LYALL Lyall [läl'øl], Sir Alfred C o m y n, anglo-indisk ämbetsman och förf. (1835—1911), kom 1855 till Indien, där han sedan under utövande av flera viktiga poster inom den anglo-indiska administrationen kvarstannade till 1888, då han blev medl. av indiska rådet i London; avgick därur 1903. L. har förf. ”Asiatic studies, religions and social” (1882; 2 ed. 2 bd, 1899), en biografi över Warren Hastings (1889) och ”The rise and expansion of the British dominion in India” (1893). C.F. Lyautey [liåtä'], Louis Hubert Gonzalve, fransk militär (f. 1854), officer vid kav. 1875, överste 1900, brigadgeneral 1903, divisionsgeneral 1907, marskalk av Frankrike 1921. L., som huvudsaki. tjänstgjort i kolonierna, var 1894—96 stabs-chef vid trupperna i Tongking, förde 1897 —1902 befäl på Madagaskar och återvände därefter ss. reg.-chef till Frank rike. 1903—10 var han regeringskommissarie i Marocko och återställde därunder ordningen i gränsområdet mellan detta land och Algeriet. Han var 1910—12 chef för 10 :e armékåren (Rennes) och 1912—25 generalresident i protektoratet Marocko, där han efter ett energiskt bekämpande av de infödda stammarna fullst. genomförde landets anslutning till Frankrike. Dec. 1916—mars 1917 tillhörde L. ss. krigsminister regeringen men nödgades på gr. av meningsskiljaktigheter med socialdemokraterna och yttersta vänstern avgå och återvände till Marocko. L. är medl. av högsta krigsrådet och Franska akad. samt har bl.a. utg. ”Dans le Sud de Madagascar” (1903) och ”Lettres du Tonkin et de Madagascar” (2 bd, 1921). E.Bz. Lybeck, till Krageholms gods hörande, i Kra-geholmssjön belägen ö, utmärkt genom nästan tropiskt frodig vårvegetation av väsentligen månviol, löktrav, tandrot, ramslök, munkhätta m.fl. samt vidsträckta snår av strutbräken, som når mer än manshöjd, ön står under Skånes naturskyddsförenings förvaltning. O.Gz. Lübeck. 1) Fria och hansestaden L., tysk delstat i Traves mynningsområde, innanför L.-bukten av Östersjön, jämte 9 enklaver inom oldenburgskt och schleswig-holsteinskt område; 298 kvkm.; 127,971 inv. (1925), därav 94,9 °/o protestanter och 3,i °/o katoliker. 1925 levde 42,5 % av befolkningen av industri och hantverk, 33,i % av handel och samfärd sel, 6,9 °/o av jordbruk med binäringar. 1929 utgjorde åker och trädgård 44,8 °/o av arealen, ängs- och betesmark 15,6 °/o. M.P. 2) Huvudstad i L.l), 120,788 inv. (1925). Gamla staden ligger vid Trave, 16 km. från mynningen. Det äldsta stadsområdet utgjorde en oval, kuperad halvö mellan Trave i v. och Wakenitz i ö.; efter tillkomsten av Elbe— Trave-kanalen har detta område blivit en ö. — L:s uppkomst och utveckling hänger samman med den tyska Östersjöhandeln och samfärdseln mellan Nordsjö- och Östersjöområdet. Denna hade under äldsta kända tid länkats över Hedeby (se d.o.) vid Slien. Sannolikt under 1000-talet kom trakten kring Traves mynning att spela samma roll; här uppväxte nära dess mynning, vid Schwartaus inflöde, den första staden L., som — ehuru belägen i ett rent slaviskt land — redan hade en tysk köpmannakoloni. Sedan den 1138 förstörts av Rü-genbor, anlade Adolf II av Holstein 1143 längre upp vid floden Trave på platsen för ett slaviskt samhälle Bucu en borg och en ny, tysk stad L., på gr. av den vid denna tid pågående tyska bondekolonisationen ö. om Elbe mindre isolerad från tysk befolkning än sin föregångare. Detta nya L. var den första tyska staden vid Östersjön. Väl utsattes staden för ven-diskt angrepp — den plundrades 1147 av Niklot av Mecklenburg —, men den gick raskt framåt. De äldsta stadsdelarna uppväxte kring borgen i n. och kring domen i s. Mellan dem tillkom, i stort sett på 1100—1200-talen, det eg. handelscentrum, kring torget, rådhuset och Mariakyrkan. Av betydelse för stadens vidare utveckling var, att den 1157 fick en mäktigare länsfurste i Sachsens hertig Henrik Lejonet, som genom handelstraktater och privilegier kraftigt befrämjade stadens handel och näringar. Biskopssäte blev L. 1163. Redan nu ut-gingo från L. handelsskepp till Östersjöns olika delar; Skåne var tack vare det rika sillfisket i Öresund och de uppväxande varumässorna vid Skanör och Falsterbo av betydelse; en annan väg gick till den viktiga handelsknutpunkten Gotland, varifrån man färdades till Sverige och Novgorod; till sistn. plats, utfartsvägen för Rysslands varor, gick en annan handelsväg längs Östersjöns sydkust, där under 1100- och 1200-talen nya tyska städer växte upp. Efter Henrik Lejonets fall kom L. under Valdemar Sejr av Danmark, som 1203 hyllades i staden ss. länsherre men stadfäste dess privilegier; då hans välde under 1220-talet störtade samman, blev L. fri riksstad. Detta gav L. möjlighet att föra en friare utrikespolitik, och staden framträdde ss. den eg. ledaren av de i Norden — 919 — — 920 —