LÖFLING Löffler, J u 1 i u s Bentley, dansk arkitekt och konsthistoriker (1843—1904), började från 1888 på uppdrag av danska Nationalmuseet deltaga i undersökningen av kyrkliga monument (beskrivningen av hans verksamhet där till 1900 utgavs efter hans död 1905); blev 1888 prof. Bland L:s talrika arbeten, som mestadels omfatta medeltidens konst, märkas främst ”Udsigt over Danmarks romanske Kirkebygninger” (1883), alltjämt en viktig källa för Sydskandi-naviens konsthistoria. F.ö. har L. utg. ”Sjæl-lands Stiftslandsbykirker” (1880), arbeten om gravstenar i Roskilde, Sorö och Ringsted (1885 —91) samt ”Gravstene fra Middelalderen” (1889), ”Soröakademiets Landsbykirker” (1896), ”Esrom Kloster” (1897) och ”Ruinerne af Vitsköls Klosterkirke” (1900). E.W. Löffler (Loeffler), Friedrich August Johannes, tysk bakteriolog (1852—1915), en av Robert Kochs främsta lärjungar, 1888 prof, i hygien i Greifswald, 1913 chef för Inst. für Infektionskrankheiten, Berlin. L. är framförallt känd som upptäckare av rotsbacillen (1882), difteribacillen (1884) och svinpestbac.il-len (1885) samt som framställare av serum mot mul- och klövsjuka; han inlade även stor förtjänst om den mikroskopiska teknikens utveckling. L. utgav bl.a. ”Vorlesungen über die geschichtliche Entwicklung der Lehre von den Bakterien” (1887). C. Löfgren, släkt, stammande från Högsby, Kalmar län. — Litt.: B. Löfgren, ”Släkten L. från Högsby” (1925). 1) N i 1 s I s a k L., präst och personhistoriker (1797—1881), kyrkoherde i Fagerhult och Kråkmåla, Kalmar (numera Växjö) stift, 1843, i Högsby och Långemåla 1858, kontraktsprost s.å., utgav h. 1—2 av ”Tjenstemän vid församlingarna och läroverken uti Kalmar stift från äldre till närvarande tider” (1836—39; h. 3 av A. Ahlqvist, 1841). C. 2) B o Gustaf L., den föregåendes sonson, industrimän (1866—1932), avlade hovrättsexamen 1890, tjänstgjorde 1891—1900 vid Stockholms enskilda bank och var kamrer i Nobelstiftelsen 1900—13. L. var tryckeriföreståndare hos A.-b. P. A. Norstedt & söner 1913—18, direktör för P. Palmquists a.-b. 1918—21, direktör i Sv. boktryckarföreningen från 1921 och ordf, i Sveriges tryckeriers arbetsgivareförening från 1916. Han utgav ett flertal skrifter, bl.a. ”Släkten L. från Högsby” (1925). T.E-r. Löfgren, Jonas E 1 i e 1, advokat, politiker (f. 15/s 1872), avlade hovrättsexamen i Uppsala 1895 och började tre år senare en alltmer framgångsrik och uppmärksammad karriär som advokat i Stockholm (spec. sjörätt och internationell rätt). Tidigt politiskt intresserad och verksam, bl.a. som led. av Frisinnade klubben, invaldes han i F.k. redan 1909 (led. 1910—11). Sedermera har han tillhört A.k. 1918—20, F.k. 1921—22, A.k. 1924—28, F.k. från 1929. Under världskriget innehade han betydelsefulla uppdrag att bevaka sv. intressen i England. 1917—20 var han justitieminister i Edens ministär; som sådan strävade han med stor energi och ar betskraft att förverkliga ett flertal länge förgäves framförda liberala uppslag och krav på lagstiftningens område. Särsk. må härvid nämnas fötfattningsrevisionen 1918, som väsentligen föll under hans dep. Han var även livligt verksam för Sveriges inträde i Nat. förb. (1920). Vid Nat. förb:s församlingar har L. varit delegat 1921—28. Han har innehaft ett flertal internationella uppdrag samt var v. ordf, i sv. delegationen till nedrustningskonferensen 1932 (bl.a. led. av Oderkom-missionen 1920—21 samt ordf, i Nat. förb:s kommission för undersökning rörande tvisten om Klagomuren i Jerusalem 1930), 1924—26 var han Utrikesdep:s sakkunnige i folkrätt. Efter Frisinnade landsf öreningens sprängning 1923 blev L. ledare för Sveriges liberala parti (till 1930) och har fungerat som liberala riksdagspartiets ledare 1925—28 samt från 1930. 1926—28 var han utrikesminister i Ekmans l:a ministär; då han trots en uppseendeväckande valstrid icke lyckades bli återvald till A.k. (sept. 1928), bidrog detta till regeringens fall. L. har utg. åtskilliga föredrag och inlägg i juridiska frågor samt politiska programtal. E.Ths. Löfgren, Erik Johan, finländsk målare (1825—84), utbildades vid Konstakad. i Stockholm samt i Düsseldorf och i Paris, där han kom in på det gängse historiska genremåleriet; målade sedan också religiösa ämnen (altartavlor) samt porträtt (självporträtt m.fl. i Athe-neum, Helsingfors). E.W Löfling (L o e f 1 i n g), Per, naturforskare (1729—56), lärjunge av Linné och informator för dennes son, utgav 1749 en dissertation, ”De gemmis arborum”, företog 1751 en botanisk forskningsresa till Pyreneiska halvön, där särsk. Portugals kust och trakten kring Madrid undersöktes, och deltog i en av spanska regeringen 1753 utsänd vetenskaplig exp. till besittningarna i Sydamerika, där från huvudstaden i Nya Andalusien, Cumanå, vidsträckta utfär — 1061 — — 1062 —