LÖFQUISTS SKOMANUFAKTUR A.-B. der företogos. Han insjuknade därvid i en elakartad frossa och avled på missionsplatsen Merercuri i Guyana. Hans brev och anteckningar offentliggjordes av Linné i ”Iter hispa-nicum” (1758). O.Gz. Löfquists skomanufaktur a.-b., John, tillverkar hand- och maskinsydda lyx- och promenadskor vid fabrik i Jönköping. Varumärke ”Löfsko”. Bolaget grundat 1909. Tillverkningsvärde pr år 3,a mill. kr. Arbetarantal o. 125. Omslutning 31/i2 1931 2,214,000 kr., varav aktiekapitalet 1,350,000 kr. J.L-n. Löfstedt. 1) Nor Einar Ansgarius L., filolog (1831—89), fil.d:r i Uppsala 1860, docent i grekiska där 1861, adjunkt 1870, prof. 1874. L. nitälskade varmt för studiet av de klassiska språken, förestod sedan 1871 den teoretiska provårskursen vid Uppsala allm. läroverk, var led. av lärobokskom-mittén 1879. Bland hans skrifter märkes en i flera uppl. utgiven, ännu mycket använd ”Grekisk grammatik” (1868). W.N. 2) Haimon Einar Harald L., den föregåendes son, filolog (f. 15/e 1880), fil. d:r och docent i latinska språket och litteraturen i Uppsala 1907, prof, i romersk vältalighet och poesi i Lund 1913. L. blev 1912 erbjuden professur i klassisk filologi i Breslau samt chefskapet för ”Thesaurus linguæ latinæ” men avböjde. Bland hans av grundlig lärdom, skarpsinne och klarhet präglade arbeten märkas: ”Bei-träge zur Kenntnis der späteren Latinität” (gradualavh. 1907), ”Spätlateinische Studien” (1908), ”Philologischer Kommentar zur Pere-grinatio Aetheriae” (1911), ett för kunskapen om senlatinet grundläggande arbete, flera avh. om Tertullianus’ ”Apologeticum”, ”Arnobiana” (1917) och ”Syntaclica. Studien und Beiträge zur historischen Syntax des Lateins” (2 bd, 1928—33). — L. framträdde redan genom sina tidigaste arbeten som auktoritet på senlatinets område och har genom sina forskningar och sin lärareverksamhet verkat i högsta grad in spirerande på latinsk språkforskning. Framför allt det imponerande syntaktisk-stilistiska verket ”Syntactica”, som omspänner hela lati-niteten, har förskaffat L. obestridd rangplats bland samtidens främsta filologer. — L. är g.m. (1916) Annie Sofia Günther (f. sl/7 1896), litteraturrecensent i ”Sydsv. dagbladet” 1922— 23 och sedan 1923 i ”Göteborgs handels- och sjöfartstidn.”; har utg. ”En kvinna om böcker” (1932). E.L-m. Löfsund, gods, se Lövsund. Löfte, jur., dels i allm. utfästelse att till förmån för annan göra (”prestera”) något, vanl. under förutsättning av visst vederlag, vadan den andre har att svara, huruvida han vill lämna vederlaget, dels särsk. ”1. för annans gäld”, det samma som borgen (se d.o.), varav ordet löftesmän (borgensman). Ehuru 1. i förstn. betydelse oftast kallas anbud (el. offert), brukas dock uttrycket löftesteorien (se Avtal, sp. 965) om läran att utfästelsen som sådan — m.a.o. innan antagande svar kommit — binder avgivaren. Som ett anmärkningsvärt undantag från denna lära, vilken eljest allmänt gäller i sv. (och övrig nordisk) förmögenhetsrätt, uppställer sv. rättsåskådning satsen, att 1. om gåva ej är bindande. C.G.Bj. Löftesmän, borgensman, se Borgen. Löftesskrift kallas skriftlig handling, som innehåller åtagande av ”löfte för annan mans gäld” (d.v.s. borgen, se d.o.). Med l:s överlämnande till borgenären blir borgensförbindelsen definitiv. Om åtagandet tecknas på samma handling, som innehåller den med borgen avsedda huvudförbindelsen, säger man oftare b o r g e n s m e n i n g än 1. C.G.Bj. Löfvenskjöld, ätt adlad 1743, utslocknad 1892; L.l) blev friherre 1810 men slöt själv sin ättegren. C. 1) Salomon L., friherre, ämbetsman (1764—1850), i militärtjänst 1778, var 1789— 92 adjutant hos J. C. Toll och åtföljde denne på beskickningen till Warszawa, överadjutant hos konungen och major i armén 1797, hovmarskalk 1800, landshövding i Örebro 1801, president i Bergskollegium 1816, i Kammarrätten 1818—30, en av rikets herrar 1829; ordf, i kommit tén för reglering av rikets styrelseverk 1819— 22, där L. framlade ett förslag till departemen-talreform. C. — 1063 — — 1064 —