LYKAON cl. gas utövar på en i densamma befintlig kropp (jfr A r k i m e d e s’ princip). N.R-e. Lyftkran, se Kran 2). Lyftpump, se Pumpar. Lyftsax, redskap för lyftning av timmerstockar, isblock m.m. De saxliknande, hakför-sedda häftarna gripa vid lyftning in i materialet, genom att saxens båda andra skänklar tryckas ihop genom dragningen i en dessa omslutande dragring. v.S. Lyftverk i sjöfarts kanaler avse att övervinna stora höjdskillnader mellan olika kanalsträckor utan användning av ett flertal för mindre höjdskillnader lämpade vanliga kammarslussar, sammanbyggda till slusstrappor. Vid ett 1. införes fartyget i en vattenfylld låda el. rörlig slusskammare, försedd med portar, som stängas, varefter den på hjul vilande lådan med vatten och fartyg medelst maskinkraft föres på ett skenbelagt lutande plan från den ena till den andra kanalsträckan, i vilken fartygen efter portarnas öppnande utlöpa. Vid en annan typ av 1. hissas slusskammaren med fartyget lodrätt. L. vid Henrichenburg i kanalen från Dortmund till Ems-hamnarna byggdes 1895— 99 efter sistn. typ. För kraflbesparing anbringas motvikter, ofta så, att två lika stora slusskammare motväga varandra och röra sig i motsatta Lyftverk i Henrichenburg. Ett fartyg är under transport mot den övre ytan. riktningar. L. förbruka ej något slussningsvat-ten, vilket vid kanaler med ringa vattentillgång är av stor betydelse. Fr.E. Lyge'um, se Alfagräs och E s p a r t o-g r ä s. Lygna, norsk älv, se L y n g d a 1. Lygnern, sjö på gränsen mellan Västergötland och n. Halland; 15 m.ö.h.; 32,8 kvkm.; längd 18 km.; största djup 45 m. L. uppdämmes vid s.v. ändan av Fjärås bräcka (se d.o.). Avrinner åt n. och v. genom Rolfsån till Kungsbacka-fjorden. — Bild se pl. vid art. Halland. M.P Lygum Kloster, se L ö g u m k 1 o s t e r. Lyhundra härad, i Stockholms län (se karta vid Uppland), n. och v. om Norrtälje, omfattar socknarna Söderby-Karl, Estuna, Lohärad, Malsta och Husby-Lyhundra; 315,eo kvkm., därav 281,48 land; 4,347 inv. (1933; 15 inv. pr kvkm.). L. har utpräglad, småkuperad Roslags-natur; jordmånen är övervägande morän, ofta avbruten av lera och torvmarker. S. och ö. delen är mest uppodlad; återstoden är rik på skog. Största sjö är Erken. 1927 utgjorde åkerarealen 89,44 kvkm. (31,8% av landarealen), skogsmarken 158,46 kvkm. 1920 levde 69,6 °/o av befolkningen av jordbruk med binäringar, 12,3% av industri och hantverk. L. tillhör Mellersta Roslags fögderi och domsaga (tingsställe: Norrtälje) samt i huvudsak Lyhundra kontrakt, Ärkestiftet. M.P. Lyhundra kontrakt, i Ärkestiftet, omfattar Bro och Vätö skeppslag, Lyhundra hd utom Husby-Lyhundra s:n samt Väddö s:n i Väddö och Häverö skeppslag; L. består av 6 pastorat: Väddö, Estuna, Söderby-Karl, Vätö och Björkö-Arholma, Roslags-Bro samt Lohärad och Malsta; 10,824 inv. (1933). M.P Lyk, stad i östpreussen, se L y c k. Lykabe'ttos, bergskägla i Aten (se d.o. med pl.). Lykaios [-al'-], binamn till Zeus (se d.o.) efter den honom ägnade kulten på berget Ly-kaion i Arkadien. Lykantropi' (till grek, lykos, varg, och a'nthro pos, människa), en vanföreställning vid vissa sinnessjukdomar med personlighetsklyvning (se d.o.), där patienten tror sig själv tidvis förvandlad till varg el. annat rovdjur el. behärskas av en obetvinglig mordlust. L., som i äldre tider rent av uppträtt epidemiskt, bl.a. i samband med häxtron (se Häxa), har varit en av rötterna till tron på förvandling till varulv (se d.o.). u.S-w. Lyka'on, grek, myt., son till Pelasgos och Meliboia el. Kyllene, konung i Arkadien, blev förvandlad till en varg, emedan han en gång för att pröva Zeus’ allvetenhet framsatt ett barn ss. måltid åt denne. Sagan om L. har — 941 — — 942 —