LÖSSJORD Lösslandskap i Huang-tou-chai, Shansi. ringar finnas utanför och s. om de nord- och sydamerikanska forna nedisningsområdena. — Vissa ss. l.-jord betecknade avlagringar torde dock vara avsatta i vatten. G.Fn. Löss, Anoplu'ra el. Siphuncula'ta el. A'ptera (delvis), en liten, mera särställd insektordn. av små, vinglösa och ektoparasitiskt levande former. Kroppen är plattryckt med litet, rörligt avsatt huvud, en relativt liten och endast ofullst. segmenterad mellankropp samt en stor, äggrund el. brett oval bakkropp. Antenner äro korta, trådlika och 3—5-Iedade. Mundelarna äro utbildade till en sammansatt svårtydbar sug- och stickapparat, ögon ett par enkla el. rudimentära. Benen äro korta och kraftiga, riktade utåt sidorna samt ändande i en enkel, kraftig gripklo, som kan fällas in och gripa fast om det finaste hår. Äggen (”gnetter”) äro vitaktiga, ovala och fastklibbas längs hårstråna med sin nedre ända. En enda hona av klädeslusen kan lägga o. 300 ägg. — L. genomgå icke någon förvandling, varför den nykläckta lusen till utseendet liknar de fullvuxna, utom i avseende på storleken och könsorganens utveckling. Tillväxten förmedlas genom tre hud-ömsningar med 2—3 dagars mellanrum. Hela utvecklingen från ägg till fullvuxen insekt tager c:a 17 dagar. L. parasitera uteslutande på människor och däggdjur, och de olika arterna äro strängt bundna till ett och samma värd djur. På människan leva tre arter: huvudlusen, Pedi'culus ca'pitis, klädeslusen, P. vestime'nti, och flat- el. f i 111 u s e n (se d.o.), Phthi'rius pubis (inguina'lis). Kroppen hos den sistn. är mycket kort och bred, hos de båda andra långsträckt. Den vanligaste av arterna är huvudlusen, som är något mindre (1—2 mm.) än klädeslusen, som håller en längd av 3,2—4,i mm. och har något svagare inskärningar mellan bakkroppssegmenten. I övrigt äro de varandra så lika, att man numera är böjd att uppfatta dem snarare ss. två raser än som skilda arter. L. äro kosmopoliter och finnas på alla människoraser; färgen rättar sig efter rasens; så är negrernas huvudlus nästan svart, medan kinesernas är gulaktig. De bägge raserna skiljas lätt åt på levnadssättet, i det att huvudlusen vani. uppehåller sig endast på huvudet, i sht hos barn och gamla personer, medan klädeslusen förekommer på kläder, särsk. underkläder av ylle, i vilkas sömmar och veck den gömmer sig, och där också äggen avläggas; blodet suges företrädesvis på bröst och rygg. Redan l:s närvaro å huden och ännu mera deras irriterande stick förorsaka häftig klåda, varigenom uppstå små röda blåsor, som snart övergå i verkliga sårnader, som klibba samman håren och till slut kunna bilda en skorpa över hela huvudet (1 u s s j u-k a, se Ftiriasis). Klädeslusen har i senare tid visats vara överförare och spridare av bl.a. fläckfebern (se d.o.). L. sprida sig fram- Huvudlus, Pediculus capitis, klädeslus, Pediculus vestimenti, och flatlus, Phthirius pubis. Förstorade. förallt genom kontakt med nedlusade personer och deras plagg (underkläder, sängkläder, huvudbonader m.m.). Bästa förebyggande åtgärden mot infektion är en omsorgsfull personlig renlighet. — L. förekomma även på talrika däggdjur, bl.a. nästan alla våra husdjur, ss. den stora, brungula s v i n 1 u s e n, Hcema-topi'nus suis, med en längd av o. 5 mm., den mycket mindre hundlusen, H. pili'ferus (jfr Binnikemaskar, sp. 1,112), m.fl. — Litt.: A. Tullgren, ”Våra insekter ss. sjukdoms-spridare” (1918); I. Trägårdh, ”Hemmens skadegörare” (1932). S.Bgtn. Lössbildningar, Lössjord, geol., se Löss. Uppslagsbok. XVII___ 1089 ___ 35 — 1090 —