LÄNGD-BREDDINDEX Längdhopp med (t.v.) och utan ansats. bandet mellan 1. och tid följer, att den geografiska 1. kan uttryckas i tid i st.f. vinkelmått, då tydligen varje tim. motsvarar 15°. — Ang. en himlakropps längd el. 1 o n g i t u d, se Astronomiska koordinater. M-t. 2) Skeppsb., se Huvuddimensioner. Längd-breddindex, se Huvudform, sp. 519. Längdenheter, se Måttsystem. Längdhopp, hopp i längdriktningen med el. ulan anlopp. L. ingick i antikens femkamp (se d.o.) och torde ha utförts utan anlopp (el. med kort anlopp och stora steg, ev. även med sats å språngbräda) samt gjordes med tillhjälp av handvikter (se Halter med bild). Numera förekommer 1. såväl med som utan anlopp och utföres från en ansatsplanka med nedhopp i en grusgrop el. på en matta (jfr Idrottsplats). Vid 1. med anlopp är detla obegränsat; foten får vid satsens tagande ej trampa över plankans framkant, vilket kontrolleras med tillhjälp av en remsa grus el. dyl. invid kanten. Vid 1. utan anlopp får främre delen av fotterna överskjuta kanten men ej beröra framförliggande mark (golv). L. mätes från den närmast plankan liggande punkt, där fotterna (någon del av kroppen) berört marken, vinkel-rät till plankans framkant (el. dess förlängning) . Jfr Hopp, I n o m h u sidrott och Idrottsrekord. O.K-gh. Längdkust, geogr., se Kust, sp. 350. Längdmått. Som likare för 1. antogs i Sverige 1605 Rydaholmsalnen (ej bevarad, ung. 0,593 m., nära = två romerska fot) men ersattes sedermera med en kopia i Stockholm (0,59380 m.). Den delades vanl. i 2 fot = 4 kvarter = 24 verktum (tidvis försöktes decimaldelning). 1886 infördes metersystemet (se d.o.). Proto typen för metern (i Paris, nära O,ooooooi av jord-meridiankvadranten genom Paris) är 1,553,164 ljusvåglängder av röda kadmiumlinjen (i torrluft vid 15°, 760 mm.). Genom den sistn. uppgiften kan den alllid reproduceras. — Se Måttsystem. H-r. Längdmätning, jämförelse av längden av en obekant sträcka med längdenheten (se M e-tersystem). Vid praktisk mätning av en kropps längd förfar man enklast så, att man lägger kroppen intill en måttstav, vid mindre avstånd vanl. indelad i mm., och jämför. Man skiljer mellan ändmåttstavar, vid vilka avståndet mellan ändytorna är av viss känd storlek, t.ex. 1 m., och streckmåttsta-var, vid vilka avståndet mellan å stavarna anbragta, parallella streck utgöres av längdenheten. För bekväm mätning av maskindelar o.d. finnas i handeln sammanställbara passbitar (C E. Johansson, se denne), vilka utmärka sig för stor precision i utförandet. Mätning av större avstånd sker med måttband, ofta förfärdigade av stål. Beträffande bestämning av stora avstånd, se A vs t å n dsm ä t-ning. — Skjutmåttet (se d.o.) tillåter vanl. mätning av kroppars tjocklek med en noggrannhet av Vio—V20 mm. Man avläser med tillhjälp av en nonie (se d.o.). Noggrannare mätningar kunna göras med mikrometerskruven (se d.o.), som tjänar till mätning av trådars och plattors tjocklek med en noggrannhet av 1/100—1/1,000 mm. En särsk. typ av mikrometerskruven är s f ä r o m e t e r n (se d.o.), användbar även för bestämning av krök-ningsradier å linser. Vid förfärdigandet av måttstavar o.d. användes delningsmaski-nen (se d.o.), ofta försedd med ett el. två mikroskop med tillhörande o k u 1 a r m i k r o — 1031 — — 1032 —