LUNGTUBERKULOS blott ett lokalt delfenomen av en vida i kroppen utbredd allmän tuberkulos (se M i 1 i artuberkulos). I regel är det fråga om ant. en sammanhängande, mer el. mindre ulbredd, karakteristisk cellnybildning inom lungvävnaden (produktiv form) el. en utgjutning i lung-blåsorna (exsudativ el. pneumonisk form, ”tuberkulos lunginflammation”). Den vidare utvecklingen beror nu på, om tuberkelbacillerna el. organismens försvarsåtgärder få överhanden. I senare fallet inträder under ärrig bind-vävsbildning inkapsling av bacillerna och läkning, i förra fallet, och i allm. vid de exsuda-tiva formerna, avdör (nekroliserar) reaktionsprodukten och omvandlas till en oslig massa (oslig degeneralion), som kan vidare sönderfalla, ”smälta”, och ge upphov till hålbildningar el. s.k. kaverner, oftast i öppen förbindelse med bronker, s.k. öppen 1. Vid ostigt sönderfall bli tuberkelbacillerna fria och kunna nu spridas vidare ant. genom lymfbanor och vävnadsmellanrum direkt till angränsande lung-partier el. också via bronkerna till avlägsnare delar, alstra nya tuberkulösa förändringar och således utbreda tuberkulosen allt vidare inom lungorna. — L. är en av våra vanligaste folksjukdomar och en mycket vanlig orsak till för tidig död. Då den ofta uppträder hos mera än en medl. av samma familj el. släkt, var man en tid benägen att uppfatta 1. som en ärftlig sjukdom. Vi veta numera, att så icke är förhållandet. L. uppstår alltid genom smitta utifrån, i regel från någon person med öppen 1., och genomgående är det fråga om baciller av human typ (se Tuberkelbacill), som vid hoststötar medelst de små vätskedroppar, som då utslungas, ant. direkt aspireras ned i lungorna av personer i omedelbar närhet (se Droppinfektion) el., sedan dropparna avsatt sig på golv el. föremål och här intorkat, med damm överföras till samboende. Att även tuberkelbacillhaltiga upphostningar från personer med öppen 1., om de få intorka på golv, kunna ge upphov till damminfektion förefaller sannolikt. Infektionen sker i varje fall alltid genom överföring av smitta medelst luften (aerogent genom aspiration). — I familjer, där person med öppen 1. vistas, finnas således alla förutsättningar för alt övriga samboende förr el. senare bli smittade med 1. Mottagligheten är allmän. Utgöres smittkällan av modern el. en barnsköterska, sker en smittöverföring på barnen i familjen i regel redan tidigt i första levnadsåret. Ofta åstadkommer infektionen då utbredda exsudativa processer i lungorna med benägenhet alt sprida sig ut i kroppens olika organ, och barnen dö då inom kort under bilden ant. av en s.k. spädbarns-ftisis (allmänt avtynande) el. ej sällan av en tuberkulos hjärnhinneinflammation. Orsaken till denna l:s elakartade karaktär hos spädbarn är kanske delvis att söka i en dålig motståndskraft hos den späda barnorganismen men säkerligen till mycket stor del i den intima samvaron med smittkällan och den därav föranledda kraftiga och ständigt upprepade smittöverföringen. Ju äldre barnet blir och ju mer det kommer att gälla endast enstaka smitt-tillfällen och ringa mängd smittämne, desto vanligare stannar det vid en liten obetydlig s.k. primärhärd i lungan jämte tuberkulos förändring i en el. annan av de lymfkörtlar vid lungroten, som mottaga lymfströmmen från stället för primärhärden. Visserligen är denna i regel av exsudativ natur men visar icke desto mindre stor benägenhet för ulläkning och ulläkes också i allm. under gynnsamma yttre förhållanden. Detta s.k. primärstadium av 1. förlöper ofta utan några sjukliga symtom, latent, el. på sin höjd iakttages en kortvarig, obetydlig temp.-stegring och fort övergående hosta. Under ogynnsamma förhållanden kan ett fortskridande dock ske, icke sällan framförallt inom lymfkörtelsystemet vid lungroten (se Bronkialkörteltu-berkulos). — En förändring inträffar dock alltid under primärstadiet, organismen blir ”allergisk”, d.v.s. reagerar hädanefter positivt för tuberkulin (se d.o.). Systematiska tuber-kulinprövningar på friska ha visat, alt med stigande levnadsålder frekvensen av positivt tu-berkulinreagerande tilltar och att åtm. i större städer och tätare befolkningscentra vid slutet av barnaåldern ej sällan 90 % el. därutöver av de friska reagera positivt, ett bevis på att flertalet ingå i mogen ålder med redan ådragen tuberkulos smitta. Den vanliga förekomsten av utläkta tuberkulösa processer i lungorna vid sektioner av personer i vuxen ålder pekar i samma riktning. — Många iakttagelser lyda på att en viss grad av minskad mottaglighet (immunitet; se d.o. 2) mot förnyad infektion av tuberkelbaciller under ett latent primärstadium förvärvas. Då emellertid inga spec. im-munitetskroppar och ej heller någon spec. cellulär immunitet experimentellt kunnat påvisas vid tuberkulos, torde denna s.k. förvärvade immunitet vid 1. få sökas i en genom anpassning vunnen ökning av den naturliga motståndskraften hos organismen. Denna s.k. immunitet är också mycket ofullst. ("relativ”) och kan lätt genombrytas. Förnyade aerogena infektioner med tuberkelbaciller bli lätt övermäktiga, men även tillfälliga infektioner av an — 869 — —- 870 —