Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lupinos
- Lupinsläktet
- Lupinus
- Łupkówpasset
- Lupp (lins)
- Lupp (metallurgi)
- Lupulin
- Lupus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUPINOS
Lupinos [-å's], är en av lupingiftet (se
Lupinsläktet) betingad sjukdom hos våra
husdjur, i främsta rummet får, vilken yttrar
sig genom feber, gulfärgade slemhinnor,
medvetslöshet, stundom kramp och tvångsrörelser.
I svåra fall dö djuren efter 9—10 dagar; dock
kan sjukdomen vid längre tids utfodring med
mindre giftiga lupiner även bli kronisk med
långsamt inträdande bleksot och svaghet.
Farligast är giftet från de gula lupinerna.
Behandlingen består i foderombyte och
hjärtstimu-lans. V.M-r.
Lupi'nsläktet, Lupi'nus, av fam. baljväxter,
omfattar o. 100 arter huvudsaki. i v.
Nordamerika; några arter tränga ned i n. Sydamerika,
andra tillhöra Medelhavsområdet. De äro 1-
Lupinus polyphyllos. Efter Silva.
el. fleråriga örter med oftast fingrade blad och
i klasar samlade, vackert färgade blommor.
L. angustifo'lius, k a f f e 1 u p i n, b 1 å 1 u p i n,
med blå, L. lu'teus, g u 11 u p i n, med gula och
L. albus, v i 11 u p i n, med vita blommor äro
3 från Medelhavsområdet härstammande
arter, vilka, särsk. den förstn., odlas på
sandjordar i Sverige ss. gröngödslingsväxter (se
Gröngödsling). De mycket
äggvitehal-tiga fröna innehålla 1 u p i n i n jämte en del
andra alkaloider och måste därför genom
stöp-ning i vatten befrias från bitterämnena, innan
de kunna användas ss. kreatursfoder (se L
u-pinos). De nyttjas också till fiskfoder,
stundom till kaffesurrogat. I våra trädgårdar
odlas ss. prydnadsväxter flera 1-åriga
Lupinus-arter samt av fleråriga särsk. L. polyphy'llos
med många färgvarianter. A.V-e.
Lupi'nus, se Lupinsläktet.
Lupköwpasset, i östbeskiderna, Karpaterna,
på gränsen mellan Polen och Tjeckoslovakien;
genomlöpes av järnvägen Sanok-Humenne.
Under världskrigets början var L- häftigt omstritt;
utgångspunkt maj 1915 för 2:a
österrikisk-ungerska armén vid offensiven mot Przemysl.
M.P.;Bj.
Lupp (fra. loupe), positiv lins (se d.o.) med
täml. liten brännvidd. L. användes som
förstoringsglas, varvid det betraktade föremålet
bringas intill linsen så, att det befinner sig
mellan linsens brännpunkt och linsytan. Det
avstånd från ögat, vartill man vanl. förlägger
bilden av små föremål, det s.k. ”avståndet för
tydliga seendet” (25 cm.), dividerat med
linsens brännvidd, utgör ett mått på
förstoringen. L. består ofta av ett linssystem av två el.
flera linser, varigenom starkare förstoring
möj-liggöres och bildfel kunna avhjälpas. De i
optiska instrument använda okularen (se d.o.)
kunna betraktas ss. sammansatta 1. N.R-e.
Lupp, metall., liten metallsmälta särsk. vid
de äldre metoderna för järnframställning i
härd.
Lupuli'n, Gla'ndula lu'puli, små, runda,
glänsande körtlar, som finnas på
honblomställningarnas skärmblad och frukter hos humlen.
L. bildar ett gröngult pulver med aromatisk
lukt och angenämt bitter smak.
Beståndsdelarna äro flyktig olja 3 °/o, hartsartade ämnen
55 °/o, bitterämnen 5 °/o, garvämnen m.m. L.
har medicinsk användning som bittermedel och
motverkar retning i könsorganen. J.H.
Lupus, med., namn på två skilda
hudåkommor. 1) L. vulga'ris, den vanligaste formen
av hudtuberkulos (se d.o.), är vanligtvis
lokaliserad till ansiktet, oftast kring näsborrarna
el. kinderna men kan även uppträda i
munslemhinnan, och vidare kan huden på händer
och fötter bli säte för 1. Karakteristisk för l.
vulgaris är den s.k. lupusknottran, en i
huden belägen knappnålshuvudstor el. något
större, mjuk bildning, vilken består av en
anhopning av små tuberkler. Sjukdomen
börjar i de flesta fallen i ungdomsåren. Stora
delar av ansiktshuden kunna småningom
förstöras, och genom en ärrig skrumpning av de
angripna områdena kunna förträngningar och
deformeringar uppstå av munöppningen, av
näsborrarna och av ögonspringan, förande till
en betydande vanställning av ansiktet. Icke
ovanligt är, att det angripna partiet senare blir
säte för en kräftsvulst. Behandlingen kan i
tidiga och begränsade fall vara kirurgisk,
avlägsnande av det sjuka området. I längre gångna
fall användes behandling med röntgen el. s.k.
Finsen-ljus (se Ljusbehandling). Den
spec. mot tuberkulösa sjukdomar under senaste
åren använda dieten, känd under namnet av
— 879 —
— 880 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 15 20:58:05 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-17/0528.html