LUTA NZIGE dels en komponent P parallell med planet, vilken helt el. delvis uppväges av friktionen. För att hålla kroppen i jämvikt å planet erfordras således maximalt, d.v.s. om friktion saknas, kraften P, vilken förhåller sig till kroppens vikt som planets höjd till dess längd. N.R-e. Luta Nzige, äldre namn på Edward njansa. Lutbad, alkaliskt bad, varmt bad, tillsatt med ringa mängd lut. Användes för att uppmjuka hornartade bildningar och lösa fett. Wk. Lutei'n, sammanfattande namn på i fett lösliga gula färgämnen inom djurorganismen. Se Karotinoider. Lutera'ner, urspr. smädenamn för Luthers anhängare, senare (mot Luthers önskan) upptaget av dessa ss. självbeteckning i motsats till katoliker och reformerta (officiellt kallades de ”evangeliska av den augsburgska bekännelsen”), stundom även liktydigt med gnesioluteraner (se d.o.). Antalet 1. uppskattas f.n. till 75—80 mill. A.M-n. Luterdom, sammanfattande namn för de kyrkosamfund, som bygga på den luterska reformationens grundval, samt över huvud för de från denna utgående andliga strömningarna. Urspr. åsyftade Luther icke att bilda någon ny kyrka, utan att reformera den bestående. Genom Roms avvisande hållning och genom de reformertas och ”svärmarnes” avsöndring uppkom emellertid en egenartad lutersk kyrkobildning med egna bekännelseskrifter. Själv avvisade Luther benämningen ”lutersk” och anbefallde i stället namnet ”evangelisk”. Någon enhetlig lutersk kyrka kom dock ej till stånd, utan i stället en rad olika landskyrkor. Under de sista decennierna ha försök gjorts att närma de olika luterska kyrkorna till varandra, t.ex. genom Luterska världskonventet (se d.o.) och Luther-akademien i Sondershausen (se L u t h erakademier), som vill vara en samlingspunkt för alla de andliga strävanden, som inom skilda länder vuxit fram på den luterska reformationens grundval. — Litt.: W. Elert, ”Morpho-logie des Luthertums” (2 bd, 1931—32). A.Ngn. Luterska evangeliiföreningen i Finland stiftades 1873 för att åt den evang. rörelse, som uppstått kring F. G. Hedberg (se denne), i ren-lärighetssyfte sprida strängt luterska uppbyg-gelseböcker. Efter hand kom den även att driva både inre och yttre mission och en omfattande predikoverksamhet. 1897 delades den i en sv. och en finsk gren. Se S v e n s k a 1. e. i F. S.N. Luterska konferensen, Allmänna, (eg. All-gemeine evangelisch-luterische Konferenz), se Allmänna evangelisk-lutherska konferensen och Kyrkliga enhets-strävanden, sp. 467. Luterska världskonventet stiftades 1923 i Eisenach för att ”främja luterska kyrkornas gemenskap i tro och bekännelse” och understödja nödställda trosförvanter. Konventet består av delegerade från alla luterska kyrkor och skall sammanträda i regel vart 6:e år; 2:a sammanträdet hölls i Köpenhamn 1929. Dess ständiga utskott utgöres av 2 led. från Tysklands, Amerikas och Nordens luterska kyrkor. Inom de anslutna samfunden finnas landskom-mittéer, som i hemlanden verka för L. v:s syften. Sv. landskommittén utger sedan 1932 tidskr. ”Kyrkor under korset”, som särsk. stödjer trosförvanter i ö. Europa; dess kollekt (”Luther-kollekten”) uppgick 1931 till 39,000 kr. S.N. Lute'tia Parisio'rum, latinska namnet för Paris. Det forntida Lutetia, huvudort för den galliska stammen parisierna, torde ha legat på en av öarna i Seine (nu la Cité), varest ruiner påträffats av termer (nu Hotel de Cluny), amfiteater, palats och begravningsplats. W.N. Lute'tium, ett grundämne, se Sällsynta jordarter. Lutfisk, fiskrätt, vilken beredes av långa, torsk el. gråsej, som lättsaltats och torkats (spillånga, klippfisk). Vid användandet får fisken ligga i vatten en veckas tid för att svälla och lutas sedan 4—6 dagar i upplöst, släckt kaVc och soda el. i en kokt lut av släckt kalk och björkaska. Därefter urvattnas den ordentligt och kokas. 1-N-y. Luthardt [lo'thart], Christoph Ernst, tysk teolog (1823—1902), prof, i Leipzig i systematisk teologi och N.T. 1856. Ss. teolog företrädde L. den s.k. Erlangenteologien (se d.o.) och ss. kyrkopolitiker det konfes-sionellt-luterska partiet. Mest känd blev han för sin skickliga och populärt hållna apologetik för kristendomen (”Apologe-tische Vorträge”, 4 — 887 — — 888 —