LYKURGOS Allmogelyktor från Östergötland och Västergötland, den t.h. en hornlykta. Nordiska museet. Primitiv loglykta, ”lys-kiste”, med ”lysestain”, från Gotland. Gotlands fornsal, Visby. Lyku'rgos, spartansk lagstiftare, först nämnd av Herodotos i en kort exkurs (I, 65): Spartas berömda samhällsskick voro en reform av L., en förnäm spartiat och förmyndare för en omyndig konung. L. hade inspirerats enl. somliga av delfiska oraklet, enl. spartansk tradition av samhällsskicket på Kreta. Utförligare skildras ”L:s’ reform” av Xenofon i den politiska pamfletten ”Lakedaimons författning”. Slutl. är Plutarchos i stånd att författa en fullst. levnadsteckning över L., utmynnande i att den vise tar ed av sina medborgare att hålla hans lagar, tills han återvänder från en förestående resa, varefter han far sin kos och aldrig kommer igen. — Plutarchos’ material är tydligen Kleomenes IH:s (se denne) propaganda för ett ”återställande” av ”den lykurgiska disciplinen”. Herodotos har däremot haft Spartas autentiska samhällsskick för ögonen; hans källa har enl. gängse metod konstruerat en lagstiftare, i analogi med atenaren Solon, bakom de spartanska institutionerna. Namnet L. hämtades från en i Sparta dyrkad lokalgudomlighet, vars urspr. karaktär är omtvistad (vargdemon enl. E. Meyer, solgud enl. Beloch. — L. framställdes enögd). Se vidare Sparta. — Litt.: E. Meyer, ”Forschungen zur alten Geschichte”, 1 (1892); E. Kessler, ”Plutarchs Leben des L.” (1910). • IH. Lyku'rgos, atensk statsman och skriftställare (o. 390—325 f. Kr.), berömd för sin framgångsrika verksamhet som Atens ekonomiske diktator 338—327, varunder statsinkomsterna fördubblades och gammal god sed i kultiska o.a. angelägenheter strängt uppehölls, allt i tanke på att förbereda nationell samling mot Makedonien. L. förde hård kamp mot löslighet i den politiska moralen och står i atensk tradition som typen för ”den obesticklige”. Han var ävån litterärt verksam och räknades till de ”10 stora talarna”. Bevarat är det formellt tafatta, men av ädel allmänanda burna talet mot Leokrales (331). — Uppl.: F. Blass (1899). — Litt.: F. Blass, ”Die attische Bered-samkeit”, 1 (2 Aufl. 1887); F. Dürrbach, ”L’ora-teur Lycurgue” (1890). I-H. Lüle-Burgaz, ort i Trakien, 7 mil s.ö. om Adrianopel, där bulgarerna 29/io—S1/io 1912 besegrade tnrkarna; se B a 1 k a n k r i g e n, sp. 1,207. Lyly [liTi] (Lilly), John, engelsk förf. (o. 1554—o. 1606), skrev på 1580-talet ett antal skådespel (av vilka 9 bevarats), romantiska till sin ton och fulla av klassisk lärdom, men har förblivit mest berömd för sitt berättande ungdomsverk: ”Euphues, the anatomy of wit” (1579), fortsatt av ”Euphues and his England” (1580). Det nådde genast en ytterlig popularitet. Ramen är en kärleksroman, satirisk mot kvinnokönet, men verket fylles av allahanda inlägg och diskurser av aktuellt intresse och blev revolutionerande framförallt genom sin stil, som är högtravande, sirlig, preciös och alltid strävar efter det överraskande och sinnrika i uttrycket. ”Euphuism” har sedan dess förblivit en engelsk fackterm för prosastil av liknande art. Bland förf., som påverkats av L., märkas Donne och Thomas Browne. — L:s ”Works” utgåvos av R. W. Bond (3 bd, 1902). — Litt.: Biogr. av A. Feuillerat (1910). F.G.B. Lyman [laFman], Theodore, nordamerikansk fysiker (f. 1874), sedan 1917 prof, vid — 947 — — 948 — Lykta från 1750—75. Nordiska museet.