LYNDHURST organisationen för brottmålsrättskipningen icke äger nödig stadga och effektivitet, ss. i ny-byggarsamhällen el. efter politiska omvälvningar (jfr ”nävrätt”). I U.S.A. har 1. under senare årtionden genomsnittligen förekommit i över 100 fall årl., huvudsaki. i sydstaterna och med negrer ss. offer; antalet befinner sig i sjunkande. Från den gällande rättens ståndpunkt är 1. städse ett grovt brott (i regel mord, ofta i förening med uppror); beivrande därav uteblir emellertid i allm. R.B-l. Lyndhurst (L i n d h u r s t) [li'ndhöst], John Singleton C o p 1 e y, engelsk politiker (1792— 1863), jurist. F. i Massachusetts, kom han tidigt till England, invaldes 1801 i parlamentet och gjorde sig bemärkt ss. en framstående debattör. Han var medl. av de flesta toryministärer-na under 1800-talets två första årtionden, blev 1827 lordkansler med titeln Lord L. Denna post innehade L i alla konservativa ministärer 1827—46. Genom sina eleganta och bitande tal vann han i överhuset många segrar åt sitt parti. N.H-g. Lyndsay [li'ndzi], Sir David, skotsk skald, se L i n d s a y. Lüneburg [ly'nabork], huvudstad i regerings-området L. (11,343 kvkm., 597,615 inv.) i Hannover, vid den segelbara Ilmenau och närmast n. om L.-heden; 28,899 inv. (1925). L. har en mängd gamla byggnader från den senare medeltiden och renässansen. Rådhusets fasad är ombyggd i barock. Johannes-, Mikaels- och Nikolaikyrkorna visa sen-gotisk stil. Stadsmuseet har vackra saml. av träskulptur m.m. L. har järn-, trä- och kemisk M. Sjöbeck foto. Gatuparti från Lüneburg. industri, saltutvinning, tillverkning av cement och gödningskalk m.m. Stor badanstalt. — Tack vare saltförekomsten (Kalkberg) blev L tidigt bekant. Större betydelse fick det efter förstörandet av det närbelägna Bardowiek 1189 I slutet på 1300-talet blev L. medl. av hansan. L. har vid olika tillfällen varit huvudort i ett eget furstendöme. Se vidare B r aun-s c h w e i g, historia. M.P.-.E.W. Lüneburgheden, i Hannover mellan Elbe och Aller, 80—120 m.ö.h. över tertiära bergarter breda sig 50—100 m. mäktiga, glaciala bildningar, huvudsaki. sand, lera och märgel; i n. träda dock musselkalk och gips i dagen. Vegetationen utgöres mest av ljung, gräs, enbuskar, blåbärs- och lingonris; här och där uppträda sanddyner. Mossmarker omväxla med skogsrester och odlade områden. L:s uppodling går stadigt framåt, och den flerstädes uppträdande ortstenen göres genom krossning och lämplig gödning odlingsbar. Den förr betydande får- och biskötseln är i stark tillbakagång. Bokskogar, som nu äro sällsynta, hade för o. 200 år sedan vidsträckt utbredning. Stort intresse visas emellertid nu för skogsplantering. Trakten kring Wilseder Berg, L:s högsta del (171 m.ö.h.), har avsatts till naturskyddsområde. L:s folktäthet är mindre än 25 pr kvkm. — Litt.: K. Olbricht, ”Beiträge zur Landeskunde der Lüneburger Heide” (1909); R. Linde, ”Die Lüneburger Heide” (1924). M.P. Lünen an der Lippe [ly'nan], stad i West-falen, Tyskland, vid Lippe, 10 km. n.n.ö. om Dortmund; 44,950 inv. (1929). L. har stenkolsgruvor, järn- och kopparverk, glas- och lerindustri. M.P. Lyne'tt (fra. lunette). 1) Byggn., ett halvrunt fönster el. fördjupat fält över en dörr el. under Lynettfönster i Villa Farnesina, Rom. — 955 — — 956 —