LÖDÖSE—LILLA EDETS JÄRNVÄG Klosterkyrkan i Gamla Lödöse. Norra långhusmuren med en valvpilaster. dit i slutet av 1100-talet. Ett av rikets äldsta dominikankloster upprättades här 1243. Under sin blomstringstid, under 1200—1300-talen, ägde staden två kyrkor, S:t Olof (”Klosterkyrkan”) och S:t Peter, ett hospital för spetälska och en kungl. borg, ”Lödöse hus”. — Staden gör sig ofta på ett framträdande sätt bemärkt i den politiska historien. Efter freden i Hälsingborg 1310, då landet uppdelades mellan Magnus Ladulås’ söner, sökte hertig Erik göra L. till ett slags huvudstad inom sitt hertig-döme och höll ofta hov på ”Lödöse hus”. Här korades också 1442 Kristofer av Bayern till skandinavisk unionskonung. 1455 brändes och skövlades staden av en dansk belägringshär, och härmed börjar dess nedgångstid, förorsakad även av älvens uppgrundning och den tull, som av norrmännen pålades de fartyg, som måste passera Bohus. 1473 beslöt Sten Sture d.ä. och hans råd att flytta staden längre ned vid älven, till Säveåns utlopp strax n. om nuv. Göteborg; denna anläggning fick namnet ”Nya Lödöse”. Efter upprepade försök att ånyo hävda sig — en kort uppblomstringstid ägde rum under Johan III:s tid — blev L. 1646 definitivt lagt under landsrätt. — 1916—20 utfördes omfattande utgrävningar, varvid bl.a. dominikan-klostrets kyrka, förborgen till Lödösehus, en del av S:t Feters kyrka, hospitalsbyggnaden jämte partier av gator och torg blottades. — Litt.: C. R. af Ugglas, ”L.” (1930). N.N-n. Lödöse—Lilla Edets järnväg från Lilla Edet vid Göta älv till Alvhems station å Bergslagernas järnvägar, äges av Lödöse—Lilla Edets järnvägs-a.-b.; trafikeras av Bergslagernas järnvägar; längd 15 km.; spårvidd 1,435 m.; öppnad för trafik 1906. Fr.E. Lödöse varv, a.-b., grundat 1899, omfattande skeppsvarv, mekanisk verkstad, vals- och gryn-kvarn. Skeppsvarvet är beläget i Älvsborgs län vid Göta älv c:a 40 km. från Göteborg. Å varvet byggas mindre lastfartyg, bogserbåtar m.m. och utföras även sliptagningar och reparationer. T.Hrn. Löf, Jeannette Frédérique (skrev sig gärna själv Löwe el. Löwen), skådespelerska (1760—1813). L. utbildades av J. M. B. de Monvel för talscenen och var 1787—88 anställd vid Sv. dramatiska teatern samt 1788—■ 1809 vid Kungl. dramatiska teatern, vars första stora skådespelerska hon var. Hennes starkt tem-peramentsfulla, av lyckliga yttre medel burna framställningskonst behärskade såväl det högre dramat som den finare komedien. Bland hennes roller märkas Iphigenie, Athalie, Semi-ramis, Suzanna i ”Figaros bröllop”, Siri Brahe, Drottning Kristina, Eugénie i ”Klosteroffren” och Amalia i ”Världsförakt och ånger”. Bland L:s gynnade beundrare, bland vilka en kort tid även märktes J. H. Kellgren, intog J. T. Sergel ett särsk. rum. — L:s syster Euphrosyne L. (1772—1828) väckte från 1791 på den kungl. scenen stora förhoppningar men försvann efter några år från skådebanan. G.K-g. Löffler, Ernst Conrad Abildgaard, dansk geograf (1835—1911), fil. d:r 1866 (”Forsög paa en geognostisk Tydning af Landenes Overflade-forhold”). L. är skaparen av den moderna danska geografien, fick geografien införd ss läro- och examensämne vid univ. i Köpenhamn, blev 1883 den förste docenten i ämnet. 1888 e.o. prof., 1898 ord. prof. Bland hans arbeten märkas ”Lærebog i den physiske Geo-graphie”(1864), ”Haandbog i Geographie”(1876; sv. övers. 1879), ”Quelques reflexions sur les études géographiques” (1879) och ”Die Geogra-phie als Universitätsfach” (i ”Deutsche Litera-turzeitung”, 1899), ”Min Selvbiographie”(1911). W.P-n. — 1059 — — 1060 —