LÖK 2) Charles Emil L., den föregåendes brorson, lantbrukare, arkitekt (1810—88), verkade som jordbrukare i Västergötland (Berga-torp) särsk. till fromma för ett rationellare byggnadssätt på landet, offentliggjorde i denna riktning flera art. i ”Tidskr. för byggnadskonst” samt utgav de av Lantbruksakad. prisbelönta planschverken ”Landtmannabyggnader” (1854, text av C. A. Forselius) och ”Landtmannabyggnader, hufvudsakl. för mindre jordbruk” (1868, ny uppl. 1894). E.W. Löfving, Stefan, finländsk partigängare (1689—1777). F. i Narva, blev L. mönsterskrivare vid Äbo reg. 1711 men gav sig snart ut på äventyr i gränsfejderna, dels använd ss. spa-nare, dels ss. partigängare på egen hand. Från 1716 opererade han huvudsaki. till sjöss, i finska skärgården, i Öresund (1717—18) och i Stockholms skärgård (1718—20) och förvärvade genom sina bragder stor ryktbarhet. Efter krigsårens slut jordbrukare i Finland, fick han 1729 kaptens titel och belönades 1736 med Hommanäs sätesgård i Borgå s:n. I kriget 1741 —43 deltog han ånyo ss. spanare men arresterades, på gr. av alt han inlämnat en felaktig rapport till Lewenhaupt, och hölls fängslad i 5 mån. 1747 fick han majors titel. Om sina äventyr 1710—20 har L. efterlämnat memoarer, en unik och färgrik tidsskildring (utg. av E. Hornborg i ”En spanare under stora ofreden”, 2 uppl., 1927). — Litt.: C. G. Malmström i ”Hist. tidskr.”, 1896. C. Lögdeälv, skogsälv i s. delen av Västerbottens län, upprinner i s.ö. hörnet av Vilhelmina s:n och mynnar i Nordmalingsfjärden i n. Ångermanland. Flodområde 1,610 kvkm.; längd 200 km.; medelvatteneffekt 47,000 hkr. (nästan outbyggd); flottleder 1930 350 km.; flottgods 129,000 kbm. S.E-s. Lögstö'r, stad (sedan 1900) vid L. el. L i v ö B r e d n i n g, Limfjorden, Jylland; 2,890 inv. (1930). Möbelfabrik, handel med bacon och oxkött. W.P-n. Lögumkloster, köping i Tönder Amt, Sönder-jylland vid Västjylländska stambanan och Brede Aa; 1,718 inv. (1930). Betydande handel med lantbruksprodukter, särsk. boskap. L. grundades kring ett från 1173 uppbyggt cister-cienskloster (Lygum Kloster). Klosterkyrkan (i tegel) tillkom under 1200-talets förra del och är en av Skandinaviens förnämsta byggnader i övergångsstil, med sin raka altarvägg, sina kapell och korsflyglar; den restaurerades 1923—32 och är L:s sockenkyrka; bland inventarierna märkes ett av Danmarks äldsta altar-verk i trä. Till s. korsflygeln sluter sig en i det yttre bevarad länga av det gamla klostret; det övriga blev tidigt rivet, och i stället upp- fördes 1614 en amlsförvaltarbostad, ”Slottet”. W.P-n,E.W. Löhe [lö'a], Johann Konrad Wilhelm, tysk teolog (1808—72), präst i Neuendettelsau (Bayern), där han till den inre missionens tjänst grundade flera anstalter, främst en diakonissanslalt (1854) med räddningshem, sjukhus, yrkesskolor m.m. L:s förf.-skap omfattar huvudsaki. praktisk teologi (”Drei bücher von der Kirche”, 1845; sv. övers. 1846). — Litt.: ”W. L:s Le- ben. Aus seinem schriftlichen Nachlass” (3 bd, 1873—92); H. Kressel, ”W. L. als Predi-ger” (1929). S.N. Löiten, norskt hd, se L ö t e n. Löja, se L ö j s 1 ä k t e t. Löjrom, kaviar, beredd av siklöjans rom. L. erhålles under hösten, huvudsaki. från Norrlandskusten. Wk. Löjsläktet, Albu'rnus, av fam. karpfiskar (se d.o.). Mun liten, underkäken framskjutande förbi nosen, analfenan mycket längre än ryggfenan. Flera arter förekomma i Europa och Asien, i Sverige en art, * 1 ö j a n, A. alburnus, som förekommer i sötvatten över större delen av landet och utmed kusterna från Öresund till övre Norrland; användes som agn, fjällen vid tillverkning av pärlor. N.B-n. Löjtnant (fra. lieutenant, eg.: ställföreträdare), den högsta subalternofficersgraden vid sv. armén och marinen samt vid flygvapnet, där 1. är den enda subalternofficersgraden på stat. Från slutet av medeltiden betecknade 1. ställföreträdaren till general, överste och kapten (general-I. o.s.v.) för att sedermera bli benämningen på kompanichefs närmaste man i befälet. Från 1.-graden har i Sverige avskilts u n-d e r-1. E.O.B. Löjtnantshjärta el. blomsterlyra, växtart, se D i c e n t r a. Lök, ett vanl. under jordytan befintligt, oftast rundat skott, bestående av en jordstam, lökstam, som har förkortade, tätt sammanträngda internodier, är kort och skivlik, blottad på l:s undersida och där bärande birötter, och av en el. flera, på stammens ovansida sittande blad, 1 ö k f j ä 11, som äro korta och breda, tjocka och köttiga samt rika på upplagsnäring och vallen. Allteftersom dessa ämnen av växten förbrukas, skrumpna lökfjällen samman till tunna, brunaktiga hinnor, — 1065 — — 1066 —