LÖWENHIELM innersta krets, ehuru han, att döma av hans memoarer, hade klar uppfattning om kungens svaga sidor. Särsk. verksam var han under 1812 års politik och vid Wienkongressen, och han stod alltid i synnerlig gunst hos kejsar Alexander. Vid riksdagarna orubblig i sin konservatism, var han en av regeringspartiets trognaste anhängare, i statsrådet lika pålitlig men icke så mycket framträdande. Ett påfallande drag hos L. var hans iver för den animala magnetismen o.d. rörelser. L:s först då han var över 85 år tillkomna ”Min lefvernes beskrif-ning” utgavs 1923; den behandlar huvudsaki. hans ungdom och är för senare år skäligen innehållslös; några tillägg äro utg. av J. Feuk i resp. ”Sverige på kongressen i Wien” (1915) och ”Hist. tidskr.”, 1925. C. 4) C a r 1 G u s t a f L., de föregåendes kusins son, greve, militär och diplomat (1790—1858), i militärtjänst 1809, deltog i kriget mot Napoleon, blev rytt-mästare 1815, överstelöjtnant och chef för kronprinsens stab 1818, ministerresident i Turkiet 1824—27, generallöjtnant 1826, envoyé i Wien 1827— 42, tillika i München från 1828, generalmajor 1835, landshövding i Göteborgs och Bohus län 1843, generallöjtnant 1844, generalbefälhavare i 3:e militärdistriktet 1847, chef för de sv.-norska trupperna på Fyn 1848, avsked 1856. Av L:s efterlämnade ”Minnen” (3 bd, 1927—29, utg. av dottern Natalie Rosensvärd) framgår, att han var en starkt utpräglad personlighet med grundfast heder och pliktkänsla, intelligent och kultiverad men samtidigt osmidig och svår att ställa till lags; oböjlig i sina starkt konservativa åsikter, låg han i ständig fejd med den radikala pressen. C. 5) Harriet Augusta Dorotea L ö-w e n h j e 1 m, författarinna (1887—1918), förfärdigade som flicka och ung so-cietetsdam originella och uppfinningsrika bilder, som hon beledsagade med verser av samma art. Några år studerade hon konst hos Wilhelm-son samt vid Konst- högsk. Ett delvis av henne själv verkställt urval ”Dikter med dem tillhörande teckningar” utgavs postumt 1919; en fylligare samling likaledes ill.”Dikter” med inledning av C. Mörner utkom 1927. En utst. av L:s teckningar, etsningar, träsnitt, akvareller och målningar i olja anordnades i Stockholm 1929. L:s konst och poesi förena på ett egenartat sätt spiritualitet och andakt. Hon har gjort kvicka karikatyrer och lyriskt besjälade Jesusbilder, har skrivit ”dårdikter” och förf, stämningsstycken, som skuggats av tanken på en förestående död. Även i sina intimaste ting skyddar hon sig med ett drag av bisarreri från sentimentaliteten. Både de yttre omständigheterna och hennes läggning gjorde, att ett drag av skiss och utkast präglar mycket av vad hon efterlämnat. O.H. Löwenhielm, Hans von, dansk krigare (1627 —99), försvarade som major dec. 1658—jan. 1659 med stor tapperhet Möen mot svenskarna, sedermera kommendant på Hammershus, 1673 generalmajor i Norge, där han med utmärkelse deltog i Gyldenlöve-fejden och slog svenskarna vid Uddevalla 1677. Generallöjtnant 1684. P.S. Lövenskiold [-skjåld], norsk-dansk ätt, stammande från köpmannen i Bremen Herman Leopoldus (d. 1696), vars son med samma namn (1677—1750) genom skeppsrederi och träexport förvärvade en betydande förmögenhet, 1738 inköpte Lövenborg (se d.o.) och 1739 adlades L. C. 1) Severin L., ämbetsman och politiker (1777—1856). Efter några år som ämbetsman i Köpenhamn överflyttade L. 1803 till Norge och övertog det fäderneärvda järnbruket Fossum vid Skien, blev s.å. amtman i Bratsberg (1803—13) samt 1805 konstituerad amtman i det av danske kungen inköpta grevskapet Larvik (1805— 11). Under krigen 1807—13 utförde L. ett storartat arbete för landets försvar och förseende med livsmedel. Medl. av riksförsamlingen på Eidsvoll 1814, anslöt han sig till den lilla minoritet, som ej följde prins Kristian Fredrik, var 1815—16 en av underhandlarna ang. Norges andel i den danska statsskulden (1815—17 statsråd), 1828—40 norsk statsminister i Stockholm, 1841—56 siste ståthållare i Norge. Synnerligen förtrogen med Karl XIV Johan, var L. ende norrman, som av kungen — 1099 — — 1100 —