LUPINER Lu'ntertun el. R y n e s t a d, medeltida skånsk stad, belägen vid Rönnebro, den gamla viktiga övergången över Rönneån, c:a 2 km. n.v. om Ängelholm och närmare Rönneåns mynning. Källorna till L:s historia äro fåtaliga, den äldsta från 1471. L. ägde en kungsgård, Rönnegård, samt kyrka och hamn. Kyrkan var urspr. ett oansenligt rektangulärt fisklägeska-pell av gråsten, vilket vid samhällets uppsving under senare delen av 1400-talet utvidgades till m treskeppig stadskyrka, då huvudsaki. av tegel, med rakslutet kor cch ett torn i v., med profilerade formtegelportaler och, i det inre, valvmålningar. 1516 befalldes borgarna i staden att flytta till det nyanlagda Ängelholm; hamnen hade betydelse ännu en tid, men kyrkan nedrevs samtidigt med L:s undergång; den har blottats vid 1925 igångsatta grävningar, och konservering av ruinen har påbörjats hösten 1933. — Litt.: I. Andersson & O. Källström i K. Enghoff, ”Ängelholm 1516—1916” (1929). • B. Luntlås, se H a n d e 1 d v a p e n, sp. 534 och fig. 1. Lu'nula, det halvmånformiga ljusare partiet vid nagelroten. Lunz am See [lo'nts am zè'], biologisk station i Nedre Österrike, vid övre Ybbs, grund- Lunzer Untersee. lagd 1906 på initiativ av den österrikiske godsägaren d:r Carl Kupelwieser, sedan 1923 förvaltad av ett särsk. sällskap, vars huvudmedl. utgöras av Akademie der Wissenschaften i Wien och Kaiser Wilhelm-Gesellschaft i Berlin. Chef är Fr. Ruttner. Stationens huvudbyggnad ligger nära Lunzer Untersee (608 m.ö.h.; dess närmaste arbetsområde stiger till 1,877 m. höjd). Stationen är synnerligen väl tillgodosedd med inredning och apparatur. Dess läge är särsk. tjänligt för regionala studier inom alpina och subalpina områden. E.N. Luossajärvi, sjö, se Kierunavaara. Luossavaara (fi., laxberget), järnmalmsföran- de berg, beläget n. om Kierunavaara (se karta vid d.o.) och skilt från densamma blott genom sjön Loussajärvi. Malmen är blottad å bergets topp, som före brytningen nådde upp till 229 m. över sjöns yta och 728 m.ö.h. Enl. undersökning av 1907 och vidare blottningar å bergets sluttningar har malmen en längd av c:a 1,300 m. och en bredd i de blottade delarna Ur S.T.F.s bildarkiv Luossavaara i nattbelysning. av 23—58 m. Den bildar ett brant mot ö. stupande och i n.—s. utsträckt lager. Malmarean uppskattades i de blottade delarna till 25,000 kvm., och ned till sjöns nivå beräknas fyndigheten lämna minst 22,5 mill. ton. Järnhalten uppgår för huvuddelen till 65—69 °/o, fosforhalten varierar mellan O,oi och 1 °/o. — L. upptäcktes samtidigt med Kierunavaara (se d.o.). Liksom detta ägdes fyndigheten intill 1907 av det 1890 bildade L.-Kiirunavaara a.-b. Genom avtal av 1907 tillföll det staten med rätt för denna alt efter 1937 ant. behålla detsamma el. mot lösen återlämna det till L.-Kiirunavaara a.-b. Enl. 1928 års avtal har Staten överlåtit malmen till L.-Kiirunavaara a.-b. på samma villkor, som gälla för Kierunavaara. Malmbrytningen börjades 1920. Enl. 1927 års malmavtal äger L.-Kiirunavaara a.-b. rätt till utfrakl-ning av 400,000 ton malm pr år. Brytningen uppgick 1921 till 190,000 ton och ökades tih c:a 330,000 1926—29. Malmen exporteras i likhet med Kierunavaaramalmen. N.S. Luoto [loa'tå], kommun i Finland, se L a r s-m o. Lupercalier (lat. LupercaTia- sannol. till lu-pus, varg, och arce're, avvärja), Lupercus-fest. i forntidens Rom firad årl. 15/2 till ära för den med Faunus (se d.o.) identifierade guden L u-percus (”vargavvärjaren”). — Litt.: A M. Franklin, ”The Lupercalia” (1921). H.Sj. Lupi'ner, Lupini'n, se Lupinsläktet. — 877 —- — 878 —