LÖN Lökolja, eterisk olja, som erhålles ur vitlök genom destillation med vattenånga. L. är en gulbrun vätska med stark vitlökslukt och består till sin kemiska sammansättning huvudsaki. av allylsulfid, (C3H5)2S. Lj. Löksläktet, A'llium, av fam. liljeväxter, med o. 270 arter, de flesta från Mellan- och Sydeuropa och från Centralasiens stäppländer, innefattar lökväxter med smala och trinda el. breda, plattade blad, vita, gula el. röda blommor i flock el. huvudlika samlingar och kapselfrukt. Groddknoppar förekomma ofta i blomställningen. Arterna av 1. innehålla en flyktig olja med karakteristisk löklukt, svavel-allyl, en del även rikedom på socker. I Sverige förekomma 7 arter, däribland A. ursi'num, r a m s 1 ö k, med brett lansettlika blad och stora, vita blommor, A. scorodo' prasum, skogs-1 ö k, A. olera'ceum, backlök, och A. schæ-no'prasum, gräslök, med smala, platta el. trinda blad och röda blommor. I trädgårdar odlas A. cæru'leum (från Sibirien) med blå samt A. Moly och A. narcissiflo'rum (båda från Sydeuropa) med gula, resp, rosenröda blommor. A. victoria'lis (från Europas bergstrakter och Sibirien) har i forna tiders folktro spelat samma roll som trolleriväxt och läkeväxt som alrunan (se d.o.). Viktiga som krydd- och nä-ringsväxter äro A. porrum, purjolök (från s. Europa), A. cepa, rödlök (från s.v. Asien), A. ascalo'nicum, schalottenlök (från Ori- Lökarter. 1 Purjolök, Allium porrum, 2 gräslök, A. schænoprasum, 3 rödlök, A. cepa, 4 vitlök, A. sativum, 5 vinterlök, A. fistulosum. enten; namnet efter Askalon i Palestina), A fistulo'sum, vinter- el. p i p 1 ö k (från Altai-bergen), A. sati'vum, vitlök (från kirgis-stäpperna), och A. schæno'prasum, gräslök (Europa och n. Asien), odlas allmänt. O.Gz. Löksot, se Sotsvampar. Lökstam, bot., se Lök. Löksuga, växtart, se T e u c r i u m. Löktrav, vitlöksört, Allia'ria, växtsläkte av fam. korsblommiga, innefattande 5 arter med utbredning i Europa och Asien,, örter med skaftade, hjärtlika, tandade blad, stora, vita blommor och uppåtriktade, långsträckta, 4-kantiga skidor I hela Europa och Centralasien, i Sverige i lundar upp till Bergslagerna, förekommer A. officina'lis, en ståtlig, ända till meterhög ört, som har utpräglad löklukt och förr användes i folkmedicinen. O.Gz. Lökväxter, växter med till lökar (se Lök) ombildade skott, förekomma huvudsaki. hos enhjärtbladiga växter, ss. inom fam. lilje-, narciss- och svärdsliljeväxter, mera sällan hos tvåhjärtbladiga, ss. hos Dice'ntra, O'xalis, Saxi'fraga, Denta'ria m.fl. Rika på 1. äro särsk. de vid öknar, stäpper och i allm. torra trakter bundna xerofytsamhällena, t.ex. i Sydafrika och på Asiens stäpper. — Som 1. kunna även betecknas arterna av löksläktet (se d.o.), ävensom sådana växter, som ha löklukt, ss. arterna av löksläktet, löktrav och löksuga (se d.o.). O.Gz. Löllingi't, miner., se Arsenik järn. Lön, ersättning för utfört arbete enl. arbets-el. tjänsteavtal. L. täcker alltså närmast samma begrepp som arbetslön (se d.o.). Emellertid användes i regel icke detta ord om 1. för mera fast anställd personal i offentlig tjänst, där i stället benämningen avlöning (se d.o.) blivit gängse. Arbetslön fastställes genom överenskommelse mellan parterna och regleras ant. genom kollektivavtal (se d.o.) el. genom personligt arbetsavtal (se d.o.). Avlöning för statsanställda fastställes däremot i avlö-ningsregl. av Konung och riksdag och för tjänstemän vid kommunala verk och inrättningar av motsvarande beslutande myndigheter. L. för statsanställda utgick tidigare huvudsaki. i form av naturaförmåner (jfr Indelningsverk), vilka numera ersatts av pen-ning-1. Alltjämt ingå dock i vissa I. naturaförmåner, ss. bostad, för befattningshavare vid Statens järnvägar, rektorer vid lärov. etc. Ofta låter man emellertid även här naturaförmånen omräknas till en motsvarande penningersättning. Det första försöket att skapa enhetliga linjer för de statsanställdas löneförhållanden gjordes genom J. A. Gripenstedts förvaltnings-och lönereform 1856—60, då flertalet ord. civila tjänstemän fördelades på 4 lönegrader. Se — 1069 — — 1070 —