LÜBECK splittringen i Norden och sökte att genom sin politik rädda sin monopolställning. Gustav Vasa måste sålunda till tack för det understöd, han under kriget mot Kristian II fått i L., ge staden synnerligen vittgående privilegier. Strä vandet att genom en kraftig utrikespolitik trygga stadens ställning i den nordiska handeln nådde sin höjdpunkt under 1530-talet, sedan reformationen införts 1531, det gamla aristo kratiska styrelsesystemet omkullkastats och en radikal demokratisk rörelse fört J. Wullenwe-ber (se denne) till makten. Resultatet härav blev grevefejden (se d.o.), som dock ledde till ett svidande nederlag för L., nedgången blev alltmer markerad, och L:s försök att utbygga sin ställning i Sverige genom att vid Danmarks sida delta i nordiska sjuårskriget (se d.o.) blev resultatlöst. Staden sjönk ned i obetydlighet; en bidragande orsak härtill var Travemynningens allt kraftigare ingensandning mot slutet av 1600-talet. 1785 var inv.-antalet 21,600. 1810—13 var L. införlivat med Frankrike men befriades 1813 av sv. trupper. 1866 inträdde L., som alltjämt var fri riksstad med en utpräglat aristokratisk författning, i Nordtyska förbundet, 1868 i Tyska tullföreningen, 1871 i Tyska riket. Folkmängden var sistn. år o. 40,000, 1910 99,000. 1918 antogs en ny, demokratisk författning; efter den nationalsocialistiska valsegern 1933 ställdes L. under samma riksståthållare som Mecklenburg. Genom stora inkorporeringar, bl.a. Trave-münde 1913, har L:s areal uppnått 99 kvkm., därav 8,3 bebyggda. Gamla staden är affärscentrum och dess viktigaste gator Breite Stras-se, Mühlen- och Königsstrasse. I v. ligger industristadsdelen S :t Lorenz, i n.ö. och s.ö. bostadsområdena S:t Gertrud och S:t Jürgen. De gamla vallarna mellan Trave och Stadtgraben äro sedan 1803 utjämnade till parkanläggningar. Krähen- och Mühlenteich äro rester av Wakenitz’ gamla lopp. L. har både i kyrkor och profanbyggnader Europas förnämsta tegelarkitektur. Av de gamla murarna finnes en del kvar kring Burgtor i ö. (1444); isolerad står numera i v. den ståtliga Holstentor. Domkyrkan är den äldsta kyrkan, grundad 1173 av Henrik Lejonet som en romansk basilika (därav stora delar kvar i kor och tvärhus) och ombygga i gotik under 1300-talet med två höga torn; i det inre bl.a. en berömd altartavla av Hans Memling. Domen överträffas i viss mån av Mariakyrkan, vars två västtorn äro ännu högre än den förras (c:a 125 m.); den byggdes 1280—1304 och ger det första ex. på fransk-baltisk gotik (med koromgång och kapellkrans samt stjärn valv) ; i det inre finnas utmärkta målningar samt träarbeten från medeltidens slut och renässansen. Bland övriga kyrkor märkas Jakobs-, Petri- och Katarinakyrkorna samt den vackra kapellhallen i Heiliggeisthospitalet, alla i gotik. Katarinakyrkan är numera museum, sammanhörande med det stora, synnerligen värdefulla och välordnade museet för gammal lybecksk kultur och konst i S:t Anna-klostret. Nyare konst inrymmes i Behnhaus; Schabbelhaus står ss. ett musealt inrett borgarhus. Den förnämsta profanbyggnaden är rådhuset, som upptar ett i vinkel gående komplex mellan gamla torget och Mariakyrkan. Byggnaden, vars äldsta del är från c:a 1250, visar en elegant tegelgotik (i rött och svart) med sirliga gavlar samt en senare förbyggnad åt torget och en monumental trappa åt andra (gat-)sidan från 1500-talets slut (renässans). Bland rummen intar den s.k. Kriegsstube med inredning i intarsia (o. 1600) förnämsta platsen; audienssalen visar rokoko. Källarvåningen innesluter den berömda Ratskeller (restaurerad 1900). En utmärkt renässansinredning (från 1500-talets slut) har det s.k. Fredenhagsrum-met i Handelskammarens hus. En intressant gillebyggnad (från 1500-talet) är Haus der Schiffergesellschaft (restaurang). Staden har en mängd gamla gavelbyggnader från 1200— 1500-talen, delvis med åldrig inredning. Det moderna L. har bevarat mycket av den gamla stadsbilden. Åtskilliga öppna platser upplivas av springbrunnar och monument. I L. finnas konst- och kulturhistoriska museer, stort stads-bibl. samt flera skolor för fackutbildning. L:s industri omfattar skeppsbyggen, järn-och maskintillverkning (bl.a. mudderverk), sågverk, tillverkning av emalj- och tennvaror, syrgasapparater, konserver, cigarrer, möbler, cement, konstgödning m.m.; vidare må nämnas oljeslageri, fiskrökeri, tegelbruk och bryggeri. 1925 funnos 1,168 arbetsställen med 20,710 arbetare. — Av stor betydelse för stadens handel är den huvudsaki. för lybeckska medel 1896—1900 byggda Elbe—Trave-kanalen. Trafiken steg sålunda från 253,000 ton varor 1901 till 650,000 ton 1910. L:s handel går mest på Östersjöländerna och Norge. Importartiklar äro trä, malmer, spannmål, hudar, kol, petroleum, sten, smör och ägg. Från L. utföras bergsalt, glaubersalt, gips, cement, järn, gödningsmedel, kolonial-, textil- och lädervaror, socker och kemikalier. — Stadtgraben samt Traves och Elbe—Trave-kanalens lopp genom staden ha utbyggts till en serie hamnbassänger (se kartan). En frihamn är under byggnad ett stycke längre nedåt Trave. In till L. trafikeras floden av — 923 — — 924 —