LÖPSEDEL m.) samt efter platsen, där 1. äger rum, dels i b a n-1. (på särsk. anlagda banor, jfr Idrottsplats), till vilken även höra häck-1. och hinder-1. (se d.o.), dels i 1. å landsväg och i terräng (t e r r ä n g-1. och o r i e n-terings-1., se d.o.). Lag-1. är ett slag av lagtävlan, vartill man även kan räkna b u d k a v-le-1. och stafett-1. (se d.o.). — Vid 1. sker start från knästående (s.k. liggande start) el. stående ställning. Vid 1. upptill 400 m. skall varje tävlande ha sin särsk. bana, vilken han ej får lämna, förrän han avslutat loppet. Vid 1. med gemensam bana får tävlande ej efter passerandet (på yttersidan) av medtävlande löpa ned framför denne på närmare avstånd än 2 m. Efter sista kurvan skall varje deltagare hålla rak kurs mot målet. L. t.o.m. 400 m. sker i heats om högst 6 deltagare. Jfr Idrottsrekord. O.K-gh. 2) Zool., se Löpa. Löpsedel var tidigare postal benämning på dels reklamationshandling ang. försändelse, som ej alls el. försent ankommit till adressaten, dels handling, varigenom extra postskjuts, då behov därav förelåg, på förhand beställdes. L. betecknar numera dels extrablad, som utges av tidn. vid särsk. viktiga tilldragelser, dels, och vanligast, affisch, som meddelar de viktigaste rubrikerna i ett tidn.-n:r. H.E. Löpspindlar, jaktspindlar, se Lycos i-d æ. Löptid, se Löpa. Löpvagn, tekn., se Kran 2). Lördag, den kristna veckans 7:e och sista dag, fsv. löghardagher m.m., hör till fsv. lögh, bad, badvatten. Namnet beror på bruket att på lördagarna taga ett bad och särsk. tvätta huvudet med lut; jfr isl. pvåttdagr, tvättdag. Det är allmänt nordiskt men är det enda sv. veckodagsnamnet, som etymologiskt saknar utländsk motsvarighet. — L. motsvaras av eng. saturday, ”Saturnus’ dag”, ty. Sonnabend, ”dagen (eg.: aftonen) före Sonntag, söndag” (jfr sv. julafton o.s.v.), och Samstag samt fra. sa-medi, vilka sistn. båda betyda ”sabbatsdag”. E.H. Lördagssällskapet, fri akad. förening, grundad i Helsingfors våren 1830 med ändamål att vid sammanträden på lördagarna dryfta litterära, kulturella och nationella frågor. L., som bland sina medl. räknade J. L. Runeberg, J. J. Nervänder, J. J. Nordström, F. Cygnæus, J. V. Snellman, M. A. Castrén m.fl., erhöll stor betydelse för den nationella och kulturella väckelsen men miste med åren sin urspr. karaktär, i sht sedan dess centrala gestalt, Runeberg, 1837 flyttat till Borgå. H.S-m. Lördal (Ljördalen), dalgång i Trysil hd, Hedmark fylke, ö. Norge, nära gränsen mot Sverige, omkr. Västerdalälvens biflod Ljöra (på sv. sidan Görälven). Ax.S. Lörenskog, hd i Akershus fylke, ö. Norge, mellan Oslo och öieren; 69,58 kvkm.; 5,784 inv. (1930), därav 4,192 i förstäder till Oslo längs järnvägen till Lilleström. Ax.S. -lösa, i ortnamn, t.ex. Mellösa, Sparlösa (da. -löse, t.ex. Vanlöse, även sammandraget ss. i Slagelse), av ovisst och omstritt ursprung. I allm. anses ändeisen vara terrängbetecknande (”äng”, ”sluttning” el. dyl.). De flesta ortnamn på 1. tillhöra Danmark och Götaland. Ett fåtal namn på -1. äro sena bildningar till adj. lös, t.ex. Brödlösa. E.No. Lösa boliner. Segla för 1. b., segla med vinden från akterlig riktning, då bolinerna (se d.o.) skola vara losskastade, hålla god fart för fulla segel. — Bildligt: låta något gå vind för våg. H.S-k. Lösa jordlager, geol., mer el. mindre sammanhängande anhopningar av jordarter av olika beskaffenhet och bildningssätt, vilka täcka den fasta berggrunden. L.j. i n. Europa tillhöra övervägande kvartärbildningarna och äro moränavlagringar, grus, sand, lera, gyttja, torv etc., medan i andra områden, som icke varit nedisade under kvartärperioden, förvittringsprodukterna av berggrunden, vittringsjord, spela en stor roll. K.A.G. Lösbröstade grodor, fam. av ordn. stjärtlösa groddjur (se d.o.). Löseher, Valentin Ernst, tysk teolog (1673—1749), prof, i Wittenberg 1707, superintendent i Dresden 1709, företrädde lutersk ortodoxi i kamp mot pietismen, den romerskkatolska kyrkan och från den wolffska filosofien utgående religiös indifferentism. L. grundade 1701 den första tyska teologiska tidskr., ”Unschuldige Nachrichten von alten und neuen theologischen Sachen”. S.N. Lösdrivare. Som 1. behandlas den, som utan att söka arbete sysslolös stryker omkr. från ort till annan utan medel till sitt uppehälle el. underlåter att efter förmåga söka ärligen försörja sig och dessutom för ett levnadssätt, varigenom våda kan uppstå för allmän säkerhet, ordning el. sedlighet. Samhället reagerar mot 1. i lindriga fall genom varning, eljest genom tvångsarbete (se d.o.), som ådömes av länsstyrelse el. poliskammare. Personer under 18 år ävensom icke arbetsföra åldringar, kropps-el. sinnessjuka personer, vilka gjort sig skyldiga till lösdriveri, ådömas icke tvångsarbete utan överlämnas i stället till länsstyrelse för omhändertagande och vård. Jfr B e 111 e r i och Försvar 1). E.S-n. Lös egendom, jur., all egendom (se d.o.), som ej är att hänföra till fast egendom (se — 1083 — — 1084 —