LÄNGHORNBIN Långfredag (angelsax. Long fridag, eng. Good fridag, iy. Karfreitag, av gammalhögtyska kara, sorg, klagan, fra. Vendredi-saint), fredagen före påskdagen, firas i kristna kyrkor till minne av Jesu död på korset Denna dag var redan i den urkristna församlingen en minnesdag. Efter hand utbildades en liturgi för densamma, och på 300-lalet blev den en allmän kyrkofest, präglad av sorgestämning och skygg vördnad inför det med Jesu död fulländade försoningsverket. Under medeltiden förekom ofta vid l:s gudstjänster varken orgelspel cl. klockringning; i katolska kyrkan läses icke någon mässa i vanlig mening, utan en mycket ålderdomlig liturgi med textläsningar och böner användes vid l:s huvudgudstjänst, vidare förekomma särsk. tillbedjan av ett övertäckt krucifix, som nu blottas, och på många ställen en s.k. ”helig grav” (vanl. ett skrin), i vilken ett krucifix jämte hostia nedlägges till påskdagen. I Sverige predikas på 1. över 5:e och 6:e akterna i lidandeshistorien; litanian, som man börjat läsa på fastlagssöndagen, läses sista gången på 1. L:s liturgiska färg är svart. S.N. Långgren, långskott, bot., till skillnad från dvärggren (se d.o.) det av förlängda stamled uppbyggda skott, genom vilket längdtillväxten väsentligen förmedlas. En 1. bär mången gång, t.ex. hos vissa barrträd, endast lågblad, i andra fall, ss. hos lövträd, mellanblad med huvudsaki. uppgift att assimilera. O.Gz. Långhalsar, fam. Lepa'didæ av rankfotingar (se d.o.), ha 6 par rankfötter och den från sidorna sammantryckta kroppen försedd med en tydligt avsatt, naken, muskulös stjälk. Manteln bär vanl. 5 skalstycken, som dock kunna vara Långhalsar. Efter Cornisb. mer el. mindre reducerade el. saknas. Hit hör släktet Lepas, vars arter man ofta träffar fäs-tade på bottnen av fartyg, drivande föremål, tång m.m. I äldre tider hade man den föreställningen, att 1. voro ungar av prulgäss. O.C-n. Långhalsen, sjö i Södermanlands län, n.v. om Nyköping, bestående av en 40 km. lång kedja av fjärdar, förenade genom smala sund. L. genomflytes av Nyköpingsån; 19 m.ö.h.; 43 kvkm. S.E-s. Långheden, skogstrakt och ofullst. vattende-lare mellan Mälaren och Dalälven, o. 100 m ö.h., huvudsaki. inom Vagnsbro och över-tjurbo hd, Västmanlands län. M.P. Långholmen, en till Stockholms stad hörande, vid Södermalm belägen ö i Mälaren. Med L. menar man i allm. det å denna ö uppförda centralfängelset, som leder sitt ursprung från förra hälften av 1700-talet. L. fick sin nuv. huvudsaki. gestaltning år 1880, då det s.k. nya fängelset uppfördes. L., som är Sveriges största fängelse, disponerar över 344 dag- och 191 nattceller samt 169 för andra ändamål än eg. fångförvar avsedda celler. I allm. förvaras å L. c:a 500 fångar, varav de flesta å centralavd. och de övriga å kronohäklet. Ä förstn. avd. avtjäna rikets samtliga livstidsfångar o.a. strafffångar med lång strafftid sina straff, medan å kronohäklet intagas straffångar med kort strafftid, fängelsefångar samt rannsaknings- och bölesfångar. Å L. sysselsättas fångarna till en början i cell, sedermera å verkstäder med t.ex. skrädderi, skomakeri, snickeri, sadelmakeri, mekaniska arbeten, bokbinderi och boktryckeri. Arbeten utföras huvudsaki. för olika statsförvaltningars räkning. Inom fängelseområdet finnas kyrksal och lokaler för skolundervisning samt kropps- och sinnessjukhus. L:s ord. tjänstepersonal består av 1 direktör, 2 pastorer, 1 kamrerare, 5 assistenter, 4 uppsyningsmän, 3 yrkesmäslare, 15 överkonstaplar, 92 vaktkon-staplar och 2 vaktfruar. Dessutom finnes ett flertal icke ord. tjänstemän, bland vilka märkas 2 läkare och 2 assistenter. E.S-n. Långhornad boskap, gammal engelsk nöt-kreatursras, som förr var talrik men numera har ett mycket begränsat avelsområde i Warwickshire och trakten däromkring. L. förädlades av Bakewell på 1750-talet och anses vara världens äldsta kulturras. Färgen är brun-, röd- el. svartskäckig med vit rygglinje. Hornen äro ovanligt långa, 50—105 cm., och utåt, framåt- el. nedåtriktade. Fullvuxna kor väga 500— 600 kg. Kombinerad göd- och mjölktyp. H.Fqt. Långhornbin, h o r n b i n, Eiicera, ett släkte av de solitära, i jorden byggande, medelstora bina med endast 1 art, E. longico'rnis, i Sverige» utmärkt genom de hos hannen tjocka och mer — 997 — — 998 —