LYNGBYKULTUREN Lüneburgheden. en rund- el. stickbågig valvavd.; jfr T y m p a-n o n. E.W. 2) Krigsv., en bakåt öppen befästningsanlägg-ning, bestående av faser och flanker, använd inom äldre befästningskonsten ss. framskjutet utanverk. A.W.G Lyngby, s:n i Bara hd, Malmöhus län, s.ö. om Lund; 18,38 kvkm., därav 18,u land; 857 inv. (1933; 47 inv. pr kvkm.); 15,63 kvkm. åker (1927; 86,4% av landarealen), 0,20 kvkm. skogsmark. Egendom: Assartorp. — Pastorat: L. och Genarp, Bara kontrakt, Lunds stift. M.P. Lyngby, Kongens Lyngby, industri- och stationssamhälle på Själland, vid Nordbanan, 11 km. n. om Köpenhamn; 8,724 inv. (1930). Maskin- och textilfabriker. I L. ligger Grundtvigs folkhögsk., omedelbart n. om L. kungl. lustslottet Sorgenfri, ett stort lantbruks- och ett friluftsmuseum. L. har vackra omgivningar, t.ex. örholm (”danske Schweiz”), ett känt vintersport- och sommarutflyktsställe. W.P-n. Lyngby, Kristen Jensen, dansk språkforskare (1829—71), student 1847, docent i nordisk filologi 1863, titulärprof. 1869. L:s produktion var icke omfångsrik, men hans inflytande på den nordiska språkforskningens utveckling i Danmark blev dock stort, icke minst genom hans föreläsningar och rent personliga verksamhet. Särsk. står han som grundläggare av det vetenskapliga studiet av Danmarks dial. (”Bidrag til en sönderjysk Sproglære”, 1858, ”Udsagnsordenes Böjning i jyske Lov og i den jyske Sprogart”, 1863). E.No. Lyngbye, Hans Christian, dansk botanist och prästman (1782—1837), började redan som teologie studerande att ägna sig åt botanik, särsk. alger, och löste 1817 en av Köpenhamns univ. uppställd prisuppgift, översikt över i Danmark funna alger, reste för studier och insamling av alger till Norge och Färöarna och utgav 1819 ”Tentamen hydrophytologiæ Da-niæ”, ett klassiskt verk över de nordiska havens alger. L. blev s.å. präst på Jylland och 1827 på Själland, i Söborg och Gilleleje. 1836 skrev han ett arbete, ”Rariora codana”, med växtgeo-grafisk indelning av algvegetationen, vilket emellertid ej blev utg. O.Gz. Lyngbykulturen kallas, efter ett fynd nära Lyngby kyrka, s.v. om Hjörring på n. Jylland, spåren av den äldsta större bebyggelsegrupp, som kan iakttagas i Sydskandinavien och nord ligaste Tyskland. Hittills endast företrädd av lösfynd (flintspetsar, bearbetade renhorn och yxor el. hackor av detta material), hänföres L — 957 — — 958 —