LUTHER ställning i L:s kristendomstolkning ligger i öppen dag, då detta för honom på det mest ovedersägliga sätt bär vittnesbörd om Guds förekommande nåd. Vad nattvarden beträffar, hävdar L., ehuru han avvisar den katolska för-vandlingsläran (transsubstantiation, se d.o.), med största skärpa gentemot ”svärmeandarnas” och Zwinglis spiritualiserande nattvardsuppfatt-ning Kristi reala närvaro i sakramentet. I Zwinglis åskådning ser han en ny urspåring i egocentrisk riktning. Om åminnelsesynpunkten får behärska nattvardsuppfattningen, blir det dock ytterst fråga om vad människan gör; för L. är huvudsaken, att Gud och Kristus realt möta oss i nattvarden. 3) Under de senaste decennierna har L.-forskningen upplevat en renässans, i Tyskland närmast knuten vid namnen C. Stange och K. Holl. I stor utsträckning har också den nyaste systematiska teologien befruktats av denna L.-renässans. Man har alltmer fått blicken upp för att hos L. en helt ny religiös grundinställning kommit till genombrott, vilken emellertid icke av den tidigare luterska teologien blivit systematiskt utnyttjad. A.Ngn. Flera porträtt av L. tillkommo under hans livstid, de flesta och bästa av Lucas Cranach d.ä., ss. kopparsticken en face 1520 (reproducerat av Hans Baldung Grien 1521) och i profil (med doktorshatt) 1521, oljemålningarna som ”Jun-ker Jörg” s.å. (Stadsbibl., Leipzig) och som ung äkta man (Lutherhalle, Wittenberg, 1525) samt från senare åren en målning å Wartburg (1542). En mängd bilder av L. tillkommo i Cranachs verkstad under loppet av flera årtionden, därav flera av L. Cranach d.y.; i Sverige äro åtskilliga sådana bevarade. Vidare må nämnas tre pennteckningar (1543—46) av W. Rei-fenstein (Stadsbibl., Berlin). Av L. på döds-lägret finnas två autentiska bilder, en i Kästner-museet, Hannover, och en handteckning av Lucas Fustenagel (Kopparstickskabinettet, Berlin). Bland i senare tider uppresta monument över L. märkes reformationsminnesmärket i Worms av E. Rietschel (1870). E.W. L:s litterära produktion var oerhörd: 350 tryckta skrifter. Bästa ed. är Weimaruppl. (1883 ff.). Till sv. översattes L:s ”Passions-predikningar” 1726 och ”Kyrkopostillan” 1753. Ett urval ur L:s skrifter utgavs på svenska av P. A. Sondén 1828—31. — Litt.: Th. Harnack, ”Luthers Theologic” (2 bd, 1862—86; 2 Aufl. 1927); J. Köstlin & G. Kawerau, ”L:s Theologie” (2 Aufl., 2 bd, 1901); R. Seeberg, ”Die Lehre L:s” (i ”Lehrbucfi der Dogmengeschichte”, 4:1, 1917); E. Hirsch, ”L:s Gottesanschauung” (1918); H. Böhmer, ”L. im Lichte der neueren Forschung”(5 Aufl. 1918) och ”Der junge L.”(1925); O. Scheel, ”M.L.”(2 bd, 3— 4 Aufl., 1921—30); K. Holl, ”Gesammelte Auf-sätze zur Kirchengeschichte”, 1 (1923; 6 Aufl. 1932); C. Stange, ”Studien zur Theologie L:s”, 1 (1928); E. Vogelsang, ”Die Anfänge von L:s Christologie” (1929); W. v. Loewenich, ”L:s Theologia crucis” (s.å.); E. Seeberg, ”L:s Theologie”, 1 (s.å.); P. Althaus, ”Communio sanc-torum”, 1 (s.å.); R. Hermann, ”L:s These ’Ge-recht und Sünder zugleich’” (1930). ”L.-Jahr-buch” 1919 ff. — Katolska: H. Denifle, ”L. und Luthertum” (1904—09); H. Grisar, ”L.” (3 Aufl. 1924—25). — Även den sv. teologien har under de senaste åren lämnat en mängd bidrag till L.-forskningen: E. Billing, ”1517—1521” (1917); A. Runestam, ”Den kristliga friheten hos L. och Melanchton” (s.å.), ”Viljans frihet och den kristliga friheten” (1921); N. Söderblom, ”Humor och melankoli” (1919); N. J. Göransson, ”L:s reformation” (1920); Hj. Holmquist, ”M. L.” (8 uppl. 1924), ”L., Loyola, Calvin” (3 uppl. 1926); G. Aulén, ”Den kristna gudsbil-den” (1927), ”Den kristna försoningstanken” (1930); T. Bohlin, ”Gudstro och Kristustro hos L.” (1927); G. Ljunggren, ”Synd och skuld i L:s teologi” (1928); R. Bring, ”Dualismen hos L.” (1929); A. Nygren, ”Die Bedeutung L:s für den christlicben Liebesgedanken” (i ”L.-Jahrr buch”, 1929), ”Urkristendom och reformation” (1932); S. v Engeström, ”L:s trosbegrepp” (1933). — En överblick över den sv. L.-forskningen lämnar R. Bring, ”Den sv. L.-forskningen under de sista tre decennierna” (i [Finsk] ”Teologisk tidskr.”, 1931). Luther, Alexander Ferdinand, finländsk zoolog (f. 1877), docent vid Helsingfors univ. 1904, e.o. prof. 1918, kustos vid zoologiska museet 1917, föreståndare för Tvärminne zoologiska station 1919, har i sina arbeten huvudsaki. behandlat land- och sötvattensnäckornas utbredning i Finland, virvelmaskar samt muskulaturen, skelettet och innerveringen i huvudet hos fiskar. Även som experimentell zoolog har L. framträtt. Jämte O. M. Reuter har L. red ”Biblioteca zoologica Fenniæ”(1902—08). O.C-n. Luther, Hans, tysk politiker (f. 1879), var efter karriär i den stadskommunala förvaltningstjänsten överborgmästare i Essen 1918—22, 2/i2 1922—®/io 1923 riksminister för jordbruk och folkförsörjning i regeringarna Cuno och Stresemann I, därefter finansminister i Strese-manns 2:a samt Marx’ 1 :a och 2:a regeringar okt. 1923—15/i 1925. Under denna tid infördes bl.a. Rentenmark, varigenom inflationen hävdes. L. blev i jan. 1925 rikskansler och kvarstod, efter ombildning av kabinettet 20/i 1926, som sådan till 17/s s.å. I hans l:a regering voro även de — 901 — -- 902 —