LYMFHJÄRTAN som de under sådana förhållanden kunna utbildas flerstädes i kroppens vävnader och organ. T.H-n. Lymfhjärtan, se Lymfkärl. Lymfkärl. Liksom vävnader och organ med få undantag äro genomdragna av ett tätmas-kigt blodkärlsnät (se Kapillärer), finnes överallt också ett 1 y mf k ä r 1 s n ä t, något mera glesmaskigt, men i övrigt av liknande utseende. Under det att blodkärlen höra till ett slutet system, som möjliggör blodets cirkulation, börja 1. ute i vävnaderna, leda centralt och tömma sig i de stora halsvenerna. De bilda ett dräneringssystem, som perifert upptager överflödig kroppsvätska, avfallsprodukter och främmande kroppar. L.-nätet utgöres av fina endotelklädda rör, utan perifera öppningar och av mycket växlande vidd, lymfkapillärer (se fig.). De sammansluta sig till lymfkärl, i mera inskränkt bemärkelse, som äro rätt jämntjocka och försedda med rikliga klaffar, Lymfkapillärer, lymfkärl och lymfkörtlar från magsäck av människa. så att lymfan endast kan strömma i central riktning. I fyllt tillstånd få dessa 1. ett pärl-bandslikt utseende, enär området centralt om varje klaff något utspännes (se fig.). L. i sin tur sluta sig tillsammans till lymfkärls-stammar. En sådan stam upptar lymfan från vardera benet, en kommer från tarmar och bukorgan. Denna sista upptar således den från tarmarna kommande, som kylus (se d.o.) betecknande lymfan. Dessa tre lymfkärlsstam-mar bilda så den stora bröstgången, sedan de först bildat en gemensam, säckformig behållare, kyluscisternen. Bröstgången (se d.o.) upptar vidare lymfkärlsstammar från v. delen av huvud, hals och bål samt från v. arm och tömmer sig sedan i vensystemet på v. sidan, vanl. i vinkeln mellan arm- och halsven. Lymfkärlsstammarna från sistn. partier på h. sidan samlas till en större gång, som tömmes i vensystemet på h. sida och på motsvarande ställe. L., lymfkärlsstammar och bröstgång ha i stort samma byggnad som vener av motsvarande storlek. — L. omgiva med ett rikligt nät lymffolliklar och tonsiller. Lymfkörtlarna äro inlagrade i deras förlopp, så att varje 1. har att passera minst en el. oftast flera sådana (se fig.). L. och dessa lymfatiska vävnader tillsammans benämnas lymfsyste-met el. lymfkärlssystemet. — L. uppträda skilda från blodkärlen först hos vissa fiskar; hos amfibier och reptiler är en sådan uppdelning helt genomförd. L. bilda dock här i stor utsträckning skidor el. säckar omkr. blodkärlen. Hos dessa djur finnas även mera konstant lymfhjärtan, d.v.s. komplicerat byggda, pulserande utvidgningar på 1., vilka ha till uppgift att hålla lymfströmmen i gång. Mest konstant finner man sådana i axelhåla och ljumske. Hos fåglar ha 1. i stort utbildats i likhet med hos däggdjuren. De sakna vanl. också lymfhjärtan. T.H-n. Lymfkörtelinflammation, se L y m f a d e-n i t. Lymfkörtlar. I 1., vilka ligga inlagrade i lymfkärlens förlopp, har den lymfatiska vävnaden (se d.o.) ordnats till väl avgränsade organ. De äro som regel högst av en bönas el. mindre mandels storlek, deras form är rund el. oval med en insänkning, en hilus, på det ställe, där kärl intränga i och lämna 1. De ligga oftast samlade i grupper, så t.ex. på halsen, hal s-1., vid lungroten, b r o n k i a 1-1., i axelhålan, a x i 11 a r-1., i tarmkäxet, mesen-t e r i a 1-1., i ljumsken, i n g u i n a 1-1. o.s.v. Deras antal är stort. Så finnes enbart i tarmkäxet 200—500. — En 1. (se fig.) är uppdelad i ett bark- och ett märgparti. Barken är kompakt, endast här och var genombruten av lymf-banor, märgen däremot är genom rikliga lymf-banor uppsplittrad i smala märgstänger. Hela 1. omges av en bindvävskapsel. Mellan denna och l:s hilus finnas i barken fåtaliga, i märgen rikliga bindvävsstråk, trabekler, utspända, vilka förläna I. dess fasthet. Mellan kapseln och den lymfatiska vävnaden finnes ett springformat rum, marginalsinus, endast genombrutet av ovan nämnda trabekler. — De tillförande lymfbanorna, vasa affere'ntia, komma in runt om I. och tömma sin lymfa i detta marginalsinus. Denna fortsätter så ant. vidare i detta — 951 — — 952 —