LUSCINIA Asien, Syrien, Egypten och Sydafrika samt företog utgrävningar i Sendschirli (Zencirli, Turkiet, innanför Alexandretteviken). Han blev 1890 prof., 1904 direktör vid Museum für Völkerkunde i Berlin. L. har utg. ett större antal arbeten i etnologi och närliggande vetenskaper, bl.a. om buschmän och hamiter. Av större arbeten märkas ”Die Altertümer von Benin” (3 bd, 1919) och ”Sendschirli” (5 bd, 1893—1925). G.B-r. Lusci'nia, näktergalsläktet (se d.o.). Luse'rn, bot., se Luzernsl ä k tet. Lusflugor, Pupi'para, en på varmblodiga ryggradsdjur levande grupp av ordn. tvåvingar. Kroppen är tillplattad, huden mjuk men seg, läderartad, antennerna äro mycket små, benen utåtriktade och vingarna stundom starkt reducerade el. saknas. L. lägga icke ägg, utan ungarna födas i larv- el. puppstadiet. Fam. Hippo-bo'scidæ, hovdjurs- och fågelflugor, ha täml. stort huvud, som är inledat i en urbuktning på mellankroppen. Väl utvecklade vingar ha h ä stflugan (se d.o.) och till en tid h j o r t f 1 u-g a n, Lipopte'na cervi, som lever på älg, dovhjort, kronhjort och rådjur, samt släktet Orni-thomy'ia bland fågelflugorna (se d.o.); reducerade vingar ha övriga fågelflugor, medan fårlusen (se d.o.) saknar vingar. Det senare är också fallet med fam. NycteribVidce, fladdermusflugor (se d.o.), vilka ha mycket litet huvud, som kan fällas bakåt på mellankroppen. Till gruppen har förr även räknats fam. Braii'-lidæ med bilusen (se d.o.). E.W-n. Lusfrö, se Sabadillfrö. Lushai, folk, som bebor bergen av samma namn i Annam, Burma och ö. Bengalen. De tillhöra den tibeto-burmanska språkgruppen. Antalet är c:a 65,000. — Litt.: Chambers’ ”Handbook of the Luschan country Rangoon” (1883); J. Shakespear, ”The Lushei Kuki elans” (1912). G.B-r. Lusia'derna (”Os Lu siad as”), epos av L. V. de Camöes (se denne). Lusignan [lyzinä'], liten stad i dep. Vienne, mellersta Frankrike, s.v. om Poitiers (2,048 inv., 1926), bekant för sin nu i ruiner liggande borg, varifrån den under 1000-talet samt under korstågen framträdande ätten L. (se d.o.) utgått. L. har också en under 1000-talet grundlagd kyrka. E.W. Lusignan [lyzinä'], fransk feodaladelssläkt från Lusignan (se d.o.) i Vienne, gjorde en bemärkt insats i korstågen. Hugo IV bekämpade från 1020 de otrogna i Spanien, Hugo VI från 1101 i Palestina. Med Gui-do av L. (se denne) nådde ätten konunga-värdigheten i Jerusalem och regerade från 1192 på Cypern. Konungar på Cypern av den urspr. släkten L. voro, efter Guido, Amaury (d. 1205), Hugo I (d. 1218), Henrik I (d. 1253), Hugo II (d. 1267). 1267—91 höjde Hugo III (d. 1287) och Henrik II (d. 1324) krav på Jerusalem. Med den ettårige Jakob III utslocknade Cyperns konungahus 1475. En gren av huset L. regerade 1343—75 i Armenien. E.Lö. Lusita'ner, iberisk folkstam (se Ib er er 1), oroade ofta, jämte keltibererna, romarna, kuvades av Decimus Brutus 138 f.Kr. men gjorde ånyo uppror 105, ledo upprepade nederlag 101— 93 och underkastade sig Cæsar 61. L. utgjorde huvudelementet i den romerska prov. Lusi-t a n i a, omfattande landet mellan Anas och Durius, delad i 3 områden: Augusta Emerita (nu Cåceres), Pax lulia (i.a Beja) och Scallabis (nu Santarém). Huvudstad Augusta Emerita (nu Mérida). W.N. Lusita'nia, L u s i t a n i e n, se L u s i t a-n i e r. Lusita'nia, engelsk passagerarångare på 32,000 ton, tillhörande Cunardlinjen, sänktes av tyska ubåten ”U 20” utanför Irlands sydkust 7/5 1915, varvid av 1,960 ombordvarande 1,198, däribland ett 100-tal amerikanska undersåtar, omkommo. Från tysk sida försvarades sänkningen därmed, att ångaren framgick genom krigsområde, där sänkningar av fartyg under ententflagg förklarats skola äga rum utan föregående varning, att fartyget var avsett för hjälp-kryssartjänst och att det förde ammunition till England. Sänkningen uppväckte en storm av ovilja, som ur propagandasynpunkt skickligt utnyttjades för U.S.A:s inträde i kiiget mot Tyskland och som åstadkom ett partiellt inställande av ubåtskriget å tysk sida. H.S-k. Luskorn, se A n a m i r t a. Luso'ner, folkstam, se Kelttberer. Lussa'cia, växtsläkte, se G a y 1 u s s a c i a. Lusse, L u s s i, se Lucia. Lussino [losi'nå], L u s s i n, ö i Adriatiska havet, s.ö. om Istrien, sedan 1919 tillhörande prov. Pola, Italien; 75 kvkm. L. når i Monte Ossero 588 m.ö.h. Frukt-, vin- och olivodling; livligt turistväsen. Staden och kurorten L u s s i n-piccolo (7,128 inv. 1921) har navigationsskola. M.P. Lussjuka, se Löss och F t i r i a s i s. Lust, psykol., kvalitet av känsla, motsatt olust. Även — begär: ”du skall icke hava lust tillJfr Känsla. H.L Luster (Lyster), hd i Sogn og Fjordane fylke, v. Norge, omkr. Lusterfjorden (36 km. lång) och Gaupnefjorden, Sognefjor-dens n.ö. grenar; 1,53 7,63 kvkm.; 2,688 inv. (1930). De trånga och vilda Mörkris- och For-tundalarna föra upp mot högfjället i n.ö., medan Horungene (Stora Skagastölstino, 2,404 — 883 — — 884 —