LYALL dat 1661 (7,117 studenter 1931/32), teknisk högsk., grundad 1844 (3,186 studenter), han-delshögsk., veterinärinst., utmärkta museer, teatrar och bibi.; flera vetenskapliga sammanslutningar samt romersk-katolsk, grekisk-orto-dox och armenisk ärkebiskop. Bland museerna märkas det stora naturhistoriska Dzieduszycki-museet, ett av Polens förnämsta, som även innehåller dyrbara etnologiska och arkeologiska samlingar, Lubomirskimuseet (med konstverk m.m.) i ett präktigt modernt palats, som f.ö. inrymmer en av landets förnämsta vetenskapliga inst., Ossolineum; vidare (vid gamla torget) Kungshuset med stadshistoriska samlingar och det bredvidliggande Sobieskimuseet, slutl. Ukrainska museet (grundat 1912). Av det forna slottet, som förstördes 1656 av svenskarna, finnas endast obetydliga rester kvar. L:s gamla befästningar ha ersatts av boulevarder, mestadels planterade; här har man börjat dels restaurera gamla byggnader, dels uppföra nya. Vid de gamla huvudgatorna i centrum ligga monumentala offentliga palats. Staden har flera katolska kyrkor från medeltidens slut. Den ar-meniska katedralen (endast ritualen numera armenisk) uppfördes under 1300-talet efter mönstret av den i Ani; den prydes av utmärkta moderna målningar av Mehoffer. Den romerskkatolska katedralen, som ombyggdes under 1700-talets senare del, har ett präktigt kapell (Kampian) i renässans; därbredvid står det lilla Boimkapellet, en av Polens ädlaste renässansbyggnader. I renässans är också Valakiska kyrkan uppförd med ett högt, elegant torn. Den ståtliga grekisk-katolska katedralen (i stadens v. del) visar 1700-talets barock. Industrien är i hög grad jordbruksbetonad, livsmedels- och maskinindustri samt särsk. i förstäderna textil-och konfektionsindustri. Handeln, i sht med jordbruksprodukter, är livlig med en stor, årlig mässa i jan. Rundradiostation. M.P.;E.W. Under världskriget var L. vid flera tillfällen Valakiska kyrkan (t.v.) och Dominikankyrkan (t.h.) i Lw6w. brännpunkt för operationerna på den rysk-ös-terrikiska fronten. Första slaget vid L. (26/8—30/8 1914) inleddes av 3:e österrikiskungerska armén, som gick till offensiv ö. om L. men nödgades vika för 3:e och 8:e ryska arméerna; offensiven återupptogs, sedan 2:a armén inträffat, men misslyckades även nu, varefter L. föll i ryssarnas händer. Dessa händelser ledde till tillbakagång jämväl av de framgångsrika l:a och 4:e österrikisk-ungerska arméerna. I andra slaget vid L. (7/s—10/9 1914) gingo österrikarna åter till anfall med 4:e, 3:e och 2:ä arméerna men utan framgång, varför en allmän återgång skedde bakom San. Under centralmaktsoffensiven 1915 återtogs L. genom det tredje slaget där (17/s—22/s). Genom fredsslutet 1920 kom L. till Polen. Se V ä r 1 d s-kriget. T.H-m. Lvov [Ivåf], A 1 e k s e j Fjodorovitj, rysk tonsättare och violinist (1799—1870). L. var både musiker och militär, blev generalmajor och adjutant hos kejsar Nikolaj I. Hans kompositioner utgöras av operor, körsånger, violinmusik m.m. Mest är han känd genom sin tonsättning av den ryska nationalhymnen ”Bozje tsarja chrani” (”Gud bevare tsaren”) till text av Zju-kovskij (1833). N.B. Lvov [Ivåf], Georgij Jevgenjevitj, furste, rysk politiker (1861—1925), spelade en betydande roll i Moskvas landsting och var under revolutionen 1905 framträdande liberal ledare. I mars 1917 valdes han till ministerpresident i den provisoriska regeringen men förmådde ej hävda sin ställning och bidrog genom sin passivitet till den provisoriska regeringens fall. Efter bolsjevikrevolutionen var han bosatt i Frankrike. M.H-v. Lvov [Ivåf], Vladimir Nikolajevitj, rysk politiker (f. 1872), moderat-liberal medl. av den sista ryska riksduman men ostadig i sin politiska hållning; i religions- och kyrkofrågor uppträdde han synnerligen radikalt. Under marsrevolutionen (1917) utnämndes L. till överpro-kurator vid den Heliga synoden. Efter bolsjevikrevolutionen flydde han till Västeuropa, men lär o. 1922 enl. okontrollerbara uppgifter ha återvänt till S.S.R.U. , M.H-v. Lx, förk. för 1 u x, enhet för belysning (se F otometri), samt för lyxtelegram (se d.o.). LXX, latinsk beteckning för talet 70, använt ss. förkortning för Septuaginta (se d.o. och Bibel, sp. 965). Lya (till ly, skydd, lä), bo för vissa rovdjur, ofta underjordiskt, rovdjurshåla; jfr Gryt och Ide. Lyaios [-al'-], binamn på Dionysos (se denne). Lyall [lal'al], E d n a, pseud. för engelska författarinnan Ada Ellen Bayly (se denna). — 917 — — 918 —