimentärt och täckt av manteln, ss. hos Arion. Ett operculum saknas. Huvudet bär åtm. 1 par tentakler med biåsögon i växlande läge, stundom liggande vid tentaklernas bas. Hos vissa 1. tillkomma 1 par främre, kortare tentakler. Statiska organ finnas i foten. Nervsystemet är starkt koncentrerat omkr. främsta delen av tarmkanalen, som är försedd med en radula med talrika tvärrader och i regel med en käke och vars bakre öppning mynnar liksom njurens vid andhålet. Hjärtat består av en kammare och ett förmak och ligger i regel bakom lungan. Alla I. äro samkönade med komplicerad köns-apparat. Självbefruktning förekommer dock sällan. De flesta 1. äro äggläggande, några föda levande ungar L. leva på land el. i sött vatten, några i havens ebbområden. Födan utgöres av växter, några 1. äro rovdjur. L. omfatta mycket talrika arter och släkten; särsk. artrika äro de på vissa öar. Fossila former äro kända ända från karbonperioden. Hit höra bl.a. agatsnäckor, A'ncylus, Ari'on, Buli'mus, Clausi'lia, dammsnäckor, Helix och Limax (se d.o.). O.C-n. Lungsot, med., se Lungtuberkulos. Lungsotssanatorier, se Konung Oskar I I:s jubileumsfond och S a n a t o r i-u m. Lungspetskatarr, med., se Lung tuber k u-1 o s. Lungsund, s:n i Färnebo hd, Värmlands län, s. om Filipstad; 195,»3 kvkm., därav 168,02 land; 1,849 inv. (1933; 11 inv. pr kvkm.); 20,os kvkm. åker (1927; 11,9% av landarealen), 111,89 kvkm. skogsmark. I L. ligger Lundsbergs skola (se d.o.). Till slutet på 1800-talet bedrevs i L. åtskillig järnhantering. — Pastorat: Kroppa och L., Nyeds kontrakt, Karlstads stift. M.P. Lungsäck, pleiira. Vardera lungan ligger instjälpt i en allsidigt sluten, mycket tunnväggig säck, 1., så att den kommer att omslutas av två väggar. Den inre väggen, l:s inre blad, bildar lungans ytterhinna, den yttre väggen, I:s yttre blad, bildar brösthålans innerhinna (se Bröst). Omslagsstället mellan de båda bladen ligger vid lunghilus. L. består av en mycket tunn bind-vävshinna, täckt av ett endotel (se d.o.). Den bildar en lufttät hålighet, som innehåller en ringa mängd vätska, pleuravätska. De båda 1.-bladen äro förenade med varandra genom adhesion (se Andning, sp. 1,039). T.H-n. Lungsäcksinflammation (pleurit). 1) Med. L. indelas i 2 former, vilka ofta övergå i varandra: torr 1., vid vilken lungsäcksytorna bli fibrinbelagda, skrovliga och skrapa mot varandra, samt exsudativ 1., vid vilken vätska utfyller rummet mellan dessa ytor (se E x s u d a t). Vätskan kan ibland ligga avkapslad mellan två lunglober, inte r lobär 1. — Orsakerna till 1. äro många. Man kan allmänt säga, att om 1. uppträder självständigt, utan föregående lunginflammation, måste man misstänka, att lungtuberkulos ligger bakom. Därför är det av vikt, att alla, som lida av 1., underkastas en noggrann undersökning, även innefattande röntgenundersökning. Övriga orsaker till I. spela mindre roll: tumörer el. inflammatoriska processer i lungsäckens grannskap, infektion via blodvägar, t.ex. vid reumatisk sjukdom, förgiftning vid uremi (se d.o.). Symtom: feber, håll (se d.o.), smärtor i bröstet. Förlopp och behandling äro beroende av l:s orsak. Sängläge i varje fall. Läkareundersökning. I vissa fall måste exsudatet uttap-pas. B.S-U. 2) Veter., se Lungsjuka. Lungtuberkulo's, lat. tuberculo'sis pulmo'nis, är den gemensamma benämningen på alla av tuberkelbacillen (se d.o.) framkallade förändringar i lungorna. Dessa förändringar äro att uppfatta som reaktioner från organismens sida i syfte att avstänga bacillerna och härigenom förhindra deras vidare spridning. Mera sällan bestå de av egentliga tu-berkler (se d.o.), och i så fall utgöra dessa vanl. — 867 — —- 868 —