LÖKEN [-Längdgenomskärning-] {+Längdgenom- skärning+} av en tulpanlök. som omgiva löken och skydda den för uttork-ning. Hos l-åriga 1. (tulpan, vårlök) förbrukas under 1 år hela den upplagrade näringen, hos 2- och fleråriga (snödroppe, kejsarkrona) endast näringen i de yttersta lökfjällen. Ett lökfjäll motsvarar ant. ett fullst. blad (tulpan) el. i andra fall blott bladfoten (se Blad), vilken då stundom fortsättes i en grön bladskiva ovan jord (rödlök, liljor). Man skiljer mellan lökstammar med begränsad och med obegränsad tillväxt. I förra fallet utvecklas spetsknoppen till blomma el. blomställning, och 1. växer vidare genom en i vecket av ett lökfjäll anlagd sidoknopp; i senare fallet bildas en blombärande sidoknopp, och spetsknoppen växer vidare. Vegetativa lökknoppar utvecklas stundom i rikt antal, frigöras genom lökstammens upplösning och föröka växten på könlös väg (nylökar). L. framkommer stundom även på ovan marken befintliga delar (1 u f 11 ö k). Se vidare Jordstammar, Groddknop-par och Lökväxter. O.Gz. Löken, jfr L ö c h e n. 1) Hjalmar L.,* norsk publicist (1852— 1932). Jur. kand. 1876, verkade L. först som advokat, var 1885—1890 red. för ”Dagsposten” i Trondheim, 1890—1918 för ”Norske Inteli-genssedler” i Oslo, som under hans ledning hade stor framgång och blev huvudorgan för venstrepartiet i Oslo. H.E. 2) Håkon L., den föregåendes kusin, politiker och förf. (1859—1923), verkade länge som advokat och tidn.-red. i Trondheim, blev stiftsamtmand i Akershus 1918, i Oslo 1921. L., som tidigt slöt sig till den radikala vänstern, gjorde sig bemärkt som politisk publicist och föredragshållare. Ivrig pacifist, var han en av ledarna i Fords fredsexp. 1917—18. L. har i berättelseform meddelat släkttraditioner och minnen i ”Anne Kathrines Ungdom” (1910), ”Urolige Tider” (1923) m.fl. A.IV-n. Löken, Johan Christian Alfred, norsk försäkringsman (f. 1873), direktör för Oslo gjen-sidige Glasforsikringsselskab sedan 1911 samt generalagent i Norge för försäkringsbolagen Skåne, Malmö och Schweiz sedan 1908. L. har nedlagt ett betydande arbete inom försäkrings-organisationen i Norge, bl.a. som v. ordf. 1924 —27 i Den norske forsikringsforening. Th.Dn Lökfjäll, bot., se Lök. Lökfluga, se Anthomyiinæ. Lökgrodor, Peloba'tidæ, fam. av avd. Arci'fe-ra bland de stjärtlösa groddjuren (se d.o.), omfattar ett 30-tal över Nordamerika, Europa, v. Asien och indiska regionen utbredda arter, som sakna revben och ha tänder i överkäken. — Lökgrodan, Pelo'bates fuscus, som förekommer i Mellaneuropa och Ryssland till Ural och anträffats i Skåne och på Gotland, är 5—7 cm. lång; på de långa bakbenen sitter vid fotledens insida en förhornad grävknöl. L är ovan gråaktig el. gulbrun med oregelbundna Lökgroda, Pelobates fuscus. Efter ”Naturens liv i ord och bild”. mörka fläckar, på undersidan vit. Larverna, som ha äggformad kropp och lång, bred stjärt, bli 10—12 cm. långa och torde ofta övervintra. L. ligger om dagen nedgrävd i sand el. lös jord och är blott i rörelse om natten. Oroad avsöndrar den en vitlöksluktande vätska. H.B-n. Lökken, fiskläge och mycket besökt badort på n.v. Jyllands kust, vid Skagerack; 1,441 inv. (1930). W.P-n. Lökken verk, gruva i Meldal hd, Sör-Trön-delag fylke, Norge, i nedre Orkdalen; upptäcktes 1652, är f.n. Norges största svavelkis-gruva och tillhör Orkla grube-a.-b. (bildat 1904; aktiekapital: 20 mili. kr.). En 25,# km. lång elektrisk järnväg förenar L. v. med utskepp-ningsplatsen Thamshamn och Orkanger vid Trondheimsfjorden, där bolaget har smältverk. 1931 utvunnos 150,774 ton kopparhaltig svavel-kis. Vid gruvan sysselsättas 354 arbetare, vid smältverket 174. Ax.S. Lökknopp, bot., se Lök. Lökmal, Acrole'pia assecte'lla, en till fam. Acrolepi'idæ hörande malfjäril, vars fram-vingar, som ha en spännvidd av 13—16 mm., äro mörkt gråbruna, utåt ljusare, med en större vit, mörkprickig fläck vid bakkanten. Larven, som är grågrön med brunaktigt huvud och en rödaktig ryggfläck, lever i bladen och stammen av lök, varvid förruttnelse lätt uppkommer. L. förekommer upp till öster- och Västergötland. E.W-n. — 1067 — — 1068 —