LUXEMBOURG en latinsk sång om Tåget över Bält, 1755 prisbe-lönt av sv. Vitterhetsakad., och samlade ett utomordentligt bibi. Utdrag ur L:s person- och kulturhistoriskt värdefulla dagböcker ha utgivits av E. Nyström (2 bd, 1915—30). C. Luxembourg [lyksäbo'r]. 1) L., flaml. och ty. Luxemburg, Belgiens sydöstligaste, största och glesast befolkade prov.; 4,418 kvkm.; 220,920 inv. (1931; 50 inv. pr kvkm.). L. upp-fylles till största del av Ardennerna, där huvudnäringar äro skogsbruk och boskapsskötsel. L:s sydligaste del är mycket bördig samt rik på järnmalm. Befolkningen är till största del val-loner; utmed gränsen till storhertigdömet Luxemburg finnes ett tyskspråkigt område. Huvudstad är Arlon, 11,537 inv. (1931). M.P. 2) Storhertigdöme o h stad, se Luxemburg. Luxembourg [lyksäbo'r], Fran?ois Henri de Montmorenc y-B o u t e v i 11 e, genom giftermål och kungl. utnämning 1662 hertig av L., fransk krigare (1628—95), var kusin med Condé 4), stod under fronden på hans sida och delade hans landsflykt. 1668 deltog L. som generallöjtnant i erövringen av Franche-Gomté, 1672 slog han Vilhelm III och räddade 1673 genom ett berömt återtåg från Utrecht till Maestricht sina 20,000 man från att förintas av fiendens 70,000. 1675 marskalk, slog L. 1678 vid Saint Denis åter Vilhelm III. Därpå blev L. inblandad i förgiftningsskandalerna vid franska hovet och insattes 1680 för en tid på Bastiljen men togs snart åter till nåder. I pfal-ziska kriget vann han åter en rad segrar över Vilhelm III, de mest bekanta vid Fleurus (1690) och Neerwinden (1693), och erhöll på gr. av de många tagna troféerna tillnamnet "Notre Da-mes tapetserare”. Till det yttre liten, ful och puckelryggig, var L. i andligt hänseende rikt utrustad och en av sin tids främsta taktiker. — Litt.: Biogr. av P. de Ségur (3 bd, 1900—03) och F. Canonge (1924). P.S. Luxembourg-palatset, Palais de Luxembourg [palä' da lyksäbo'r], palats i Paris. I st.f. ett förut hertigen av Luxemburg tillhörigt slott lät drottning Maria av Medici 1615—21 arkitekten Sal. de Brosse uppföra det nuv. palatset (senrenässans). Under Napoleon I förändrades det inre för inrymmande av senaten (1804), och denna bestämmelse har L. också haft under de sista årtiondena. — I den vidsträckta parken äro statyer och grupper av högt värde uppställda. Från 1818 inrymdes i L. en statens samling arbeten av levande konstnärer; den flyttades 1885 till en orangeriflygel, där alltjämt den moderna konsten är representerad. Något årtionde efter konstnärens död flyttas hans verk till Louvren el. andra museer. L.- Luxembourgpalatset. museet har emellertid visat sig för litet, och åtskilliga konstverk ha måst deponeras på andra håll, särsk. (1924) i Jeu-de-paume (forna bollhuset) i Tuileriesträdgården. E.W. Luxemburg [lo'ksambork], fra. Luxembourg. 1) L., officiellt Grand-Duché de Luxembourg, storhertigdöme mellan 49°27' och 50°ll' n.br. och mellan 5°43' och 6°33z ö.lgd; 2,585 kvkm., 299,782 inv. (1930). Huvudstad L.2). L. ligger mellan Tyskland, Frankrike och Belgien, och gränsen mot det förra följer nästan helt floderna Our, Sauer och Mosel. L:s n. del består av den av devonskiffer uppbyggda c:a 500 m. höga platå, som förenar Ardennerna i Belgien med Eiffel i Tyskland och som i n. L. kallas Eis-ling el. ösling. S. delen av L. ligger inom nordfranska bäckenets n.ö. rand och består av sandsten, trias, växellagrande med undre och övre lias, märglar och kalksten. Den s. delen är bördig, medan den n. är mera karg. Huvudstaden L. har en jan.-temp. av 0,4°, en julitemp. av 18,9°. Skogen täcker Vs av hela arealen el 83,000 har, varav 7,000 har barrskog och 50,000 har ek- och bokskog. Folkspråket är tyska, men ämbetsmännen och de bildade tala i allm. franska. Den odlade jorden uppgick 1930 till 18,000 har. De viktigaste kulturväxterna äro havre och potatis. I Mosels dal odlas även vin. Boskapsstocken utgjordes 1931 av 16,967 hästar, 98,901 nötkreatur, 148,958 svin. I s. går en flik av de lothringska malmfälten in i L. Brytningen av minettjärnmalm i L. uppgick 1929 till 7,6 mill. ton, 1931 till 4,8 mill. De nämnda åren producerades 2,9, resp. 2,i mill. ton tackjärn och 2,7, resp. 2,o mill. ton stål. Längs hela s. gränsen sträcker sig ett bälte av masugnar och stålverk. Produktionen av järnmalm, tackjärn och stål hade 1931 ett sammanlagt värde av 263 mill. gkr. Med undantag av huvudstaden saknas städer nästan överallt utom i det nämnda gruvindustriområdet. Här fanns 1922 ett inv.-antal av 59,501 med en folktäthet av 650 pr kvkm., medan motsvarande värde för hela L. blott är 102. Gruvarbetarna äro mestadels italienare, medan arbetarna i järn- — 907 — — 908 —