LYTH lykta med flera ljusarmar, även stor ljusstake med flera armar. Lyster, norskt hd, se L u s t e r. Lysterfärger kallas inom keramiken sådana färger, som efter bränningen få en metallglans (lyster). Särsk. berömda för sina 1. äro de spansk-moriska fajanserna. Vid 1500-talets slut fick Italien genom Georgio da Gubbio (se A n d r e o I i) en stor tillverkning av majolika. I senare tid ha 1. åter kommit till användning i sht inom enklare lergodstillverkning. På detta område har dansken H. A. Kähler (se denne) varit en föregångsman. E.F.F. Lyström, Axel Israel, militär (f. n/i 1873), underlöjtnant vid Västgöta reg. 1893 och vid Första Göta art.-reg. 1894, löjtnant vid Generalstaben 1903, major 1913, överstelöjtnant vid Svea art.-reg. 1917, överste vid Generalstaben 1919, chef för Bodens art.-reg. 1922 och för Svea art.-reg. 1926, brigadchef vid S. arméfördelningen 1928, generalmajor 1930 och chef för N. arméfördelningen 1933. L. har varit lärare vid Krigshögsk. 1909—11, chef för art.-skjutskolan 1924 och 1925 samt led. av ett flertal militära kommittéer, bl.a. av art.-kommit-tén 1908—09 och krigsmaterialkommittén 1915 —22. Han har utg. ”Försvar och anfall” (1908; jämte H. Wikner). E.Bz. Lysva, L i s v a, stad i Uralområdet, R.S.F.S. R., 80 km. ö. om Perm; 27,286 inv. (1926). Stora metallverk. M.P. Lysved, u g g 1 e v e d, murken ved, som är genomvuxen av ett ljusutvecklande svampmy-celium. Fosforescensen hos I. förorsakas i regel av en hattsvamp, honungsskivlingen (se d.o.). Jfr Lysande organismer. O.Gz. Lysvidd, särsk. inom fyrväsendet benämningen för det avstånd, varpå en ljuskälla kan iakttagas. Man skiljer mellan geografisk 1., hänförande sig till det avstånd, på vilket fyrljuset synes över horisonten, och optisk 1., avseende fyrljusets ljusstyrka. E.Hg. Lysvik, s:n i Fryksdals hd, Värmlands län, kring övre Fryken; 201,83 kvkm., därav 178,54 land; 3,146 inv. (1933; 18 inv. pr kvkm.); 20,62 kvkm. åker (1927; 11,6% av landarealen), 121,54 kvkm. skogsmark. I L. finnas flera mindre sågar och kvarnar. — Pastorat i Fryksdals kontrakt, Karlstads stift. — Litt.: se Fryksdal. M.P. Lysvinkel benämnes vid fyr en sektor, vari fyrljus av viss karaktär, vitt el. färgat ljus, blänk el. klipp o.d., utsändes från fyren. E.Hg. Lyte, en vanställande missbildning, ant. den utgöres av ett födelsemärke el. framkallats av sjukdom el. olycksfall. — I folkspråket betyder 1. framförallt en sjukdom el. missbildning, som ett barn anses ha fått, emedan modern under havandeskapet ”försett sig” på el. blivit skrämd av något. Så uppfattas harläpp (se d.o.) ss. vållad av att modern selt en hares spräckta läpp, vilket lett till den specifikt sv. seden att genast skära av nosen på en skjuten hare. På samma sätt uppfattas epilepsi (se d.o.) ss. vållad av att modern sett ett slaktdjur under dödsryckningarna. L.-tron har inom sv. folkmedicin en dominerande ställning och användes t.o.m. ss. förklaring på sjukdomar förvärvade i vuxen ålder, i det man säger, att 1. visar sig i det levnadsår, som motsvarar den vecka i havandeskapet, då modern försett sig, och att man därför kan få l.-sjukdomar, ända tills man blivit 40 år. v.S-w. Lyth, Nya instrumentfabrik s-a.-b., äger instrumentfabrik och mekanisk verkstad i Stockholm. Tillverkar nautiska, geodetiska och hydrometriska instrument samt instrument för skogsbruk m.m.; arbetarantal 17; aktiekapital 40,000 kr. Firman etablerades 1861 av den framstående instrumentmakaren G. W. Lyth (1834—1918) och ombildades till a.-b. 1917 i samband med övertagandet av A. Ljungströms geodetiska instrumentfabrik. Nuv. namn sedan 1926. J.L-n;P.C-r. Lyth, Gotlandssläkt, enl. traditionen stammande från Liége (Lüttich), Belgien, och inflyttad till Visby vid 1600-talets början. Utom nedannämnda släktmedl. märkas karolinen Joachim Matthiæ L. (1679—1746), vars anteckningar från krigs- och fångenskapsåren 1703—22 äro utg. av A. Quennerstedt i ”Karolinska krigares dagböcker”, 2 (1903), kyrkoherden i Burs, Visby stift, kontraktsprosten Anton Julius L. (1816—86), led. av A.k. 1873—86, teol. hedersd:r 1877, mångsidigt verksam för gotländska intressen, samt ytterligare den sistn:s brorson, instrumentmakaren Georg Wilhelm L. (1834—1918), som grundade In-strumentfabriks-a.-b. Lyth (se d.o.). Kusins son till A. J. L. var nedannämnde L.l). C. 1) Jacob Eberhard L., skolman (1810 —52), lärare vid Rowland Hills (se denne) skola vid Birmingham 1830—33, därefter vid Hillska skolan å Barnängen (se d.o.), lärare vid gymnasiet i Visby 1840—50, konrektor vid Högre lärdoms- och apologistskolan där 1847, prästvigd 1842. Bland L:s skrifter märkes en på sin tid vida spridd ”Tysk språklära” (1834, många senare uppl.). W.N. 2) Per Gustaf L., den föregåendes son, skolman, skriftställare (1848—1913), från 1887 lektor i latin och grekiska vid Örebro högre allmänna lärov., utövade ett flitigt språkligt och litteraturhistoriskt förf.-skap. Bland hans skrifter märkas ”Lärobok i romerska antiqvi-teter” (1877), ”Sv. stilistik i exempel” (1896), — 981 — — 982 —