LÖDÖSE Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig fastighet 1,184,700 kr.; till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 304,730 kr. (1932). M.P. Lödighet hos silverlegeringar, se Finhet. Lödingen, hd i Nordland fylke, n. Norge, vid mynningen av Ofotfjord och s. delen av Tjeldsund; 1,050,os kvkm.; 3,462 inv. (1930). På s.ö. spetsen av Hinnöy ligger Lödingen handelsplats, 807 inv. Flera kopparfyn-digheter. Ax.S. Lödkolv, Lödmetall, se Lödning. Lödning, hopfogande av metalldelar med smält metall utan upphettning av materialet kring fogen till mjukning el. smältning (jfr Svetsning och V ä 11 n i n g). Den smälta lödmetallen, lodet, legerar sig med metalldelarnas ytskikt vid fogen och bildar efter stelnandet en fast förbindning. Man skiljer mellan snäll-, vek- el. tennlödning med lättsmält lod för mindre krävande ändamål och hård- el. slaglödning med mera hårdsmält lod, då större hållfasthet kräves hos fogen. I det förstn. fallet användes vanl. t e n n 1 o d, bestående av 25—90 % tenn och resten bly. Mest lättsmält är dylikt lod med 63 % tenn (smältpunkt 181°C.). Tillsats av t.ex. vismut sänker smältpunkten men är till nackdel för bindningen i fogen. Om fogen kommer i beröring med födoämnen, är låg blyhalt nödvändig. För slag-1. användes slaglod av mässing el. silverlegeringar, de förra med en kopparhalt av 40—55%, smältpunkter 820—875°C , de senare innehållande upp till 45 % silver jämte koppar och zink, smältpunkt ned till 720°C. Silverlod användes bl.a. vid 1. av smycken o.d., där fogens färg är av betydelse. Spec. för 1. av aluminium användas zink el. tenn-zinklegeringar. Metallytorna vid fogen måste före 1. göras väl rena från oxider o.a. föroreningar. Man tillför därför vid 1. 1 ö d m e d e 1, som hålla ytan metalliskt ren. Vid tenn-1. användes härför lödvatten, en mättad lösning av zinkspån i saltsyra med något salmiak, el. 1 ö d p a s t a el. -salva, vanl. bestående av stearinsyra och salmiak. Vid slag-1. användes lödpulver av borax el. kolofonium (se Harts). Slag-1. sker alltid så, att det på den blivande fogen anbringade slaglodet smältes in i fogen med låga från lödrör, biåslampa el. annan gasbrännare el. genom upphettning i koleld. Tenn-1. utföres ofta med lödkolv av koppar, som upphettas i låga el. på elektrisk väg, varefter dess egg renfilas, neddoppas i lödpasta el.dyl. och föres mot lodet, som fäster i droppar på kolven. Denna hålles så länge mot fogen, att lödmetallen väl flyter in mellan de med lödmedel bestrukna metallytorna. De flesta metaller, ss. järn, koppar, mässing, brons etc., kunna tennlödas, dock icke gjutjärn och aluminium. Slag-1. kan användas endast för relativt svårsmälta metaller, emedan metallens smältpunkt givetvis måste vara högre än lodets. I.S. Lödpulver, se Lödning. Lödra, liten ring av tross, anbringad i eil segels lik för fästande av skot, bolin el. dyl. I 1. är ofta en kaus (se d.o.) inbänd. H.S-k. Lödrör, Lödsalva, Lödvatten, se Lödning Lödöse, nu försvunnen medeltida stad, belägen 20 km. n. om Kungälv på Göta älvs ö. strand i S:t Peders s:n i Älvsborgs län. Namnet betyder ”oset” el. mynningen av ån Liudha, nuv. Gårdaån, som med två utloppsarmar omslöt den gamla staden. L:s uppkomst faller inom 1100-talet, då det efter Kunga-hällas förstöring 1135 blev en av Sveriges mest betydande handelsstäder och vår enda naturligt västorienterade köport med direkta handelsförbindelser såväl med Flandern och England som med n. Tysklands han-sastäder Rostock och Lübeck. Även resandeströmmen från och till kontinenten sökte sig över L. Av L:s till 1,100—1,300 uppskattade inv.-antal utgjordes en betydande del av tyska och en mindre del av holländska kolonister. Ett bevis på dess betydelse som handelsstad var det mynthus, som Knut Eriksson förläde Lödöse hus. övre delen av förborgen från öster. Uppslagsbok. XVII--- 1057 — 34 — 1058 —