LUNGTUBERKULOS nat slag, kroppsliga och psykiska överansträngningar och undernäring kunna så nedbryta den naturliga motståndskraften, att en tuberkulos infektion ånyo kan finna jordmån. Under vanliga kulturella förhållanden blir detta särsk. lätt fallet under ungdoms- och utbildningsåren med härmed ej sällan förenade överansträngningar och umbäranden. Puberteten i och för sig med de fysiologiska förändringar, som då försiggå i organismen, medför sannolikt också en viss minskad motståndskraft. I dessa förhållanden ha vi säkerligen att se den viktigaste orsaken till att 1. gärna framträder just i dessa åldrar. Symtomen vid dylik manifest 1. kunna vara mycket växlande. Understundom kan 1. förlöpa mycket akut med redan från början hög feber och starkt påverkat allmäntillstånd, hastig avmagring och kraftförfall och dödlig utgång redan efter några veckor, s.k. galopperande lungsot. Ej sällan är det i dylika fall fråga om en någorlunda kraftig infektion hos en förut ej tuberkulosinfek-terad individ. Ofta antar 1. t.ex. dylika former, när den införes till naturfolk, som förut varit fria från tuberkulos. Men även vid en någorlunda kraftig förnyad infektion, om motståndskraften av någon anledning blivit särsk. nedsatt, kan 1. taga detta stormande förlopp. Under det att det i dessa fall är fråga om pneu-moniska former, är det i de flesta fall, när 1. framträder hos förut infekterade med en viss grad av förvärvad immunitet, i regel produktiva processer, som utgöra underlaget, och 1. tar ett mera kroniskt förlopp, ofta med smygande början och obestämda symtom, ss. trötthet, aptitlöshet, temp.-stegringar, särsk. efter ansträngningar och mot kvällarna. Envis hosta är ofta- ett framträdande symtom, och bakom varje långvarigare hosta bör alltid 1. misstänkas. Blodhosta (se d.o.) är ej sällan ett tidigt symtom. Den vidare utvecklingen beror i huvudsak på hur organismens motståndskraft kommer att gestalta sig. Låter denna sig påverkas i gynnsam riktning, och detta är i allm. i början fallet, kan ett stillestånd och t.o.m. läkning inträda. Ju längre processen fortskridit, desto svårare är detta, och under ogynnsamma yttre förhållanden utvecklar sig sjukdomen allt vidare. Förändringarna i lungorna bli efter hand så utbredda och tydliga, att de utan svårighet kunna påvisas vid fysikalisk undersökning av lungorna (auskultation och perkussion; se d.o.). överväga sönderfallspro-cesserna, kunna de härigenom bildade kaver-nerna ge upphov till synnerligen karakteristiska fenomen. Upphostningarna bli då ofta voluminösa, och ej sällan kunna stora, livsfar liga lungblödningar tillstöta. Vid dessa mera framskridna stadier blir allmäntillståndet allt mera angripet; hög feber med stora svängningar, nattsvett, tilltagande avmagring ända till excessiv utmärgling och kraftförfall fullständiga bilden. Det var dessa framskridna stadier i sjukdomen, som bildade underlaget för den gamla benämningen ftisis pulmonum el. 1 u n g-s o t. Prognosen vid 1. beror på, hur pass tidigt patienten kommer under lämplig behandling. För en framgångsrik behandling spelar därför igenkännandet av särsk. de tidigaste stadierna en ytterst viktig roll. Frågan om den s.k. tidigdiagnosen av 1. har också sedan länge ivrigt sysselsatt läkarna. Innan röntgentekniken nått sin nutida fulländning, sökte man nå målet genom en möjligast noggrann och förfinad fysikalisk undersökning av lungorna. Man fann härvid i regel de tidigaste förändringarna över tungspetsarna, och den allmänna uppfattningen var också, att 1. började här i form av en s.k. lungspetskatarr. Röntgenundersökningarna ha emellertid lärt, att vid denna s.k. spetskalarr ej sällan kunna föreligga rätt framskridna förändringar, t.ex. tydligt iakttagbara små kaverner. Vid systematiskt genomförd röntgenkontroll å befolkningsgrupper i lungtuberkulos miljö har ej sällan den först påvisbara lungförändringen utgjorts av en mer el. mindre begränsad liten skugg-fläck, s.k. tidiginfiltrat, i något av de övre rev-bensmellanrummen; således icke i lungspetsen. Tidiginfiltratets närmare anatomiska natur, hur mycket i det samma som utgöres av verkligt tuberkulösa förändringar och av vad slag och hur mycket av ospecifik reaktion från omgivningen (blodöverfyllnad, ödem), kunna vi icke avgöra. Vi veta endast, att det kan, åtm. sett röntgenologiskt, helt tillbakabildas, men att det i andra fall också kan utvecklas vidare, övergå i smältning och kavernbildning. I kampen mot 1. som folksjukdom (se Tuberkulosprofylax), vilken i främsta rummet är baserad på dispensärverksamheten (se D i s-p en sär), har därför röntgenundersökningen av lungorna börjat intaga en mycket viktig plats. Genom dylik undersökning av även friska medl. från familjer, där någon redan insjuknat i 1., kan man ej sällan bli i tillfälle diagnosticera en 1., innan den givit några andra symtom, och i varje fall i så tidigt stadium, att största utsikt finnes att genom lämplig behandling hindra en vidare utveckling och att få en läkning till stånd. För tidigdiagnosen av 1. spelar också prövning av tuberkulinreak-tionen och blodsänkningen (se d.o.) numera en —- 871 — — 872 —