LYBECK fartyg om ända till 8,5 m. djupgående. 1926 voro 304 fartyg om 75,000 registerton hemmahörande i L. 1929 utgjorde antalet sjöledes ankomna och avgångna fartyg 8,650 om 1,854,400 neltoregisterton. — Litt.: ”Urkundenbuch der Stadt L.” (11 bd, 1843—1905); ”Zeitschrift des Vereins für lübeckische Geschichte” (1860 ff.); ”Hansische Geschichtsblätter” (1871 ff.); C. W. Pauli, ”Lübeckische Zustände im Mittelalter” (3 bd, 1847—78); M. Hoffmann, ”Geschichte der freien und Hansestadt L.” (1889—92); O. Grautoff, ”L.” (1913); ”Lübecker Heimatbuch” (1926). M.P.;B.;E.W. 3) Område tillhörande Oldenburg, v. om Lübecker Bucht; 542 kvkm.; 47,494 inv. (1925). L. är kuperat och mestadels bördigt, med lövskogar och talrika småsjöar. Huvudstad är Eutin, 6,850 inv. — L. utgjorde urspr. det landområde, som lydde under biskopsdömet L. (948 —1163 biskopsdömet Oldenburg). Efter 1535 styrdes det av protestantiska biskopar — bland dem den senare svenske kungen Adolf Fredrik — och erkändes 1648 ss. riksomedelbart. 1803 förvandlades det till ett furstendöme under Peter Fredrik Ludvig av huset Oldenburg. När denne 1823 blev hertig av Oldenburg, vars regering han lett sedan 1813, kom L. i personalunion med detta land. [M.P.];B. Lybeck, Otto Emil, sjömilitär (f. 19/2 1871), officer vid Flottan 1892, kommendörkapten av 2:a graden 1914, kommendör 1921, konter-amiral 1925, v. amiral 1932. L. var 1906 —11 marinattaché i Petersburg, tjänstgjorde därefter i Marinstaben och var 1918—21 chef för Sjöförsvarets kom-mandoexp. ®/6—13/io 1921 var han statsråd och chef för För-svarsdep., blev 1924 inspektör för u-båtsvapnet, 1926 högste befälhavare över kustflottan och 1927 chef för Marinstaben. Han har varit led. av ett stort antal kommittéer, bl.a. av militära lönekommittén 1919—22, försvarsrevisionen 1922—23 och ordf, i marinundervisningskommissionen 1928. L. har utg. bl.a. ”Sv. sjöslag” (1909), ”Balkankriget 1912—13 ur sjömilitär synpunkt” (1913) och ”Allmän sjökrigshistoria” (2 bd, 1919—32). E.Bz. Lübeck, Sven Edward Julius, ingenjör, ämbetsman och politiker (f. 2/e 1877), avgångsexamen från Tekniska högsk. 1898, ingenjör vid J. G. Richerts konstruktionsbyrå, seder- mera A.-b. Vattenbyggnadsbyrån 1899—1902, avd.-chef och delägare 1902—09, verkställande direktör 1910—22, sedan sistn. år landshövding i Gävleborgs län. L. vann tidigt anseende som en av Sveriges främsta experter på vattenkraftsanläggningar och har ss. sådan anlitats i en mängd uppdrag i Sverige och utomlands, även ss. sakkunnig i ett flertal statliga utred ningar. Hans stora organisationsförmåga har jämväl kommit företag utanför hans eg. fackområde till godo. 1915—24 var L. ss. högerman led. av A.k. (led. av Vattenlagsutskottet 1918 A, av Statsutskottet 1921), där hans sakligt övertygande uppträdande ofta var av betydelse för kammarens hållning. 1923—24 var han kommunikationsminister i E. Tryggers ministär och 1928—30 socialminister i A. Lindmans 2:a ministär, varunder han tog initiativet till ett försök att reducera konfliktämnen emellan arbetsgivare och arbetare, den s.k. arbetsfreds-konferensen (se d.o.). Th. Lybeck, Bertil, grafiker och illustratör (f. 8/8 1887), studerade i London och Paris och har senare företagit omfattande resor. Med sina ill. till sv. uppl. av sagor ur ”Tusen och en natt” och Boccaccios ”Decamerone” (1918) framträdde L. som kultiverad bokkonstnär med fin förståelse för gångna tider och frisk dekorativ känsla. G.V. Lybeck, Karl Mikael, finländsk förf. (1864 —1925), fil. kand. 1887. Under en studieresa till München m.fl. orter 1889—90 mognade L:s beslut att utbyta vetenskapen mot litteraturen, och på 1890-talet utgav han två diktsamlingar och fyra bd novellistik, vilka vittnade om stor träffsäkerhet i den realistiska detaljen och vilka i fråga om idéinnehållet anslöto sig till den skandinaviska problemdiktningen, främst Ibsens och Kiellands. Med den psykologiska studien ”Den starkare” (1900), med tredje saml. ”Dikter” (1903) och med romanen ”Tomas Indal” (1911) visade sig L. behärska — 925 — — 926 —