LYMFFOLLIKLAR univ. i Cambridge (Mass.), har utfört en serie spektralanalytiska arbeten inom den extremt ultravioletta delen av spektrum och för detta ändamål konstruerat en vakuumspektrograf. En linjeserie i vätets spektrum, som L. upptäckte 1906, bär hans namn. N.R-e. Lyma'ntria, se Nunnefjärilar. Lyme'xylon, se Varvsflugor. Lymfa, den i lymfkärlen strömmande vätskan. L. är något fattigare på äggviteämnen än blodvätskan men överensstämmer i andra avseenden med denna. Den från tarmkanalen kommande 1. är efter måltid rik på fett och har ett mjölkliknande utseende. Denna 1. kallas kylus (se d.o.). L. innehåller vita blodkroppar samt sparsamt med röda. Mängden 1. har ej kunnat bestämmas med någon tillförlitlighet. Den växlar i hög grad beroende på födans art och sammansättning. Wk. Lymfadeni't, lymfkörtelinflammation, inflammatorisk process inom en lymfkörtel, förorsakad av via lymfbanorna till lymfkörteln invandrade bakterier, i lindrigare fall endast givande sig tillkänna som en mer el. mindre ömmande ansvällning av körleln, i andra ledande till en varig nedsmältning av densamma. Se även B u b o n. N.Lbg. Lymfangiom [-å'm], äro angiom (se d.o.), som härstamma från lymfkärl. De äro vanligast i hud och slemhinnor samt i hjärnhinnor-na och kunna vara uppbyggda av tätt liggande, om varandra sig slingrande lymfkärl av vanligt utseende, enkla 1. Ofta finner man dock en stark cellökning från kärlväggarna, h y p e r-t r o f i s k a 1., el. cystiska utvidgningar av kärlen, c y s t i s k a 1. De äro godartade men kunna genom sitt läge, ss. t.ex. i hjärnhinnorna, föra till allvarliga sjukdomar. En del medfödda vårtor äro 1. Förstoringar av läppar (makro-cheili) och tunga (makroglossi) äro i regel orsakade av 1. på dessa platser. Jfr Lymfan-g i o s a r k o m. T.H-n. Lymfangiosarkom [-å'm] äro ondarlade svulster, som utgå från lymfkärlens endotel, endoteliom (se d.o.), el. från celler i dessa kärls väggar, p e r i t e 1 i o m. De förekomma vanligast på de platser, där lymfangiomen (se d.o.) bruka uppträda, och kunna också utgå från dessa svulster. T.H-n. Lymfangi't är en inflammation i lymfkärlen, som uppkommer, då bakterier i större mängd el. av starkare giftverkan från en perifer in-flammationshärd, t.ex. en finne (se d.o.) el. böld, inkomma i dessa kärl. Även vissa gifter, ss. ormgift, ge 1. L. ger sig tillkänna genom uppträdandet av röda, ofta ömma strimmor el. strängar motsvarande lymfkärlens förlopp, vilka ange, att inflammationen sprider sig och att fara för allmän blodförgiftning är för handen. Omedelbar läkarebehandling är av nöden. Under sådan kan 1. ofta hävas och faran vara överstånden. Med 1. följer alltid en inflammation i tillhörande lymfkörtlar och en ansvällning av dessa, en 1 y m f a d e n i t (se d.o.). T.H-n. Lymfatisk vävnad, även benämnd 1 y m f o i d vävnad, finnes i organismen som 1 y m f f o 1-1 i k 1 a r (se d.o.) i slemhinnor, särsk. tarmens, som lymfatiska artärskidor i mjälten (se d.o.), som ton siller (se d.o.) och som lymfkörtlar (se d.o.). Den består dels av ett av celler, retikelceller, uppbyggt nät, retiklet, i vilket utbildas fibriller, retikeltrådar, vilka stå bindvävsfibrillerna nära, dels av i detta nät mycket tätt inlagrade lymfocyter. I l.v. utbildas efter födelsen runda härdar av svällda retikelceller, i vilka cellnybildning och cellundergång ske sida vid sida. De ha uppfattats som bildningsplatser för lymfocyter, senare som reaktionshärdar, reaktionscentra, mot giftämnen och bakterier. L.v:s uppgift är att bilda lymfocyter, att avfiltrera in på lymfbanorna inkomna främmande kroppar, bl.a. bakterier, samt att bilda antikroppar. T.H-n. Lymfbanor, se Lymfkärl och Lymfkörtel. Lymffolliklar äro runda till ovala anhopningar av lymfatisk vävnad (se d.o.), inlagrade i slemhinnor, framförallt i andnings- och diges-tionsvägarna (se fig.). Deras storlek är högst 2—3 mm. i diam., deras antal ökas i uppväxtåldern och uppgår slutl. t.ex. i tarmarna till mellan 20—35,000. I tunntarmarna hopa de sig också till skivlika bildningar, de s.k. P e y e r-ska skivorna. Vid inflammatoriska tillstånd bli de som regel talrikare och större, lik- Tunntarm (t.v.) och tjocktarm (t.h.) från människa med (L) lymffolliklar, flerstädes i tunntarmen sammanslutna till Peyerska skivor (P.sk.). — 949 — — 950 —