LYRANTILOP visa sig båda komponenterna själva vara dubbelstjärnor. Mellan stjärnorna P och y ligger den bekanta ringnebulosan, en planetarisk nebulösa (se d.o.). M-t. Lyrantilo'p, Damali'scus ko'rrigum, en till un-derfam. koantiloper (se d.o. och A n t i 1 o p e r) hörande art, som genom sin något större storlek, mera klart rödbruna fäll och frånvaron av vita teckningar i pannan och på benen skiljer sig från den närstående bläsbocken. De ringlade, lyrformade hornen äro tätt ställda. L. är med några underarter utbredd över Brittiska Östafrika och Sudan till Senegal. H.B-n. Lyrblomma, se D i c e n t r a. Lyrboll, en bollek, även benämnd ”söt och sur”, spelas med liten, fylld boll och slagträ; liknar i sina huvuddrag långboll (se d.o.), dock med enklare regler och avsedd för mindre övade spelare. O.K-gh. Lyrestad, s:n i Vadsbo hd, Skaraborgs län, vid Vänern, i s. genomdragen av Göta kanal; 97,08 kvkm., därav 96,59 land; 2,581 inv. (1933); 25,62 kvkm. åker (1927; 26,5% av landarealen), 46,78 kvkm. skogsmark. I Sjötorp (580 inv.), Göta kanals ändstation vid Vänern, finnes skeppsvarv med docka samt ångsåg. — Den treskeppiga kyrkan har sin prägel från 1600-talets slut och 1700-talet; det tresidigt avslutade koret flankeras av två spirkrönta småtorn. Al-taruppsats och predikstol i rik barock. — Pastorat i N. Vadsbo kontrakt, Skara stift. M.P.;E.W Lyrfågelsläktet, Menu'ra, av fam. lyrfåglar bland ordn. tättingar (se d.o.), omfattar 3 i Australien förekommande arter. Till kroppsform och storlek påminna de om fasaner. De äga korta vingar och lång stjärt. Denna består hos hannen av 16 fjädrar, där den yttersta på varje sida är lyrformig och försedd med smalt ytter- och brett innerfan. De båda mellersta äga smalt fan och böja sig från varandra i en elegant båge, medan hos de övriga fanet är upprispat. Hos honan är stjärten av vanlig form. Lyrfåglarna leva parvis i den tätaste urskogen och hålla till på marken. Födan ut-göres av insekter, maskar samt snäckor. Det enda ägget lägges i ett av kvistar och mossa byggt, övertäckt bo. Deras läte är mycket varierande, och de ha stor härmningsförmåga. — Lyrfågeln, M. supe'rba, är övervägande mörkt brungrå, med strupe och vingar rostbruna. De båda lyrformade fjädrarnas innerfan är tecknat med omväxlande svarlbruna och roströda tvärband. Längd 1 m. Förekommer i Nya Sydwales. Y.Ln. Lyrhjort, Buce'rvus eldi, en barasingan närstående hjortart med stora, bakåtböjda, lyrformade och blott i sin övre del med små spet sar försedda horn, på vilka hornstången framåt jämnt övergår i den långa ögontaggen. Boghöjden uppgår till 1,14 m. Den stripiga fällen är rödbrun, på buken vit och hos unga individer försedd med vila fläckar. L. lever flockvis i floddalarna i de v. delarna av Bortre Indien men går ej in i den täta djungeln. På odlade områden förorsakar den ofta stora skador. H.B-n. Lyrfågel, Menura superba. Efter ”Die Wunder der Natur”. Lyri'derna, meteorsvärm med radiations punkt belägen på gränsen mellan stjärnbilderna Lyran och Herkules, synliga o. den 20/4. Se Meteorer. M-t. Lyri'k, poesi av lyrisk (se d.o.) karaktär. Ordets härstamning (av grek, lyra, lyra) visar l:s urspr. samband med musiken; grekernas strofiskt formade 1. föredrogs till lyra (jfr Grekiska litteraturen, sp. 797 ff.). Ännu räknas den sångbara visan som 1. i egentligaste mening. Geijers sånger och Almquists ”songes” visa särsk. tydligt l:s musikaliska karaktär. — L. kan f.ö. bestämmas som det poetiska uttrycket för en känsla el. stämning. Den är personligt inspirerad, subjektiv och intim; den är bekännelse. Typiskt är, att diktaren meddelar sig direkt, i jagform, att han ej, som i epiken, berättar om andra el., som i dramat, låter andra tala. För det omedelbara uttrycket av diktarens känsla, helst av stark och innerlig natur, brukar man ofta termen central- — 967 — — 968 —