LÅNGNÄBBSLÄKTET en svår skadegörare. Starkt på sidorna avrundad pronotum (halssköld) ha, liksom barkbockarna, de med gula fläckar och tvärband prydda getingbockarna, Clytus m.fl., som ofta träffas på blommande hagtorn, Spi-ræa o.a. Ett egendomligt parasitstekellikt utseende har, på gr. av de helt korta täckvingarna och den långsmala bakkroppen m.m., den 22— 27 mm. långa, sällsynta stekelbocken, Necy'dalis major. Blombockarna, Lep-tiTra, Pachy'ta, som räkna talrika medelstora och små arter, kännetecknas genom att huvudet är halsformigt hopsnört bakom ögonen samt prothorax på sidorna ulan tagg; de träffas oftast på blommor av Spiræa m.fl. De närstående trädlöparna, Rha'gium, som räkna tre mer el. mindre allmänna sv. arter, avvika genom sidotagg på prothorax, samt täckvingarnas skäckiga grå och gula färgteckning; de anträffas mest på färska trädstubbar. — De till undergruppen Lamiini hörande arterna utmärkas därav, att huvudet är ställt lodrätt och lika brett som prothorax samt palpernas ändled tillspetsad. Hit höra timmerbockarna, La'-mia, med den allmänna timmermannen L. (Acantho'cinus) cedi/lis, vars antenner hos hannen äro 4—5 gånger, hos honan 2 gånger kroppens längd, den grovt byggda videbocken, Lamia textor, vars larv lever i pilrötter, samt lallb o ck en, L. sulor, alla tre svarta, med små gulaktiga hårfläckar. Slutl. höra hit vedbockarna, Sape'rda, med den 18—28 mm. Barrträdlöpare, Rhagium inquisitor. 1 barkstycke med gångar och puppkammare, 2 larv, 3 puppkammare med puppa, 4 skalbaggen i c:a 2 ggr först. Efter Trägårdh. långa stora aspvedbocken, S. carcha'-rias, som är cylindrisk och saknar tand å prothorax samt är tätt grågulhårig och svart-punkterad; dess larv lever i nedre delen av gamla pilstammar (se Aspvedbock). — Litt.: I. Trägårdh, ”Sveriges skogsinsekter” (1914); V. Bergsöe, ”Fra Mark og Skov” (2 bd, 1915—16); A. Tullgren, ”Kulturväxterna och djurvärlden” (1929). S.Bgtn. Långhundra härad, i Stockholms län, s.ö. om Uppsala (se karta vid Uppland), omfattar socknarna Kårsta, Närtuna, Gottröra, Husby-Långhundra, Östuna och Lagga; 339,89 kvkm., därav 331,57 land; 4,690 inv. (1933; 14 inv. pr kvkm.). N.v. L. beröres av Uppsalaslätten; i s.ö. gör sig Boslagsnaturen gällande med kuperad terräng, genomdragen av markerade dalar, som under forntiden utgjort en viktig vattenväg mellan Östersjön och Mälaren. Berggrunden (gnejs, granit) träder ofta i dagen; i dalarna förhärskar lera. 1927 uppgick åkerarealen till 100,89 kvkm. (30,4 % av landarealen), skogsmarken till 180,93 kvkm. 1920 levde 72,i % av befolkningen av jordbruk med binäringar, 12,o % av industri och hantverk. L. ingår i Mellersta Roslags och Danderyds fögderier, Stockholms läns v. domsaga (tingsställe: Stockholm), Vaksala samt Seminghundra och Ärlinghundra kontrakt, Ärkestiftet. M.P. Långhus (långskepp) betecknar i en kyrka församlingsrummet i motsats till tvärhus och kor (se Kyrka, sp. 463); det kan vara en-, två- el. flerskeppigt, jfr Mittskepp. E.W. Långkyrka kallar man stundom avlångt rektangulära kyrkobyggnader (basilikor el. hallkyrkor) i motsats till centralkyrka. E.W. Långlots, ännu förefintlig benämning å person, som, utan att verkställa lotsning, är inmönstrad ombord å fartyg och befälhavaren behjälplig vid navigeringen, därvid ofta görande tjänst ss. rorgängare. E.Hg. Långlöt, s:n i Runstens hd, Kalmar län, mitt på Ölands östkust; 31,63 kvkm., allt land; 387 inv. (1933; 12 inv. pr kvkm.); 9,29 kvkm. åker (1927; 29,4% av arealen), 3,67 kvkm. skogsmark. L:s by med de sammanbyggda längorna i en lång rad utmed landsvägen är en av Ölands mest typiska radbyar (se fig. vid By). Ismans-torps borg (se d.o.) ligger delvis inom L. — Pastorat: Runsten och L., Ölands medelkontrakt, Växjö stift. — Bild se sp. 1003. M.P. Långmjölk, se Mjölk. Långnosade delfinen, se Floddelfiner. Långnäbbsläktet el. r ö d s p o v s 1 ä k t e t, Li-mo'sa, av fam. brockfåglar, ha en lång, svagt — 1001 — — 1002 —