LÖVGRODOR anförtroddes anledningen till upplösningen av Stortinget i juli 1836, då det stod i begrepp att antaga demokratiska kommunallagar. L. underlät att reservera sig emot kungens beslut, men hans båda norska statsrådskolleger protesterade, och Odelstinget ställde honom inför riksrätt, av vilken han med obetydlig röstövervikt dömdes till böter. Th. 2) Carl Otto L., den föregåendes sonson, politiker (1839—1916), sjöofficer 1859—75, därefter bruksman och storgodsägare. L. var norsk statsminister i Stockholm april—juni 1884, stor-tingsman (höger) 1889—97. Han stod Oskar II och den unionsvänliga norska minoriteten nära Efter svärfaderns, baron H. Wedel-Jarlsbergs, död 1897 blev L. Norges måhända rikaste man. Han utövade en omfattande välgörenhet. Th. Lö'wenstern [-Jtärn], J. v., tysk kemist, se K u n c k e 1. Löwenström, adlig ätt, se Anckarström. Löwenströmska lasarettet, Väsby (i Hammarby s:n, Stockholms län), upprättat 1809 av rytt-mästare G. A. Löwenström (1764—1813), tillhör sedan 1876 Stockholms läns landsting och rymmer 72 sjuksängar förutom särsk. tuber-kulosavd. C. Lövenörn, Poul Vendelbo, dansk officer och diplomat (1686—1740). Av borgerlig familj, student i Köpenhamn 1705, gick han 1708 i rysk militärtjänst, deltog i kriget mot Sverige samt ledde kapitulations-förhandlingarna vid Perevolotjna, kom 1710 till Danmark, adlades L., ledde 1719—20 Danmarks fredsförhandlingar med Sverige, blev 1722 danskt sände bud i Berlin, 1726 stiftsamtman i Aarhus, 1730 överkrigssekreterare. — Litt.: Biogr. av A. Tuxen (1924). P.N-m. Lövestad, s:n i Färs hd, Malmöhus län, vid länsgränsen, n. om Tomelilla; 55,21 kvkm., därav 54,93 land; 2,365 inv. (1933); 39,ib kvkm. åker (1927; 71,3% av landarealen), 3,21 kvkm. skogsmark. L:s stationssamhälle vid Ystad—Eslövs järnväg har o. 475 inv. Egendomar: L:s kungsgård, Bäretofta och Bäretofta Nygård. — Pastorat: L. och Fågeltofta, Färs kontrakt, Lunds stift. — Litt.: se F ä r s 1). M.P. Lövetand, ett av maskrosens (da. Lövetand) rötter framställt kaffesurrogat. Lövfoder, se Lövträd. Lövfällning, bot., se Bladfällning. Lövgren, Nils, präst (1852—1920). Fil. lic. i Uppsala 1881, tjänstgjorde L. först ss. lektor i kristendom och blev efter dispens från teol. examina prästvigd 1886, kyrkoherde i Gävle 1889, teol. d:r i Uppsala 1897 och biskop i Västerås 1900. L. var ss. teolog och kyrkoman av en ortodox och lågkyrklig uppfattning. Framstående organisatör och en föregångsman för det frivilliga kyrkliga arbelel i församlingarna, genomförde han i sitt stift en synodalor-ganisation samt tog initiativ till Sv. diakonsällskapet och Sv. kyrkans diakonistyrelse. Skicklig pedagog, utgav L. 1888 en lärobok i kyrkohistoria, som (omarbetad av H. Levin) utgått i många uppl. E.Ltn. Lövgren, John Birger, historiker (f. 2% 1885), fil. d:r i Uppsala 1915, adjunkt vid la-tinlärov. å Norrmalm i Stockholm 1913, lektor vid allm. lärov. å Södermalm 1929, har utg. bl.a ”Slåndsstridens uppkomst” (gradualavh. 1915) samt läroböcker. B. Lövgrodor, Hy'lidæ, fam. av avd. Arci'fera bland de stjärtlösa groddjuren, utmärkas av att sista finger- och tålederna äro klolikt böjda och försedda med häftskivor. Fam. omfattar 270 huvudsaki. i träd levande, vanl. gröna arter, av vilka de flesta finnas i Amerika och Australien, några få i Europa och Asien. Flera arter ha yngelvård. Hos fickgrodorna, släktet Nototre'ma, från tropiska Amerika, förvaras äggen och genomgå larverna sin utveckling i en ficka på honans rygg. Vanliga Lövgroda, Hy la arborea. — 1101 — — 1102 —