LUSCHAN Gerson-Herrmannsdorfer-Sauerbruch-diet, har framförallt just vid l. vulgaris visat sig ha en mycket gynnsam effekt på läkningsförloppet. 2) L. erythemato'des, oftast till ansiktet lokaliserad kronisk hudåkomma, fjärilsformat utbredd över näsrygg och angränsande kindpartier. Dess orsak är icke känd; möjl. är även denna sjukdom av tuberkulos art. N.Lbg. Lur. 1) V a 11 u r el. v a 11 h o r n, primitivt, koniskt format biåsinstrument, bestående av träspjälor, beklädda med näver. I Sverige fin- Lur från Norge (överst) och från Bayern, båda av näverbeklätt trä. Musikhistorisk Museum, Köpenhamn. nas raka 1., som kunna vara 2 m. långa; de schweiziska nå ända till 4 m. En del 1. äro böjda i en halvbåge, andra äro trumpet- el. basunformade. L. äro urgamla herdeinstrument, som förekomma över hela Europa och i Asien och ha motsvarigheter hos Sydamerikas indianer. Jfr A 1 p h o r n. D.F. 2) S-format, med munstycke försett biåsinstrument från yngre bronsåldern. L. uppträder i det förhistoriska Europa nästan uteslutande på det nordiska kulturområdet. Från äldre bronsåldern föreligger i Sydskandinavien och Nordtyskland prototyp av djurhorn med metallbeslag. Under yngre bronsåldern är den helt av brons och når stundom en längd av över 2 m. Flertalet (o. 30 st.) härröra från danska mossfynd, där de föreligga parvis. De uppfattas Lurar från yngre bronsåldern. Själländskt mossfynd. Nat. storl. c:a 1 m. ss. kultinstrument, avsedda för religiösa pro cessioner. Musikaliskt stå de ej högt men skola vara väl samstämda. I gjuttekniskt hänseende äro de mästerstycken. — Litt.: A. Hammerich och K. Kroman i ”Aarböger for nordisk Old-kyndighed og Historie”, resp. 1893 och 1902; H. Schmidt i ”Prähistorische Zeitschrift”, 7 (1915). G.Em. 3) Hörlur, se Hörapparater. Lur, s:n i Tanums hd, Göteborgs och Bohus län, s.ö. om Strömstad; 105,o kvkm., därav 102,61 land; 1,725 inv. (1933; 17 inv. pr kvkm.); 14,08 kvkm. åker (1927; 13,7% av landarealen), 34,53 kvkm. skogsmark. Hällristningar vid överby. — Pastorat: Tanum och L., Vikornas n. kontrakt, Göteborgs stift. M.P. Luray cavern [ljö'rei kä'van], en av de största och mest sevärda utlösningsgrottorna (se Grotta) i U.S.A., belägen invid den lilla sta den Luray (1,459 inv., 1930), Virginia, o. 145 km. v.s.v. om Washington; upptäckt 1878. J.C. Lurendrejare (Ity. lurrendreier, holl. lorren-draajer, bedragare, smugglare, i sv. anslutet till lura), smugglare. — Härtill verbet luren-dreja och subst. lurendrejeri. E.No. Lurer, benämning på ett konglomerat av iranska stammar, omfattande de eg. 1. el. s t o r-1 u r e r n a i Luristan, 1 u r-i f e i 1 i el. s m å-1 u r e r n a i gränstrakterna mellan Luristan och Irak, bachtijarer och k u h g i 1 u i Chuzi-stan samt m a m a s a n i i sydvästligaste Farsi-stan. Antal 400,000—500,000 (Curzon 1891: 421,000). L. föras ofta, ehuru med orätt, till kurderna. Deras språk, 1 u r i s k a n, är nära besläktat med nypersiskan (se Persiska språket). C.F. Lurifax, väl en studentikos bildning till lura (jfr Ity. lürfix, spion, lat. a'rtifex, konstnär, m.m.). E.No. Lurista'n, prov, i v. Persien, kring floden Kercha, i s.v. gränsande till Irak; 41,173 kvkm. Befolkningen är till största del lurer. Huvudstad är Burudschird, 35,000 inv. M.P. Lurö skärgård, i Vänern, mellan Kållandsö och Värmlandsnäs, består av ett par hundra’ smärre öar och skär, av vilka de största äro de sammanhängande Lurö, Källbergsö och Husö (bebyggda). L. tillhör Eskilsäters s:n, Värmlands län. M.P. Luröy, hd i Nordland fylke, n. Norge, vid kusten n. om Sandnessjöen, omfattar öarna Alderen, Vestre och östre L.; 270,86 kvkm.; 2,665 inv. (1930). . Ær.S. Lus, se Löss. Luschan [lö'jan], Felix von, tysk etno-graf och antropolog (1854—1924). Från början militärläkare, ägnade L. sig snart åt etnologiska studier, företog resor på Balkan, i Mindre — 881 — — 882 —