LUXEMBURG och stålverken äro infödda. L. är förenat med Belgien i tullunion, och största delen av exporten av malm, tackjärn och stål går över detta land. JF. Historia. L. uppstod under 900-talet som ett grevskap under de i borgen L. el. Lützelburg resi-derande grevarna. Under 1200-talets slut nådde dessa stor betydelse, och 1308 blev en greve av L. ss. Henrik VII tysk konung. Hans ätt, vars besittningar voro stora både inom och utom riket, utslocknade 1437 med kejsar Sigmund. Dess stamland, som 1354 upphöjts till hertig-döme, tillföll 1444 Burgund och 1477 huset Habsburg; vid delningen av dess besittningar tillföll L. 1555 den spanska, senare den österrikiska grenen. 1795—1815 hörde L. till Frankrike. 1815 fick konung Vilhelm I av Nederländerna storhertigdömet L., vilket ingick i det tyska förbundet. Vid revolutionen i Belgien anslöt det sig till den nya statsbildningen; största delen av landet förblev en belgisk prov., under det att ett mindre område ss. storhertig-döme åter erkände Vilhelm ss. herre. Detta ingick 1842 i tyska tullförbundet men stod utanför det nordtyska förbundet 1866 och Tyska riket 1871. När den nederländska kungaätten 1890 utslocknade på manssidan, upplöstes unionen med Nederländerna. Storhertig i L. blev Adolf (1890—1905), förut hertig av Nassau; han följdes av sin son V i 1-h e 1 m (1905—12). Denne efterträddes av sin äldsta dotter Marie-Adélaide (1912—19); vid världskrigets utbrott besattes L. av tyska trupper; 1919 lämnade det tyska tull-föreningen. L. förblev i enlighet med folkets önskan en självständig stat men knöts — mot en allmän folkopinion — i ekonomiskt avseende nära till Belgien och måste 1920 ingå tullunion med detta land. 1919 abdikerade den tyskorienterade Marie-Adélaide och efterträddes av sin syster Charlotte, sedan 1919 g.m. Felix av Bourbon-Parma. B. Författning. L., vars författning stammar från 17/io 1868 (reviderad 15/s 1919), är ärftlig, konstitutionell monarki (storhertigdöme) med kvinnlig tronföljd vid utslocknandet av huset Nassaus manliga linje. Riksdagen består v 52 ombud, valda på 6 år genom proportionella val av över 21 år gamla medborgare (även kvinnliga). Genom Londonfördraget 1867 tillförsäkrades L. ständig neutralitet. C. Flagga. Tre horisontala band: rött, vitt, blått. Se pl. vid art. Flagga. — Vapen. Krönt sköld, tio gånger delad i silver och blått, belagd med upprest lejon i rött med gyllene krona och guldbeväpnat. N.L.R. Mått och vikt. Metersystemet är gällande i L. Mynt. Sedan 1854 har för L. präglats mynt efter franc-systemet. Före 1914 slogos sålunda i nickel 10, 5 och 2% centimes. L:s franc stabiliserades 1929 vid O,io377 kr. = den belgiska franc. Av silver utgivas nu 10 och 5, av nickel 1 franc samt av brons 25, 10 och 5 centimes. N.L.R. 2) Huvudstad i L.l); 53,791 inv. (1931). L. ligger vid Alzette, ett biflöde till Mosels biflod Sauer. Floddalen bildar här en ända till 64 m. djup ravin i platån, på vilken staden är belägen. Den äldsta stadsdelen ligger på en del av platån, som på 3 sidor är omgiven av ravinen, medan ”La ville basse” med sina 3 stadsdelar Pfaffen-thal, Clausen och Grund ligger i botten på denna. I stadens centrum (Altstadt) ligga det stor-hertigliga palatset från 1500-talet (ombyggt på 1800-talet), den från 1500-talet stammande katedralen, rådhuset m.m. De forna fästningsverken äro omvandlade till promenader. I v. och s. ha ett antal förstäder nyligen inkorporerats. L. är en viktig järnvägsknut och har en blomstrande järnindustri. Rundradiostation. J.F.;E.W. 3) Prov, i Belgien, se Luxembourg. Luxemburg [lo'ksambork], Rosa, polsk-tysk revolutionär av judisk börd (1870—1919), deltog vid unga år i den illegala kampen mot tsarismen och måste gå i landsflykt, först till Schweiz, där hon blev jur. d:r, sedermera till Tyskland. Inom den tyska socialdemokratien före kriget intog hon tack vare sina stora kunskaper och sin betydande begåvning en framskjuten ställning på den yttersta vänsterkanten och förde en förbittrad kamp mot fackföreningsbyråkratien och mot revisionismens ledande teoretiker Bern-stein. Vid internationella socialistkongressen i Stuttgart lyckades hon jämte Lenin genomdriva ett tillägg till Bebels resolutionsförslag i militärfrågan, där de socialdemokratiska partierna förpliktade sig till att med alla till buds stående medel bekämpa ett ev. utbrytande krig. Under världskriget var L. jämte Karl Liebknecht (se denne) ledare för det inre revolutionära arbetet i Tyskland, satt upprepade gånger fängslad och deltog efter den kejserliga regimens fall i organiserandet av Spartacusförbundet, — 909 — — 910 —