LÄRKTRÄDSLÄKTET Lärdomsskola, äldre benämning för högre allmänt lärov. Se Skolväsen. Lärft, vävnad, eg. av lin, senare även av bomull, hampa m.m. i l.-bindning (se Bin d-ning), för allehanda beklädnads- och hus-hållsändamål m.m. L. förekommer i olika grovlekar för olika ändamål, är ant. blekt el. oblekt, sällan färgat. På 1. utföres ofta tygtryck. /. Lärjeholm, gods i Angereds s:n, Älvsborgs län, 8 km. n. om Göteborg; areal c:a 1,000 har; taxeringsvärde 580,000 kr. (1932). L. är från 1400-talet, en av de första kända ägarna var Ebba Leijonhufvud, som 1601 köpte gården. Senare ägare voro ätterna Wrangel, Horn m.fl. Sedan 1895 tillhör L. Göteborgs stad, som på L. har hem för alkoholister. Th.P. Lärje skans, på s.ö. Hisingen vid Göta älv, anlagd 1644 till försvar av inloppet; den raserades följ, år men iståndsattes åter 1676, varefter den fick förfalla. A.W.G. Lärjungebibliotek, för lärjungar vid högre allmänt lärov. avsedd boksamling, innehållande arbeten ägnade att lämna lärjungarna tillfälle till kompletterande och belysande läsning bredvid den eg. undervisningen ävensom att i allm. väcka deras intresse för bildande läsning. L. anordnas av lärov:s bibliotekarie i lämpligt samband med läroverksbiblioteket (se d.o.). W.N. Lärk, se Lärkträdsläktet. Lärka, se Sånglärksläktet. Lärkesholm, gods i örkelljunga s:n, Kristianstads län; areal c:a 1,700 har; taxeringsvärde 616,300 kr. (1932). Till L. hör kvarn. L. är en gammal dansk gård. På 1700-talet inköptes L. av landshövdingen A. v. Reiser och tillföll efter hans död 1782 den av honom bildade von Reiserska stiftelsen, som ännu äger L. Th.P. Lärkfalk, se F a 1 k s 1 ä k t e t. Lärkkräfta, lärkträdskräfta, se Kräfta, b ot. Lärkor, Alau'didæ, fam. av ordn. tättingar, •omfattar starkt byggda, undersätsiga fåglar med medellång, rak näbb och ofta med sporrlik klo försedd baktå. L. äro typiska markfåglar, som bebo öppna fält, stäpp- och ökenområden och leva av insekter och växtämnen. De äro goda sångare och stiga vanl. under sången på svirrande vingar lodrätt upp i luften. Av fam:s 225 arter finnas de flesta i Gamla världen, ett släkte i Nordamerika och en art i Australien. Hos oss äro berglärksläktet, t o f s-lärksläktet, sånglärksläktet och trädlärksläktet (se d.o.) representerade. Kalanderlärkan, Melanoco' rypha ca-la'ndra, från Medelhavsområdet, är ovan gråbrun med mörkare fläckar, under vit med två svarta fläckar i krävtrakten. I Sydryssland och mellersta Asien ersättes den av den mindre, på huvudet och krävan ljust roströda stäpplärkan, M. sibi'rica. H.B-n. Lärksopp, lärksvamp, se Rörsop p. Lärkstaden, del av Östermalm, Stockholm, n. om Engelbrektskyrkan. Lärksvamp, se R ö r s o p p. Lärkterpenti'n, Lärkträd(sbalsam), se Lärk-trädsläktet. Lärkträdskräfta, se Kräfta, bot. Lärkträdsläktet, Larix, av fam. barrträd, un-derfam. tallväxter, omfattar 12, i n. temperera Lärkträd, gren med blommor och två gamla kottar. de området inhemska arter, av vilka 3 äro amerikanska 1 europeisk och 8 asiatiska. 1 Sverige förekommer odlad ss. park- el. skogsträd, stundom förvildad, den i Mellaneuropas bergsområden, särsk. Alperna och Karpaterna, viltväxande L. dccVdua (L. europæ'at Pinas larix), lärk, 1 ä r k t r ä d, ett träd, som kan bli över 50 m. högt och över 1,5 m. tjockt med rak, av gråbrun, slät bark beklädd stam, pyra-midformig krona med horisontalt utstående huvudgrenar, ljusgröna, smala, på hösten avfallande barr och 3—4 cm. långa, äggrunda, upprätta kottar. Lärkens hartsrika, rödlätta ved, som är fast, lätt klyvbar och utomordentligt hållbar, nyttjas ss. skepps-, byggnads- och gagn virke m.m.; den användes också vid träpappersfabrikationen. Barken, som innehåller 9—-10 % garvämne, har teknisk användning. Den genom borrhål i stammen utvunna saften, lärkträdsbalsam, lärkterpentin, har tidigare haft medicinsk användning. — Av andra — 1045 — — 1046 —