LYRAN Lyonne [liå'n], H. de, fransk statsman, se L i o n n e. Lyons [laFanz], Lord Edmund, engelsk sjömilitär och diplomat (1790—1858), adlad 1835, viceamiral 1855 och pär 1856. L. var 1835—53 engelskt sändebud först i Aten, därefter i Bern och slutl. i Stockholm samt förde i Krimkri-get (från dec. 1854) engelska Svartahavs-flottan och deltog i bombarderingen av Sevastopol. — Litt.: Biogr. av A. S. Ead-ley-Wilmot(1898). Bj. Lyons [laTanz], Joseph Aloysius, australisk politiker (f. 1879), innehade sedan 1914 olika ministerposter i Tasmanien, där han var premiärminister 1923—28. Medl. av förbunds parlamentet (representanthuset) 1929, var L. bl.a. finansminister i Scullins arbetarregering 1930—31 men bröt mars 1931 med denne och bildade United Australia party, en motsvarighet till MacDonalds nationella samlingspolitik. I spetsen för partiet (arbetarpartiets h. flygel jämte nationella grupper) vann L. valet dec. 1931 och blev jan. 1932 premiär- och finansminister. Th. Lyr, lyrtorsk, se Tors k släkte t. Lyra (lat.), stjärnbild, se Lyran. Lyra, forngrekiskt knäppinstrument, som bestod av en resonansbotten, från vilken två armar utgingo, upptill sammanbundna av en Guldbelagd lyra, funnen i Ur, Mesopotamien. tvärslå. Mellan resonansbottnen och tvärslån voro ett växlande antal strängar anbragta, som spelades med plektron (se d.o.). Under antiken var 1. utbredd över Främre Asien, Egypten och Hellas, nu är den spridd över n.ö. delen av Afrika. Den eg. grekiska 1. var ett primitivt instrument, vars korpus var av sköldpadd-skal el. sköldpaddformig (se C h e 1 y s) och vars böjda armar voro av djurhorn, i sht anti-lophorn. Denna primitiva 1. bör skiljas från den förfinade kitharan (se d.o.), som var större och som hade fyrkantig korpus och raka armar. Kitharan ansågs uppfunnen av sångens gud Apollon, under det 1. tillskrevs Hennes. D.F. Lyragitarr, en vanl. 6-strängad gitarr med form efter den antika lyran. L. tillhör slutet av 1790-talet och 1800-talets första decennier. — Litt.: D. Fryklund, ”Studier över 1.” (i ”Sv. tidskr. för musikforskning”, 1927). D.F. Lyran (lat. Lyra), stjärnbild på n. himlen, mellan stjärnbilderna Svanen (Cygnus) och Ringnebulosan i Lyran. Herkules (Hercules), rektascension 18‘tO"1— 19t20m, deklination +26°—+48°, innehållande ett 40-tal stjärnor ljusare än 6:e storleken (se karta vid art. Cygnus). Dess ljusstarkaste stjärna är Vega (a Lyræ), vars storlek (magnitud, se d.o.) är 0m,i4, den är den skenbart ljusstarkaste stjärnan n. om himmelsekvatorn och den 4:e i ordningen av alla stjärnor. Lyræ är typen för en klass av kortperiodiska föränderliga stjärnor (fl Lyræ-stjärnor), dess ljusväxlingsperiod är 12,92 dygn, under vilken tid den uppnår två maxima på 3m,4 och två minima på 4m,5, resp. 3m,9. eLyrce är en dubbelstjärna, vars komponenter, belägna på 3',s avstånd från varandra, kunna skiljas åt av en med goda ögon utrustad observatör. I kikare — 965 — — 966 —