LUXEUIL-LES-B AIK S vars mål var att driva över den politiska omvälvningen även till det sociala planet. Rörelsen slogs ned med vapenmakt, och L. dödades på samma gång som Liebknecht i de kontrarevolutionära officerarnas högkvarter, hotel Eden i Berlin, 15/i 1919; hennes lik återfanns sedermera i en kanal. — L:s teoretiska huvudarbete är ”Die Akkumulation des Kapitals” (1913), där hon med utgångspunkt från Marx’ begreppsbestämningar i ”Kapitalet” på rent deduktiv väg försöker bevisa nödvändigheten av kapitalismens sammanbrott. Hennes deterministiska uppfattning har i allm. avvisats av såväl den socialdemokratiska kritiken (Otto Bauer) som den kommunistiska (Bucharin), men arbetet har spelat en synnerligen framträdande roll i de följ, årens marxistiska diskussion. En god överblick över striden kring hennes teori ger W. Alexander i ”Kampf um Marx. Entwicklung und Kritik der Akkumulationstheorie” (1932). — En saml. av L:s brev utgavs av Luise Kaut-sky 1923. Ldl. Luxeuil-les-Bains [lyksö'j-lä-bå'], stad i dep. Haute-Saöne, Frankrike, 40 km. n.v. om Bel-fort; 5,490 inv. (1926). L. har varma, radioaktiva järnkällor. Tillverkning av kopparkärl; spetsknyppling. Flygfält. M.P. Klostret Luxeuil grundades 585 av Columba d.y. (se denne). Det kom efter hand att lyda under benediktinregeln och blev med sin berömda skola och talrika dotterkloster en av Galliens främsta kyrkliga inst. Härjningar och förvärldsligande undergrävde sedermera dess betydelse, och vid franska revolutionen 1789 skingrades dess munkar. Kyrkan i fransk gotik från 1200-talet och klosterbyggnaderna stå kvar. S.N. Luxlampa, se L u x. Luxo'r (Luksor; arab. cd-Uqsür, d.v.s. slotten, en folklig benämning på de därvarande stora ruinerna), stad i Övre-Egypten på Nilens h. strand, c:a 19,000 inv. L., som är medelpunkten för turisttrafiken i Övre-Egypten, är beläget på s. delen av det gamla Tebes grund och rymmer storslagna minnen av den gamla staden i de mäktiga ruinerna av det stora templet, helgat åt Amon-Rè; uppfört av Amen-hotep III som avlösare till en äldre helgedom i närheten av ett mindre kapell, byggt av Thotmes III. Under Amenhotep IV ödelädes dess reliefer, och dess restaurering slutfördes först av Seti I; den bygglystne Ramses II gav L.-templet dess slutliga form genom att pryda det med en pelargård och en pylon samt indraga Thotmes HI:s helgedom inom anläggningen. Med kristendomens seger ombildades en del av templet till kyrka. Jfr T e b e. — Litt.: M. Pillet, ”Thèbes, Karnak et Louxor” (1928). O.K.-P. Luxuö's (luxuriös; till lat. luxus, prakt), lyxartad, praktfull, slösande. Jfr Lyx. Luynes [lyi'n], Charles Albert, sedermera hertig de L., fransk politiker (1578—1621), vann genom sitt behagliga sätt och sin skicklighet som falkenerare stort inflytande över den unge Ludvig XIII och blev, sedan han lyckats störta d’Ancre, konungens allrådande minister. L. saknade visserligen ej begåvning men väl viljestyrka och handlingskraft; han var därför ej vuxen sin post och kunde inåt ej upprätthålla konungens makt, utåt ej Frankrikes anseende. Konungen hade också börjat tröttna på L., och trots utnämningen till konnetabel 1621 torde blott L:s död ha räddat honom från onåd. P.S. Luze'rn, bot., se Luzernsläktet. Luzern. 1) Kanton i mellersta Schweiz; 1,492 kvkm.; 189,391 inv. (1930); 1920 voro 87 °/o katoliker och 12 °/o protestanter, 97,2 % tysktalande. L. omfattar i s. Entlebuch, tillhörande Emmentalalperna, med Tannhorn på s. gränsen (2,223 m.ö.h.), i n. de lägre områdena kring Reuss och v. Vierwaldstättersjön. Till Aare rinna bl.a. Wigger och Suhr (med Sempacher See). Av arealen äro 1,018 kvkm. åker, äng och betesmark, 341 kvkm. skogsmark. Främst odlas korn; stora fruktodlingar finnas vid Vierwaldstättersjön. 1920 levde 36,7 °/o av befolkningen av jordbruk och boskapsskötsel (stor osttillverkning), 32,i °/o av industri och hantverk. Industri förekommer särsk. kring huvudstaden L. och i Wiggerdalen; den omfattar bl.a. tillverkning av bomulls- och sidentyger, maskiner, papper, möbler och tegel. 1922 lämnade L:s elektriska kraftverk o. 6,200 hkr. L. är välförsett med såväl järnvägar som goda landsvägar. Turisttrafiken är mycket livlig och av stor ekonomisk betydelse. M.P. Upphovet till kantonen L. är staden med samma namn, som uppstod vid det o. 740 grundade klostret S:t Leodegar. Det tillhörde jämte område, vilket med tiden ansenligt utvidgades, abbotstiftet Murbach i Elsass, kom 1291 genom köp till Habsburg, slöt sig 1332 till skogskanto-nernas förbund och erkändes 1390 som riks-omedelbart. Under 1500-talet var L. medelpunkt för den katolska motreformationen i Schweiz. 1798 blev L. en del av Helvetiska republiken — staden L. var dess huvudstad — och 1803 kanton i den återställda schweiziska förbunds-staten. Under 1840-talet anslöt sig L. till Son-derbund (se d.o.). [B.] 2) Huvudstad i kantonen L., Schweiz, vackert belägen vid Reuss’ utträde ur Vierwaldstättersjön; 70,148 inv. (1930). L. ligger vid — 911 — — 912 —